¹Allora Bildad di Suach rispose e disse:

¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

²"Quando porrete fine alle parole? Fate senno, e poi parleremo.

²Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

³Perché siamo considerati come bruti e perché siamo agli occhi vostri degli esseri impuri?

³Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

⁴O tu, che nel tuo cruccio laceri te stesso, dovrà la terra, per cagion tua, essere abbandonata e la roccia esser rimossa dal suo luogo?

⁴Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

⁵Sì, la luce dell’empio si spegne, e la fiamma del suo fuoco non brilla.

⁵Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.

⁶La luce si oscura nella sua tenda, e la lampada che gli sta sopra si spegne.

⁶Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.

⁷I passi che facea nella sua forza si raccorciano, e i suoi propri disegni lo menano a ruina.

⁷Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.

⁸Poiché i suoi piedi lo traggon nel tranello, e va camminando sulle reti.

⁸Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;

⁹Il laccio l’afferra pel tallone, e la trappola lo ghermisce.

⁹snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;

¹⁰Sta nascosta in terra per lui un’insidia, e sul sentiero lo aspetta un agguato.

¹⁰garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.

¹¹Paure lo atterriscono d’ogn’intorno, lo inseguono, gli stanno alle calcagna.

¹¹Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.

¹²La sua forza vien meno dalla fame, la calamità gli sta pronta al fianco.

¹²Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.

¹³Gli divora a pezzo a pezzo la pelle, gli divora le membra il primogenito della morte.

¹³Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

¹⁴Egli è strappato dalla sua tenda che credea sicura, e fatto scendere verso il re degli spaventi.

¹⁴Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

¹⁵Nella sua tenda dimora chi non è de’ suoi, e la sua casa è cosparsa di zolfo.

¹⁵I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.

¹⁶In basso s’inaridiscono le sue radici, in alto son tagliati i suoi rami.

¹⁶Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.

¹⁷La sua memoria scompare dal paese, più non s’ode il suo nome per le campagne.

¹⁷Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.

¹⁸E’ cacciato dalla luce nelle tenebre, ed è bandito dal mondo.

¹⁸Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.

¹⁹Non lascia tra il suo popolo né figli, né nipoti, nessun superstite dov’egli soggiornava.

¹⁹Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

²⁰Quei d’occidente son stupiti della sua sorte, e quei d’oriente ne son presi d’orrore.

²⁰Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.

²¹Certo son tali le dimore dei perversi e tale è il luogo di chi non conosce Iddio".

²¹Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.