¹Allora Elifaz di Teman rispose e disse:

¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

²"Il savio risponde egli con vana scienza? si gonfia egli il petto di vento?

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

³Si difende egli con ciarle inutili e con parole che non giovan nulla?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

⁴Tu, poi, distruggi il timor di Dio, menomi il rispetto religioso che gli è dovuto.

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁵La tua iniquità ti detta le parole, e adoperi il linguaggio degli astuti.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁶Non io, la tua bocca stessa ti condanna; le tue labbra stesse depongono contro a te.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁷Sei tu il primo uomo che nacque? Fosti tu formato prima de’ monti?

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁸Hai tu sentito quel che s’è detto nel Consiglio di Dio? Hai tu fatto incetta della sapienza per te solo?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁹Che sai tu che noi non sappiamo? Che conoscenza hai tu che non sia pur nostra?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

¹⁰Ci son fra noi degli uomini canuti ed anche de’ vecchi più attempati di tuo padre.

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹¹Fai tu sì poco caso delle consolazioni di Dio e delle dolci parole che t’abbiam rivolte?

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹²Dove ti trascina il cuore, e che voglion dire codeste torve occhiate?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹³Come! tu volgi la tua collera contro Dio, e ti lasci uscir di bocca tali parole?

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹⁴Che è mai l’uomo per esser puro, il nato di donna per esser giusto?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁵Ecco, Iddio non si fida nemmeno de’ suoi santi, i cieli non son puri agli occhi suoi;

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁶quanto meno quest’essere abominevole e corrotto, l’uomo, che tracanna l’iniquità come l’acqua!

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁷Io voglio ammaestrarti; porgimi ascolto, e ti racconterò quello che ho visto,

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁸quello che i Savi hanno riferito senza nulla celare di quel che sapean dai padri,

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁹ai quali soli è stato dato il paese; e in mezzo ai quali non è passato lo straniero.

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

²⁰L’empio è tormentato tutti i suoi giorni, e pochi son gli anni riservati al prepotente.

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²¹Sempre ha negli orecchi rumori spaventosi, e in piena pace gli piomba addosso il distruttore.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²²Non ha speranza d’uscir dalle tenebre, e si sente destinato alla spada.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²³Va errando in cerca di pane; dove trovarne? ei sa che a lui dappresso è pronto il giorno tenebroso.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²⁴La distretta e l’angoscia lo riempion di paura, l’assalgono a guisa di re pronto alla pugna,

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁵perché ha steso la mano contro Dio, ha sfidato l’Onnipotente,

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁶gli s’è slanciato audacemente contro, sotto il folto de’ suoi scudi convessi.

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁷Avea la faccia coperta di grasso, i fianchi carichi di pinguedine;

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁸s’era stabilito in città distrutte, in case disabitate, destinate a diventar mucchi di sassi.

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁹Ei non s’arricchirà, la sua fortuna non sarà stabile; né le sue possessioni si stenderanno sulla terra.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

³⁰Non potrà liberarsi dalle tenebre, il vento infocato farà seccare i suoi rampolli, e sarà portato via dal soffio della bocca di Dio.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³¹Non confidi nella vanità; è un’illusione; poiché avrà la vanità per ricompensa.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³²La sua fine verrà prima del tempo, e i suoi rami non rinverdiranno più.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³³Sarà come vigna da cui si strappi l’uva ancor acerba, come l’ulivo da cui si scuota il fiore;

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³⁴poiché sterile è la famiglia del profano, e il fuoco divora le tende ov’entrano presenti.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁵L’empio concepisce malizia, e partorisce rovina; ei si prepara in seno il disinganno".

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.