¹Þakkið Drottni, því að hann er góður, því að miskunn hans varir að eilífu.

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Svo skulu hinir endurleystu Drottins segja, þeir er hann hefir leyst úr nauðum

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³og safnað saman úr löndunum, frá austri og vestri, frá norðri og suðri.

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴Þeir reikuðu um eyðimörkina, um veglaus öræfin, og fundu eigi byggilegar borgir,

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵þá hungraði og þyrsti, sál þeirra vanmegnaðist í þeim.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Þá hrópuðu þeir til Drottins í neyð sinni, hann bjargaði þeim úr angist þeirra

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷og leiddi þá um slétta leið, svo að þeir komust til byggilegrar borgar.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸Þeir skulu þakka Drottni miskunn hans og dásemdarverk hans við mannanna börn,

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹því að hann mettaði magnþrota sál og fyllti hungraða sál gæðum.

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰Þeir sem sátu í myrkri og niðdimmu, bundnir eymd og járnum,

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹af því að þeir höfðu þrjóskast við orðum Guðs og fyrirlitið ráð Hins hæsta,

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²svo að hann beygði hug þeirra með mæðu, þeir hrösuðu, og enginn liðsinnti þeim.

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Þá hrópuðu þeir til Drottins í neyð sinni, hann frelsaði þá úr angist þeirra,

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴hann leiddi þá út úr myrkrinu og niðdimmunni og braut sundur fjötra þeirra.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵Þeir skulu þakka Drottni miskunn hans og dásemdarverk hans við mannanna börn,

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶því að hann braut eirhliðin og mölvaði járnslárnar.

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷Heimskingjar, er vegna sinnar syndsamlegu breytni og vegna misgjörða sinna voru þjáðir,

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸þeim bauð við hverri fæðu og voru komnir nálægt hliðum dauðans.

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Þá hrópuðu þeir til Drottins í neyð sinni, hann frelsaði þá úr angist þeirra,

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰hann sendi út orð sitt og læknaði þá og bjargaði þeim frá gröfinni.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹Þeir skulu þakka Drottni miskunn hans og dásemdarverk hans við mannanna börn,

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²og færa þakkarfórnir og kunngjöra verk hans með fögnuði.

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³Þeir sem fóru um hafið á skipum, ráku verslun á hinum miklu vötnum,

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴þeir hafa séð verk Drottins og dásemdir hans á djúpinu.

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵Því að hann bauð og þá kom stormviðri, sem hóf upp bylgjur þess.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶Þeir hófust til himins, sigu niður í djúpið, þeim féllst hugur í neyðinni.

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷Þeir römbuðu og skjögruðu eins og drukkinn maður, og öll kunnátta þeirra var þrotin.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Þá hrópuðu þeir til Drottins í neyð sinni, og hann leiddi þá úr angist þeirra.

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹Hann breytti stormviðrinu í blíðan blæ, svo að bylgjur hafsins urðu hljóðar.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Þá glöddust þeir, af því að þær kyrrðust, og hann lét þá komast í höfn þá, er þeir þráðu.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹Þeir skulu þakka Drottni miskunn hans og dásemdarverk hans við mannanna börn,

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²vegsama hann á þjóðarsamkomunni og lofa hann í hóp öldunganna.

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³Hann gjörir fljótin að eyðimörk og uppsprettur að þurrum lendum,

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴frjósamt land að saltsléttu sakir illsku íbúanna.

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵Hann gjörir eyðimörkina að vatnstjörnum og þurrlendið að uppsprettum

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶og lætur hungraða menn búa þar, að þeir megi grundvalla byggilega borg,

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷sá akra og planta víngarða og afla afurða.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸Og hann blessar þá, svo að þeir margfaldast stórum og fénað þeirra lætur hann eigi fækka.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Og þótt þeir fækki og hnígi niður sakir þrengingar af böli og harmi,

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰þá hellir hann fyrirlitning yfir tignarmenn og lætur þá villast um veglaus öræfi,

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹en bjargar aumingjanum úr eymdinni og gjörir ættirnar sem hjarðir.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²Hinir réttvísu sjá það og gleðjast, og öll illska lokar munni sínum.Hver sem er vitur, gefi gætur að þessu, og menn taki eftir náðarverkum Drottins.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³Hver sem er vitur, gefi gætur að þessu, og menn taki eftir náðarverkum Drottins.

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.