¹Son minn, gleym eigi kenning minni, og hjarta þitt varðveiti boðorð mín,

¹Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

²því að langa lífdaga og farsæl ár og velgengni munu þau veita þér í ríkum mæli.

²Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

³Kærleiki og trúfesti munu aldrei yfirgefa þig. Bind þau um háls þér, rita þau á spjald hjarta þíns,

³Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

⁴þá munt þú ávinna þér hylli og fögur hyggindi, bæði í augum Guðs og manna.

⁴så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

⁵Treystu Drottni af öllu hjarta, en reiddu þig ekki á eigið hyggjuvit.

⁵Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

⁶Mundu til hans á öllum þínum vegum, þá mun hann gjöra stigu þína slétta.

⁶På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

⁷Þú skalt ekki þykjast vitur, óttast Drottin og forðast illt,

⁷Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

⁸það mun verða heilnæmt fyrir líkama þinn og hressandi fyrir bein þín.

⁸Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

⁹Tigna Drottin með eigum þínum og með frumgróða allrar uppskeru þinnar,

⁹Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

¹⁰þá munu hlöður þínar verða nægtafullar og vínberjalögurinn flóa út af vínlagarþróm þínum.

¹⁰så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

¹¹Son minn, lítilsvirð eigi ögun Drottins og lát þér eigi gremjast umvöndun hans,

¹¹Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

¹²því að Drottinn agar þann, sem hann elskar, og lætur þann son kenna til, sem hann hefir mætur á.

¹²Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

¹³Sæll er sá maður, sem öðlast hefir speki, sá maður, sem hyggindi hlotnast.

¹³Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

¹⁴Því að betra er að afla sér hennar en að afla silfurs, og arðurinn af henni ágætari en gull.

¹⁴Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

¹⁵Hún er dýrmætari en perlur, og allir dýrgripir þínir jafnast ekki á við hana.

¹⁵Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

¹⁶Langir lífdagar eru í hægri hendi hennar, auður og mannvirðingar í vinstri hendi hennar.

¹⁶Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

¹⁷Vegir hennar eru yndislegir vegir og allar götur hennar velgengni.

¹⁷Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

¹⁸Hún er lífstré þeim, sem grípa hana, og sæll er hver sá, er heldur fast í hana.

¹⁸Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

¹⁹Drottinn grundvallaði jörðina með visku, festi himininn af hyggjuviti.

¹⁹Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

²⁰Fyrir þekking hans mynduðust hafdjúpin og drýpur döggin úr skýjunum.

²⁰Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

²¹Son minn, varðveit þú visku og gætni, lát þær eigi víkja frá augum þínum,

²¹Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

²²þá munu þær verða líf sálu þinni og prýði fyrir háls þinn.

²²så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

²³Þá muntu ganga óhultur veg þinn og eigi drepa við fæti.

²³Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

²⁴Þegar þú leggst til hvíldar, þarft þú ekki að hræðast, og hvílist þú, mun svefninn verða vær.

²⁴När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

²⁵Þú þarft ekki að óttast skyndilega hræðslu, né eyðilegging hinna óguðlegu, þegar hún dynur yfir.

²⁵Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

²⁶Því að Drottinn mun vera athvarf þitt og varðveita fót þinn, að hann verði eigi fanginn.

²⁶Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

²⁷Synja eigi góðs þeim, er þarfnast þess, ef það er á þínu valdi að gjöra það.

²⁷Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

²⁸Seg þú ekki við náunga þinn: ,,Far og kom aftur! á morgun skal ég gefa þér`` _ ef þú þó átt það til.

²⁸Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

²⁹Brugga eigi illt gegn náunga þínum, þegar hann býr öruggur hjá þér.

²⁹Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

³⁰Deil ekki við neinn að ástæðulausu, ef hann hefir ekki gjört þér neitt mein.

³⁰Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

³¹Öfunda ekki ofbeldismanninn og haf engar mætur á neinum gjörðum hans.

³¹Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

³²Því að andstyggð er sá Drottni, er afvega fer, en ráðvandir menn alúðarvinir hans.

³²Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

³³Bölvun Drottins er yfir húsi hins óguðlega, en bústað réttlátra blessar hann.

³³HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

³⁴Spottsama spottar hann, en lítillátum veitir hann náð.Vitrir menn munu heiður hljóta, en heimskingjar bera smán úr býtum.

³⁴Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

³⁵Vitrir menn munu heiður hljóta, en heimskingjar bera smán úr býtum.

³⁵De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.