¹Son minn, varðveit þú orð mín og geym þú hjá þér boðorð mín.

¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

²Varðveit þú boðorð mín, og þá munt þú lifa, og áminning mína eins og sjáaldur auga þíns.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

³Bind þau á fingur þína, skrifa þau á spjald hjarta þíns.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

⁴Seg við spekina: ,,Þú ert systir mín!`` og kallaðu skynsemina vinkonu,

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁵svo að þær varðveiti þig fyrir léttúðarkonu, fyrir blíðmálugri konu sem annar á.

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁶Út um gluggann á húsi mínu, út um grindurnar skimaði ég

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁷og sá þar meðal sveinanna ungan og vitstola mann.

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁸Hann gekk á strætinu nálægt horni einu og fetaði leiðina að húsi hennar,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁹í rökkrinu, að kveldi dags, um miðja nótt og í niðdimmu.

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

¹⁰Gekk þá kona í móti honum, búin sem portkona og undirförul í hjarta _

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹hávær er hún og óhemjuleg, fætur hennar tolla aldrei heima,

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹²hún er ýmist á götunum eða á torgunum, og situr um menn hjá hverju horni _,

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³hún þrífur í hann og kyssir hann og segir við hann, ósvífin í bragði:

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴,,Ég átti að greiða heillafórn, í dag hefi ég goldið heit mitt.

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁵Fyrir því fór ég út til móts við þig, til þess að leita þín, og hefi nú fundið þig.

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶Ég hefi búið rúm mitt ábreiðum, marglitum ábreiðum úr egypsku líni.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷Myrru, alóe og kanel hefi ég stökkt á hvílu mína.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸Kom þú, við skulum drekka okkur ástdrukkin fram á morgun, gamna okkur með blíðuhótum.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹Því að maðurinn minn er ekki heima, hann er farinn í langferð.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰Peningapyngjuna tók hann með sér, hann kemur ekki heim fyrr en í tunglfylling.``

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹Hún tældi hann með sínum áköfu fortölum, ginnti hann með kjassmælum sínum.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²²Hann fer rakleiðis á eftir henni, eins og naut gengur fram á blóðvöllinn, og eins og hjörtur, sem anar í netið,

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³uns örin fer í gegnum lifur hans, eins og fuglinn hraðar sér í snöruna, og veit ekki, að líf hans er í veði.

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²⁴Og nú, þér yngismenn, hlýðið á mig og gefið gaum að orðum munns míns.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵Lát eigi hjarta þitt teygjast á vegu hennar, villst eigi inn á stigu hennar.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶Því að margir eru þeir, sem hún hefir sært til ólífis, og mesti grúi allir þeir, sem hún hefir myrt.Hús hennar er helvegur, er liggur niður til heimkynna dauðans.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷Hús hennar er helvegur, er liggur niður til heimkynna dauðans.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.