¹Hinir óguðlegu flýja, þótt enginn elti þá, en hinir réttlátu eru öruggir eins og ungt ljón.

¹De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.

²Þegar land gengur undan drottnara sínum, gjörast þar margir höfðingjar, en meðal skynsamra og hygginna manna mun góð skipan lengi standa.

²För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.

³Maður sem er fátækur og kúgar snauða, er eins og regn, sem skolar burt korninu, en veitir ekkert brauð.

³En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

⁴Þeir sem yfirgefa lögmálið, hrósa óguðlegum, en þeir sem varðveita lögmálið, eru æfir út af þeim.

⁴De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

⁵Illmenni skilja ekki hvað rétt er, en þeir sem leita Drottins, skilja allt.

⁵Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

⁶Betri er fátækur maður, sem framgengur í ráðvendni sinni, heldur en sá, sem beitir undirferli og er þó ríkur.

⁶Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.

⁷Sá sem varðveitir lögmálið, er hygginn sonur, en sá sem leggur lag sitt við óhófsmenn, gjörir föður sínum smán.

⁷Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

⁸Sá sem eykur auð sinn með fjárleigu og okri, safnar honum handa þeim, sem líknsamur er við fátæka.

⁸De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.

⁹Sá sem snýr eyra sínu frá til þess að heyra ekki lögmálið, _ jafnvel bæn hans er andstyggð.

⁹Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.

¹⁰Sá sem tælir falslausa menn út á vonda leið, hann fellur sjálfur í gröf sína, en ráðvandir munu hljóta góða arfleifð.

¹⁰Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

¹¹Ríkur maður þykist vitur, en snauður maður, sem er hygginn, sér við honum.

¹¹En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

¹²Þegar hinir réttlátu fagna, er mikið um dýrðir, en þegar óguðlegir komast upp, fela menn sig.

¹²När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.

¹³Sá sem dylur yfirsjónir sínar, verður ekki lángefinn, en sá sem játar þær og lætur af þeim, mun miskunn hljóta.

¹³Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

¹⁴Sæll er sá maður, sem ávallt er var um sig, en sá sem herðir hjarta sitt, fellur í ógæfu.

¹⁴Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.

¹⁵Eins og grenjandi ljón og gráðugur björn, svo er óguðlegur drottnari yfir lítilsigldum lýð.

¹⁵Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

¹⁶Höfðingi, sem hefir litlar tekjur, er ríkur að kúgun, sá sem hatar rangfenginn ávinning, mun langlífur verða.

¹⁶Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.

¹⁷Sá maður, sem blóðsök hvílir þungt á, er á flótta fram á grafarbarminn; enginn dvelji hann.

¹⁷En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.

¹⁸Sá sem breytir ráðvandlega, mun frelsast, en sá sem beitir undirferli, fellur í gryfju.

¹⁸Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.

¹⁹Sá sem yrkir land sitt, mettast af brauði, en sá sem sækist eftir hégómlegum hlutum, mettast af fátækt.

¹⁹Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.

²⁰Áreiðanlegur maður blessast ríkulega, en sá sem fljótt vill verða ríkur, sleppur ekki við refsingu.

²⁰En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

²¹Hlutdrægni er ljót, en þó fremja menn ranglæti fyrir einn brauðbita.

²¹Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.

²²Öfundsjúkur maður flýtir sér að safna auði og veit ekki að örbirgð muni yfir hann koma.

²²Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

²³Sá sem ávítar mann, mun á síðan öðlast meiri hylli heldur er tungumjúkur smjaðrari.

²³Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

²⁴Sá sem rænir foreldra sína og segir: ,,Það er engin synd!`` hann er stallbróðir eyðandans.

²⁴Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.

²⁵Ágjarn maður vekur deilur, en sá sem treystir Drottni, mettast ríkulega.

²⁵Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

²⁶Sá sem treystir eigin hyggjuviti, er heimskingi, en sá sem breytir viturlega, mun undan komast.

²⁶Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

²⁷Sá sem gefur fátækum, líður engan skort, en þeim sem byrgir augu sín, koma margar óbænir.Þegar hinir óguðlegu komast upp, fela menn sig, en þegar þeir tortímast, fjölgar réttlátum.

²⁷Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.

²⁸Þegar hinir óguðlegu komast upp, fela menn sig, en þegar þeir tortímast, fjölgar réttlátum.

²⁸När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.