¹Sælir eru þeir sem breyta grandvarlega, þeir er fram ganga í lögmáli Drottins.

¹Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

²Sælir eru þeir er halda reglur hans, þeir er leita hans af öllu hjarta

²Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

³og eigi fremja ranglæti, en ganga á vegum hans.

³de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

⁴Þú hefir gefið skipanir þínar, til þess að menn skuli halda þær vandlega.

⁴Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

⁵Ó að breytni mín mætti vera staðföst, svo að ég varðveiti lög þín.

⁵O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

⁶Þá mun ég eigi til skammar verða, er ég gef gaum að öllum boðum þínum.

⁶Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

⁷Ég skal þakka þér af einlægu hjarta, er ég hefi numið þín réttlátu ákvæði.

⁷Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

⁸Ég vil gæta laga þinna, þá munt þú alls ekki yfirgefa mig.

⁸Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

⁹Með hverju getur ungur maður haldið vegi sínum hreinum? Með því að gefa gaum að orði þínu.

⁹Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

¹⁰Ég leita þín af öllu hjarta, lát mig eigi villast frá boðum þínum.

¹⁰Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

¹¹Ég geymi orð þín í hjarta mínu, til þess að ég skuli eigi syndga gegn þér.

¹¹Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

¹²Lofaður sért þú, Drottinn, kenn mér lög þín.

¹²Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

¹³Með vörum mínum tel ég upp öll ákvæði munns þíns.

¹³Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

¹⁴Yfir vegi vitnisburða þinna gleðst ég eins og yfir alls konar auði.

¹⁴Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

¹⁵Fyrirmæli þín vil ég íhuga og skoða vegu þína.

¹⁵Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

¹⁶Ég leita unaðar í lögum þínum, gleymi eigi orði þínu.

¹⁶Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

¹⁷Veit þjóni þínum að lifa, að ég megi halda orð þín.

¹⁷Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

¹⁸Ljúk upp augum mínum, að ég megi skoða dásemdirnar í lögmáli þínu.

¹⁸Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

¹⁹Ég er útlendingur á jörðunni, dyl eigi boð þín fyrir mér.

¹⁹Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

²⁰Sál mín er kvalin af þrá eftir ákvæðum þínum alla tíma.

²⁰Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

²¹Þú hefir ógnað ofstopamönnunum, bölvaðir eru þeir, sem víkja frá boðum þínum.

²¹Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

²²Velt þú af mér háðung og skömm, því að ég hefi haldið reglur þínar.

²²Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

²³Þótt þjóðhöfðingjar sitji og taki saman ráð sín gegn mér, þá íhugar þjónn þinn lög þín.

²³Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

²⁴Og reglur þínar eru unun mín, boð þín eru ráðgjafar mínir.

²⁴ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

²⁵Sál mín loðir við duftið, lát mig lífi halda eftir orði þínu.

²⁵Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

²⁶Ég hefi talið upp málefni mín, og þú bænheyrðir mig, kenn mér lög þín.

²⁶Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

²⁷Lát mig skilja veg fyrirmæla þinna, að ég megi íhuga dásemdir þínar.

²⁷Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

²⁸Sál mín tárast af trega, reis mig upp eftir orði þínu.

²⁸Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

²⁹Lát veg lyginnar vera fjarri mér og veit mér náðarsamlega lögmál þitt.

²⁹Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

³⁰Ég hefi útvalið veg sannleikans, sett mér ákvæði þín fyrir sjónir.

³⁰Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

³¹Ég held fast við reglur þínar, Drottinn, lát mig eigi verða til skammar.

³¹Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

³²Ég vil skunda veg boða þinna, því að þú hefir gjört mér létt um hjartað.

³²Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

³³Kenn mér, Drottinn, veg laga þinna, að ég megi halda þau allt til enda.

³³Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

³⁴Veit mér skyn, að ég megi halda lögmál þitt og varðveita það af öllu hjarta.

