1Vertu ekki hróðugur af morgundeginum, því að þú veist ekki, hvað dagurinn ber í skauti sínu.
1Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
2Lát aðra hrósa þér og ekki þinn eigin munn, óviðkomandi menn, en ekki þínar eigin varir.
2Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
3Steinar eru þungir, og sandurinn sígur í, en gremja afglapans er þyngri en hvort tveggja.
3Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
4Heiftin er grimm, og reiðin er svæsin, en hver fær staðist öfundina?
4Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
5Betri er opinber ofanígjöf en elska sem leynt er.
5Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
6Vel meint eru vinar sárin, en viðbjóðslegir kossar hatursmannsins.
6Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
7Saddur maður treður hunangsseim undir fótum, en hungruðum manni þykir allt beiskt sætt.
7Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
8Eins og fugl, sem floginn er burt úr hreiðri sínu, svo er maður, sem flúinn er burt af heimili sínu.
8Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
9Ilmolía og reykelsi gleðja hjartað, en indælli er vinur en ilmandi viður.
9Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
10Yfirgef eigi vin þinn né vin föður þíns og gakk eigi í hús bróður þíns á óheilladegi þínum. Betri er nábúi í nánd en bróðir í fjarlægð.
10Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
11Vertu vitur, sonur minn, og gleð hjarta mitt, svo að ég geti svarað þeim orði, sem smána mig.
11Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
12Vitur maður sér ógæfuna og felur sig, en einfeldningarnir halda áfram og fá að kenna á því.
12Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
13Tak þú skikkjuna af þeim manni, sem hefir gengið í ábyrgð fyrir ókunnugan, tak veð af þeim manni, sem hefir gengið í ábyrgð fyrir útlending.
13Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
14Hver sem blessar náunga sinn snemma morguns með hárri raustu, það skal metið við hann sem formæling.
14Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
15Sífelldur þakleki í rigningatíð og þrasgjörn kona _ er hvað öðru líkt.
15Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
16Sá er hana stöðvaði, gæti stöðvað vindinn og haldið olíu í hægri hendi sinni.
16Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
17Járn brýnir járn, og maður brýnir mann.
17Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
18Sá sem gætir fíkjutrés, mun eta ávöxt þess, og sá sem þjónar húsbónda sínum með virktum, mun heiður hljóta.
18Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
19Eins og andlit horfir við andliti í vatni, svo er hjarta eins manns gagnvart öðrum.
19Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
20Dánarheimar og undirdjúpin eru óseðjandi, svo eru og augu mannsins óseðjandi.
20Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
21Deiglan er fyrir silfrið og bræðsluofninn fyrir gullið, og maðurinn er dæmdur eftir orðstír hans.
21Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
22Þótt þú steyttir afglapann í mortéli með stauti innan um grjón, þá mundi fíflska hans ekki við hann skilja.
22Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
23Haf nákvæmar gætur á útliti sauða þinna og veit hjörðunum athygli þína.
23Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
24Því að auður varir ekki eilíflega, né heldur kóróna frá kyni til kyns.
24Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
25Sé heyið komið undan og grængresi komið í ljós, og hafi jurtir fjallanna verið hirtar,
25När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
26þá átt þú lömb þér til klæðnaðar og geithafra til þess að kaupa fyrir akurog nóga geitamjólk þér til fæðslu, til fæðslu heimili þínu, og til viðurlífis þernum þínum.
26då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
27og nóga geitamjólk þér til fæðslu, til fæðslu heimili þínu, og til viðurlífis þernum þínum.
27då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.