¹Orð Agúrs Jakesonar. Guðmælið. Maðurinn segir: Ég hefi streitst, ó Guð, ég hefi streitst, ó Guð, og er að þrotum kominn.

¹Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

²Því að ég er of heimskur til að geta talist maður, og ég hefi eigi mannsvit,

²Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

³ég hefi eigi lært speki, svo að ég hafi þekking á Hinum heilaga.

³vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

⁴Hver hefir stigið upp til himna og komið niður? Hver hefir safnað vindinum í greipar sínar? Hver hefir bundið vatnið í skikkju sína? Hver hefir reist öll endimörk jarðar? Hvað heitir hann og hvað heitir sonur hans _ fyrst þú veist það?

⁴Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

⁵Sérhvert orð Guðs er hreint, hann er skjöldur þeim, er leita hælis hjá honum.

⁵Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

⁶Bæt engu við orð hans, til þess að hann ávíti þig eigi og þú standir sem lygari.

⁶Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

⁷Um tvennt bið ég þig, synja mér þess eigi, áður en ég dey:

⁷Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

⁸Lát fals og lygaorð vera fjarri mér, gef mér hvorki fátækt né auðæfi, en veit mér minn deildan verð.

⁸Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

⁹Ég kynni annars að verða of saddur og afneita og segja: ,,Hver er Drottinn?`` eða ef ég yrði fátækur, kynni ég að stela og misbjóða nafni Guðs míns.

⁹Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

¹⁰Ræg eigi þjóninn við húsbónda hans, svo að hann biðji þér ekki óbæna og þú verðir að gjalda.

¹⁰Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

¹¹Til er það kyn, sem bölvar föður sínum og blessar ekki móður sína,

¹¹Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

¹²kyn, sem þykist vera hreint og hefir þó eigi þvegið af sér saurinn

¹²ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

¹³kyn, sem lyftir hátt augunum og sperrir upp augnahárin,

¹³ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

¹⁴kyn, sem hefir sverð að tönnum og hnífa að jöxlum til þess að uppeta hina voluðu úr landinu og hina fátæku burt frá mönnunum.

¹⁴ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

¹⁵Blóðsugan á tvær dætur, sem heita Gefðu! Gefðu! Þrennt er til, sem er óseðjandi, fernt, sem aldrei segir: ,,Það er nóg!`` _

¹⁵Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

¹⁶Helja og móðurlíf óbyrjunnar, jörðin, sem aldrei seðst af vatni, og eldurinn, sem aldrei segir: ,,Það er nóg!``

¹⁶dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

¹⁷Það auga, sem gjörir gys að föður sínum og fyrirlítur hlýðni við móður sína, mega hrafnarnir við lækinn kroppa út og arnarungarnir eta.

¹⁷Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

¹⁸Þrennt er, sem mér virðist undursamlegt, og fernt, sem ég skil eigi:

¹⁸Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

¹⁹vegur arnarins um loftið, vegur höggormsins yfir klettinn, vegur skipsins um reginhaf og vegur manns hjá konu.

¹⁹örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

²⁰Þannig er atferli hórkonunnar: Hún neytir, þurrkar sér um munninn og segir: ,,Ég hefi ekkert rangt gjört.``

²⁰Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

²¹Undan þrennu nötrar jörðin, og undir fernu getur hún ekki risið:

²¹Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

²²undir þræli, þegar hann verður konungur, og guðlausum manni, þegar hann mettast brauði,

²²under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

²³undir smáðri konu, þegar hún giftist, og þernu, þegar hún bolar burt húsmóður sinni.

²³under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

²⁴Fjórir eru smáir á jörðinni, og þó eru þeir vitrir spekingar:

²⁴Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

²⁵Maurarnir eru kraftlítil þjóð, og þó afla þeir sér fæðunnar á sumrin.

²⁵myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

²⁶Stökkhérarnir eru þróttlítil þjóð, og þó gjöra þeir sér híbýli í klettunum.

²⁶klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

²⁷Engispretturnar hafa engan konung, og þó fer allur hópurinn út í röð og reglu.

²⁷gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

²⁸Ferfætlunni getur þú náð með tómum höndunum, og þó er hún í konungahöllum.

²⁸gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

²⁹Þrír eru þeir, sem tigulegir eru á velli, og fjórir, sem tigulegir eru í gangi:

²⁹Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

³⁰ljónið, hetjan meðal dýranna, er eigi hopar fyrir neinni skepnu,

³⁰lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

³¹lendgyrtur hesturinn og geithafurinn og konungur, er enginn fær móti staðið.

³¹en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

³²Hafir þú heimskast til að upphefja sjálfan þig, eða hafir þú gjört það af ásettu ráði, þá legg höndina á munninn!Því að þrýstingur á mjólk framleiðir smjör, og þrýstingur á nasir framleiðir blóð, og þrýstingur á reiði framleiðir deilu.

³²Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

³³Því að þrýstingur á mjólk framleiðir smjör, og þrýstingur á nasir framleiðir blóð, og þrýstingur á reiði framleiðir deilu.

³³Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----