³⁴Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

³⁵Leið mig götu boða þinna, því að af henni hefi ég yndi.

³⁵Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

³⁶Beyg hjarta mitt að reglum þínum, en eigi að ranglátum ávinningi.

³⁶Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

³⁷Snú augum mínum frá því að horfa á hégóma, lífga mig á vegum þínum.

³⁷Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

³⁸Staðfest fyrirheit þitt fyrir þjóni þínum, sem gefið er þeim er þig óttast.

³⁸Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

³⁹Nem burt háðungina, sem ég er hræddur við, því að ákvæði þín eru góð.

³⁹Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

⁴⁰Sjá, ég þrái fyrirmæli þín, lífga mig með réttlæti þínu.

⁴⁰Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

⁴¹Lát náð þína koma yfir mig, Drottinn, hjálpræði þitt, samkvæmt fyrirheiti þínu,

⁴¹Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

⁴²að ég fái andsvör veitt þeim er smána mig, því að þínu orði treysti ég.

⁴²Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

⁴³Og tak aldrei sannleikans orð burt úr munni mínum, því að ég bíð dóma þinna.

⁴³Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

⁴⁴Ég vil stöðugt varðveita lögmál þitt, um aldur og ævi,

⁴⁴Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

⁴⁵þá mun ég ganga um víðlendi, því að ég leita fyrirmæla þinna,

⁴⁵Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

⁴⁶þá mun ég tala um reglur þínar frammi fyrir konungum, og eigi skammast mín,

⁴⁶Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

⁴⁷og leita unaðar í boðum þínum, þeim er ég elska,

⁴⁷Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

⁴⁸og rétta út hendurnar eftir boðum þínum, þeim er ég elska, og íhuga lög þín.

⁴⁸jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

⁴⁹Minnst þú þess orðs við þjón þinn, sem þú lést mig vona á.

⁴⁹Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

⁵⁰Þetta er huggun mín í eymd minni, að orð þitt lætur mig lífi halda.

⁵⁰Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

⁵¹Ofstopamenn spotta mig ákaflega, en ég vík eigi frá lögmáli þínu.

⁵¹De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

⁵²Ég minnist dóma þinna frá öndverðu, Drottinn, og læt huggast.

⁵²Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

⁵³Heiftarreiði við óguðlega hrífur mig, við þá er yfirgefa lögmál þitt.

⁵³Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

⁵⁴Lög þín eru efni ljóða minna á þessum stað, þar sem ég er gestur.

⁵⁴Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

⁵⁵Um nætur minnist ég nafns þíns, Drottinn, og geymi laga þinna.

⁵⁵Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

⁵⁶Þetta er orðin hlutdeild mín, að halda fyrirmæli þín.

⁵⁶Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

⁵⁷Drottinn er hlutskipti mitt, ég hefi ákveðið að varðveita orð þín.

⁵⁷Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

⁵⁸Ég hefi leitað hylli þinnar af öllu hjarta, ver mér náðugur samkvæmt fyrirheiti þínu.

⁵⁸Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

⁵⁹Ég hefi athugað vegu mína og snúið fótum mínum að reglum þínum.

⁵⁹Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

⁶⁰Ég hefi flýtt mér og eigi tafið að varðveita boð þín.

⁶⁰Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

⁶¹Snörur óguðlegra lykja um mig, en lögmáli þínu hefi ég eigi gleymt.

⁶¹De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

⁶²Um miðnætti rís ég upp til þess að þakka þér þín réttlátu ákvæði.

⁶²Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

⁶³Ég er félagi allra þeirra er óttast þig og varðveita fyrirmæli þín.

⁶³Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

⁶⁴Jörðin er full af miskunn þinni, Drottinn, kenn mér lög þín.

⁶⁴Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

⁶⁵Þú hefir gjört vel til þjóns þíns eftir orði þínu, Drottinn.

