¹Son minn, hafir þú gengið í ábyrgð fyrir náunga þinn, hafir þú gengið til handsala fyrir annan mann,

¹Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

²hafir þú ánetjað þig með orðum munns þíns, látið veiðast með orðum munns þíns,

²om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

³þá gjör þetta, son minn, til að losa þig _ því að þú ert kominn á vald náunga þíns _ far þú, varpa þér niður og legg að náunga þínum.

³då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

⁴Lát þér eigi koma dúr á auga, né blund á brá.

⁴unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

⁵Losa þig eins og skógargeit úr höndum hans, eins og fugl úr höndum fuglarans.

⁵Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

⁶Far þú til maursins, letingi! skoða háttu hans og verð hygginn.

⁶Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

⁷Þótt hann hafi engan höfðingja, engan yfirboðara eða valdsherra,

⁷Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

⁸þá aflar hann sér samt vista á sumrin og dregur saman fæðu sína um uppskerutímann.

⁸dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

⁹Hversu lengi ætlar þú, letingi, að hvílast? hvenær ætlar þú að rísa af svefni?

⁹Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

¹⁰Sofa ögn enn, blunda ögn enn, leggja saman hendurnar ögn enn til að hvílast!

¹⁰Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

¹¹Þá kemur fátæktin yfir þig eins og ræningi og skorturinn eins og vopnaður maður.

¹¹så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

¹²Varmenni, illmenni er sá, sem gengur um með fláttskap í munni,

¹²En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

¹³sem deplar augunum, gefur merki með fótunum, bendir með fingrunum,

¹³som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

¹⁴elur fláræði í hjarta sínu, upphugsar ávallt illt, kveikir illdeilur.

¹⁴Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

¹⁵Fyrir því mun ógæfa skyndilega yfir hann koma, snögglega mun hann sundurmolast og engin lækning fást.

¹⁵Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

¹⁶Sex hluti hatar Drottinn og sjö eru sálu hans andstyggð:

¹⁶Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

¹⁷drembileg augu, lygin tunga og hendur sem úthella saklausu blóði,

¹⁷stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

¹⁸hjarta sem bruggar glæpsamleg ráð, fætur sem fráir eru til illverka,

¹⁸ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

¹⁹ljúgvottur sem lygar mælir, og sá er kveikir illdeilur meðal bræðra.

¹⁹den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

²⁰Varðveit þú, son minn, boðorð föður þíns og hafna eigi viðvörun móður þinnar.

²⁰Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

²¹Fest þau á hjarta þitt stöðuglega, bind þau um háls þinn.

²¹Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

²²Þegar þú ert á gangi, þá leiði þau þig, þegar þú hvílist, vaki þau yfir þér, og þegar þú vaknar, þá ræði þau við þig.

²²När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

²³Því að boðorð er lampi og viðvörun ljós og agandi áminningar leið til lífsins,

²³Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

²⁴með því að þær varðveita þig fyrir vondri konu, fyrir hálli tungu hinnar lauslátu.

²⁴De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

²⁵Girnst eigi fríðleik hennar í hjarta þínu og lát hana eigi töfra þig með augnahárum sínum.

²⁵Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

²⁶Því að skækja fæst fyrir einn brauðhleif, og hórkona sækist eftir dýru lífi.

²⁶Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

²⁷Getur nokkur borið svo eld í barmi sínum, að föt hans sviðni ekki?

²⁷Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

²⁸Eða getur nokkur gengið á glóðum án þess að brenna sig á fótunum?

²⁸Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

²⁹Svo fer þeim, sem hefir mök við konu náunga síns, enginn sá kemst klakklaust af, sem hana snertir.

²⁹Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

³⁰Fyrirlíta menn eigi þjófinn, þó að hann steli til þess að seðja hungur sitt?

³⁰Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

³¹Og náist hann, verður hann að borga sjöfalt, verður að láta allar eigur húss síns.

³¹Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

³²En sá sem drýgir hór með giftri konu, er vitstola, sá einn gjörir slíkt, er tortíma vill sjálfum sér.

³²Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

³³Högg og smán mun hann hljóta, og skömm hans mun aldrei afmáð verða.

³³Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

³⁴Því að afbrýði er karlmanns-reiði, og hann hlífir ekki á hefndarinnar degi.Hann lítur ekki við neinum bótum og friðast eigi, þótt þú ryðjir í hann gjöfum.

³⁴Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

³⁵Hann lítur ekki við neinum bótum og friðast eigi, þótt þú ryðjir í hann gjöfum.

³⁵lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.