⁶⁵Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

⁶⁶Kenn mér góð hyggindi og þekkingu, því að ég trúi á boð þín.

⁶⁶Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

⁶⁷Áður en ég var beygður, villtist ég, en nú varðveiti ég orð þitt.

⁶⁷Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

⁶⁸Þú ert góður og gjörir vel, kenn mér lög þín.

⁶⁸Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

⁶⁹Ofstopamenn spinna upp lygar gegn mér, en ég held fyrirmæli þín af öllu hjarta.

⁶⁹De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

⁷⁰Hjarta þeirra er tilfinningarlaust sem mör væri, en ég leita unaðar í lögmáli þínu.

⁷⁰Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

⁷¹Það varð mér til góðs, að ég var beygður, til þess að ég mætti læra lög þín.

⁷¹Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

⁷²Lögmálið af munni þínum er mér mætara en þúsundir af gulli og silfri.

⁷²Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

⁷³Hendur þínar hafa gjört mig og skapað, veit mér skyn, að ég megi læra boð þín.

⁷³Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

⁷⁴Þeir er óttast þig sjá mig og gleðjast, því að ég vona á orð þitt.

⁷⁴De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

⁷⁵Ég veit, Drottinn, að dómar þínir eru réttlátir og að þú hefir lægt mig í trúfesti þinni.

⁷⁵HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

⁷⁶Lát miskunn þína verða mér til huggunar, eins og þú hefir heitið þjóni þínum.

⁷⁶Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

⁷⁷Lát miskunn þína koma yfir mig, að ég megi lifa, því að lögmál þitt er unun mín.

⁷⁷Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

⁷⁸Lát ofstopamennina verða til skammar, af því að þeir kúga mig með rangsleitni, en ég íhuga fyrirmæli þín.

⁷⁸På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

⁷⁹Til mín snúi sér þeir er óttast þig og þeir er þekkja reglur þínar.

⁷⁹Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

⁸⁰Hjarta mitt sé grandvart í lögum þínum, svo að ég verði eigi til skammar.

⁸⁰Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

⁸¹Sál mín tærist af þrá eftir hjálpræði þínu, ég bíð eftir orði þínu.

⁸¹Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

⁸²Augu mín tærast af þrá eftir fyrirheiti þínu: Hvenær munt þú hugga mig?

⁸²Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

⁸³Því að ég er orðinn eins og belgur í reykhúsi, en lögum þínum hefi ég eigi gleymt.

⁸³Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

⁸⁴Hversu margir eru dagar þjóns þíns? Hvenær munt þú heyja dóm á ofsækjendum mínum?

⁸⁴Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

⁸⁵Ofstopamenn hafa grafið mér grafir, menn, er eigi hlýða lögmáli þínu.

⁸⁵De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

⁸⁶Öll boð þín eru trúfesti. Menn ofsækja mig með lygum, veit þú mér lið.

⁸⁶Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

⁸⁷Nærri lá, að þeir gjörðu út af við mig á jörðunni, og þó hafði ég eigi yfirgefið fyrirmæli þín.

⁸⁷De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

⁸⁸Lát mig lífi halda sakir miskunnar þinnar, að ég megi varðveita reglurnar af munni þínum.

⁸⁸Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

⁸⁹Orð þitt, Drottinn, varir að eilífu, það stendur stöðugt á himnum.

⁸⁹Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

⁹⁰Frá kyni til kyns varir trúfesti þín, þú hefir grundvallað jörðina, og hún stendur.

⁹⁰Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

⁹¹Eftir ákvæðum þínum stendur hún enn í dag, því að allt lýtur þér.

⁹¹Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

⁹²Ef lögmál þitt hefði eigi verið unun mín, þá hefði ég farist í eymd minni.

⁹²Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

⁹³Ég skal eigi gleyma fyrirmælum þínum að eilífu, því að með þeim hefir þú látið mig lífi halda.

⁹³Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

⁹⁴Þinn er ég, hjálpa þú mér, því að ég leita fyrirmæla þinna.

⁹⁴Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

⁹⁵Óguðlegir bíða mín til þess að tortíma mér, en ég gef gætur að reglum þínum.

⁹⁵På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

⁹⁶Á allri fullkomnun hefi ég séð endi, en þín boð eiga sér engin takmörk.

⁹⁶På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

⁹⁷Hve mjög elska ég lögmál þitt, allan liðlangan daginn íhuga ég það.

⁹⁷Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

⁹⁸Boð þín hafa gjört mig vitrari en óvinir mínir eru, því að þau heyra mér til um eilífð.

⁹⁸Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

⁹⁹Ég er hyggnari en allir kennarar mínir, því að ég íhuga reglur þínar.

⁹⁹Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

¹⁰⁰Ég er skynsamari en öldungar, því að ég held fyrirmæli þín.

¹⁰⁰Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

¹⁰¹Ég held fæti mínum frá hverjum vondum vegi til þess að gæta orðs þíns.

¹⁰¹Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

¹⁰²Frá ákvæðum þínum hefi ég eigi vikið, því að þú hefir frætt mig.

¹⁰²Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

¹⁰³Hversu sæt eru fyrirheit þín gómi mínum, hunangi betri munni mínum.

¹⁰³Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

¹⁰⁴Af fyrirmælum þínum er ég skynsamur orðinn, fyrir því hata ég sérhvern lygaveg.

¹⁰⁴Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

¹⁰⁵Þitt orð er lampi fóta minna og ljós á vegum mínum.

¹⁰⁵Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

¹⁰⁶Ég hefi svarið og haldið það að varðveita þín réttlátu ákvæði.

¹⁰⁶Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

¹⁰⁷Ég er mjög beygður, Drottinn, lát mig lífi halda eftir orði þínu.

¹⁰⁷Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

¹⁰⁸Haf þóknun á sjálfviljafórnum munns míns, Drottinn, og kenn mér ákvæði þín.

¹⁰⁸Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

¹⁰⁹Líf mitt er ætíð í hættu, en þínu lögmáli hefi ég eigi gleymt.

¹⁰⁹Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

¹¹⁰Óguðlegir hafa lagt snöru fyrir mig, en ég hefi eigi villst frá fyrirmælum þínum.

¹¹⁰De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

¹¹¹Reglur þínar eru eign mín um aldur, því að þær eru yndi hjarta míns.

¹¹¹Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

¹¹²Ég hneigi hjarta mitt að því að breyta eftir lögum þínum, um aldur og allt til enda.

¹¹²Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

¹¹³Ég hata þá, er haltra til beggja hliða, en lögmál þitt elska ég.

¹¹³Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

¹¹⁴Þú ert skjól mitt og skjöldur, ég vona á orð þitt.

¹¹⁴Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

¹¹⁵Burt frá mér, þér illgjörðamenn, að ég megi halda boð Guðs míns.

¹¹⁵Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

¹¹⁶Styð mig samkvæmt fyrirheiti þínu, að ég megi lifa, og lát mig eigi til skammar verða í von minni.

¹¹⁶Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

¹¹⁷Styð þú mig, að ég megi frelsast og ætíð líta til laga þinna.

¹¹⁷Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

¹¹⁸Þú hafnar öllum þeim, er villast frá lögum þínum, því að svik þeirra eru til einskis.

¹¹⁸Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

¹¹⁹Sem sora metur þú alla óguðlega á jörðu, þess vegna elska ég reglur þínar.

¹¹⁹Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

¹²⁰Hold mitt nötrar af hræðslu fyrir þér, og dóma þína óttast ég.

¹²⁰Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

¹²¹Ég hefi iðkað rétt og réttlæti, sel mig eigi í hendur kúgurum mínum.

¹²¹Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

¹²²Gakk í ábyrgð fyrir þjón þinn, honum til heilla, lát eigi ofstopamennina kúga mig.

¹²²Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

¹²³Augu mín tærast af þrá eftir hjálpræði þínu og eftir þínu réttláta fyrirheiti.

¹²³Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

¹²⁴Far með þjón þinn eftir miskunn þinni og kenn mér lög þín.

¹²⁴Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

¹²⁵Ég er þjónn þinn, veit mér skyn, að ég megi þekkja reglur þínar.

¹²⁵Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

¹²⁶Tími er kominn fyrir Drottin að taka í taumana, þeir hafa rofið lögmál þitt.

¹²⁶Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

¹²⁷Þess vegna elska ég boð þín framar en gull og skíragull.

¹²⁷Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

¹²⁸Þess vegna held ég beina leið eftir öllum fyrirmælum þínum, ég hata sérhvern lygaveg.

¹²⁸Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

¹²⁹Reglur þínar eru dásamlegar, þess vegna heldur sál mín þær.

¹²⁹Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

¹³⁰Útskýring orðs þíns upplýsir, gjörir fávísa vitra.

¹³⁰När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

¹³¹Ég opna munninn af ílöngun, því ég þrái boð þín.

¹³¹Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

¹³²Snú þér til mín og ver mér náðugur, eins og ákveðið er þeim er elska nafn þitt.

¹³²Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

¹³³Gjör skref mín örugg með fyrirheiti þínu og lát ekkert ranglæti drottna yfir mér.

¹³³Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

¹³⁴Leys mig undan kúgun manna, að ég megi varðveita fyrirmæli þín.

¹³⁴Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

¹³⁵Lát ásjónu þína lýsa yfir þjón þinn og kenn mér lög þín.

¹³⁵Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

¹³⁶Augu mín fljóta í tárum, af því að menn varðveita eigi lögmál þitt.

¹³⁶Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

¹³⁷Réttlátur ert þú, Drottinn, og réttvísir dómar þínir.

¹³⁷HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

¹³⁸Þú hefir skipað fyrir reglur þínar með réttlæti og mikilli trúfesti.

¹³⁸Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

¹³⁹Ákefð mín eyðir mér, því að fjendur mínir hafa gleymt orðum þínum.

¹³⁹Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

¹⁴⁰Orð þitt er mjög hreint, og þjónn þinn elskar það.

¹⁴⁰Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

¹⁴¹Ég er lítilmótlegur og fyrirlitinn, en fyrirmælum þínum hefi ég eigi gleymt.

¹⁴¹Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

¹⁴²Réttlæti þitt er eilíft réttlæti og lögmál þitt trúfesti.

¹⁴²Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

¹⁴³Neyð og hörmung hafa mér að höndum borið, en boð þín eru unun mín.

¹⁴³Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

¹⁴⁴Reglur þínar eru réttlæti um eilífð, veit mér skyn, að ég megi lifa.

¹⁴⁴Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

¹⁴⁵Ég kalla af öllu hjarta, bænheyr mig, Drottinn, ég vil halda lög þín.

¹⁴⁵Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

¹⁴⁶Ég ákalla þig, hjálpa þú mér, að ég megi varðveita reglur þínar.

¹⁴⁶Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

¹⁴⁷Ég er á ferli fyrir dögun og hrópa og bíð orða þinna.

¹⁴⁷Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

¹⁴⁸Fyrr en vakan hefst eru augu mín vökul til þess að íhuga orð þitt.

¹⁴⁸Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

¹⁴⁹Hlýð á raust mína eftir miskunn þinni, lát mig lífi halda, Drottinn, eftir ákvæðum þínum.

¹⁴⁹Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁰Þeir eru nærri, er ofsækja mig af fláræði, þeir eru langt burtu frá lögmáli þínu.

¹⁵⁰Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

¹⁵¹Þú ert nálægur, Drottinn, og öll boð þín eru trúfesti.

¹⁵¹Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

¹⁵²Fyrir löngu hefi ég vitað um reglur þínar, að þú hefir grundvallað þær um eilífð.

¹⁵²Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

¹⁵³Sjá þú eymd mína og frelsa mig, því að ég hefi eigi gleymt lögmáli þínu.

¹⁵³Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

¹⁵⁴Flyt þú mál mitt og leys mig, lát mig lífi halda samkvæmt fyrirheiti þínu.

¹⁵⁴Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

¹⁵⁵Hjálpræðið er fjarri óguðlegum, því að þeir leita eigi fyrirmæla þinna.

¹⁵⁵Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

¹⁵⁶Mikil er miskunn þín, Drottinn, lát mig lífi halda eftir ákvæðum þínum.

¹⁵⁶HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁷Margir eru ofsækjendur mínir og fjendur, en frá reglum þínum hefi ég eigi vikið.

¹⁵⁷Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

¹⁵⁸Ég sé trúrofana og kenni viðbjóðs, þeir varðveita eigi orð þitt.

¹⁵⁸När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

¹⁵⁹Sjá, hversu ég elska fyrirmæli þín, lát mig lífi halda, Drottinn, eftir miskunn þinni.

¹⁵⁹Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

¹⁶⁰Allt orð þitt samanlagt er trúfesti, og hvert réttlætisákvæði þitt varir að eilífu.

¹⁶⁰Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

¹⁶¹Höfðingjar ofsækja mig að ástæðulausu, en hjarta mitt óttast orð þín.

¹⁶¹Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

¹⁶²Ég gleðst yfir fyrirheiti þínu eins og sá er fær mikið herfang.

¹⁶²Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

¹⁶³Ég hata lygi og hefi andstyggð á henni, en þitt lögmál elska ég.

¹⁶³Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

¹⁶⁴Sjö sinnum á dag lofa ég þig sakir þinna réttlátu ákvæða.

¹⁶⁴Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

¹⁶⁵Gnótt friðar hafa þeir er elska lögmál þitt, og þeim er við engri hrösun hætt.

¹⁶⁵Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

¹⁶⁶Ég vænti hjálpræðis þíns, Drottinn, og framkvæmi boð þín.

¹⁶⁶Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

¹⁶⁷Sál mín varðveitir reglur þínar, og þær elska ég mjög.

¹⁶⁷Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

¹⁶⁸Ég varðveiti fyrirmæli þín og reglur, allir mínir vegir eru þér augljósir.

¹⁶⁸Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

¹⁶⁹Ó að hróp mitt mætti nálgast auglit þitt, Drottinn, veit mér að skynja í samræmi við orð þitt.

¹⁶⁹HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

¹⁷⁰Ó að grátbeiðni mín mætti koma fyrir auglit þitt, frelsa mig samkvæmt fyrirheiti þínu.

¹⁷⁰Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

¹⁷¹Lof um þig skal streyma mér af vörum, því að þú kennir mér lög þín.

¹⁷¹Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

¹⁷²Tunga mín skal mæra orð þitt, því að öll boðorð þín eru réttlæti.

¹⁷²Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

¹⁷³Hönd þín veiti mér lið, því að þín fyrirmæli hefi ég útvalið.

¹⁷³Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

¹⁷⁴Ég þrái hjálpræði þitt, Drottinn, og lögmál þitt er unun mín.

¹⁷⁴Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

¹⁷⁵Lát sál mína lifa, að hún megi lofa þig og dómar þínir veiti mér lið.Ég villist sem týndur sauður, leita þú þjóns þíns, því að þínum boðum hefi ég eigi gleymt.

¹⁷⁵Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

¹⁷⁶Ég villist sem týndur sauður, leita þú þjóns þíns, því að þínum boðum hefi ég eigi gleymt.

¹⁷⁶Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.