¹Io avevo stretto un patto con gli occhi miei; come dunque avrei fissati gli sguardi sopra una vergine?

¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

²Che parte mi avrebbe assegnata Iddio dall’alto e quale eredità m’avrebbe data l’Onnipotente dai luoghi eccelsi?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³La sventura non è ella per il perverso e le sciagure per quelli che fanno il male?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴Iddio non vede egli le mie vie? non conta tutti i miei passi?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵Se ho camminato insieme alla menzogna, se il piede mio s’è affrettato dietro alla frode

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶(Iddio mi pesi con bilancia giusta e riconoscerà la mia integrità)

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷se i miei passi sono usciti dalla retta via, se il mio cuore è ito dietro ai miei occhi, se qualche sozzura mi s’è attaccata alle mani,

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸ch’io semini e un altro mangi, e quel ch’è cresciuto nei miei campi sia sradicato!

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹Se il mio cuore s’è lasciato sedurre per amor d’una donna, se ho spiato la porta del mio prossimo,

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰che mia moglie giri la macina ad un altro, e che altri abusino di lei!

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹Poiché quella è una scelleratezza, un misfatto punito dai giudici,

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹²un fuoco che consuma fino a perdizione, e che avrebbe distrutto fin dalle radici ogni mia fortuna.

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³Se ho disconosciuto il diritto del mio servo e della mia serva, quand’eran meco in lite,

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴che farei quando Iddio si levasse per giudicarmi, e che risponderei quando mi esaminasse?

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵Chi fece me nel seno di mia madre non fece anche lui? non ci ha formati nel seno materno uno stesso Iddio?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶Se ho rifiutato ai poveri quel che desideravano, se ho fatto languire gli occhi della vedova,

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷se ho mangiato da solo il mio pezzo di pane senza che l’orfano ne mangiasse la sua parte,

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸io che fin da giovane l’ho allevato come un padre, io che fin dal seno di mia madre sono stato guida alla vedova,

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹se ho visto uno perire per mancanza di vesti o il povero senza una coperta,

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰se non m’hanno benedetto i suoi fianchi, ed egli non s’è riscaldato colla lana dei miei agnelli,

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹se ho levato la mano contro l’orfano perché mi sapevo sostenuto alla porta…

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²²che la mia spalla si stacchi dalla sua giuntura, il mio braccio si spezzi e cada!

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³E invero mi spaventava il castigo di Dio, ed ero trattenuto dalla maestà di lui.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴Se ho riposto la mia fiducia nell’oro, se all’oro fino ho detto: "Tu sei la mia speranza",

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵se mi son rallegrato che le mie ricchezze fosser grandi e la mia mano avesse molto accumulato,

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶se, contemplando il sole che raggiava e la luna che procedeva lucente nel suo corso,

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷il mio cuore, in segreto, s’è lasciato sedurre e la mia bocca ha posato un bacio sulla mano

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸(misfatto anche questo punito dai giudici ché avrei difatti rinnegato l’Iddio ch’è di sopra),

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹se mi son rallegrato della sciagura del mio nemico ed ho esultato quando gli ha incolto sventura

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰(io, che non ho permesso alle mie labbra di peccare chiedendo la sua morte con imprecazione),

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹se la gente della mia tenda non ha detto: "Chi è che non si sia saziato della carne delle sue bestie?"

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³²(lo straniero non passava la notte fuori; le mie porte erano aperte al viandante),

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³se, come fan gli uomini, ho coperto i miei falli celando nel petto la mia iniquità,

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴perché avevo paura della folla e dello sprezzo delle famiglie al punto da starmene queto e non uscir di casa…

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵Oh, avessi pure chi m’ascoltasse!… ecco qua la mia firma! l’Onnipotente mi risponda! Scriva l’avversario mio la sua querela,

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶ed io la porterò attaccata alla mia spalla, me la cingerò come un diadema!

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷Gli renderò conto di tutt’i miei passi, a lui m’appresserò come un principe!

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸Se la mia terra mi grida contro, se tutti i suoi solchi piangono,

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹se ne ho mangiato il frutto senza pagarla, se ho fatto sospirare chi la coltivava,

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰che invece di grano mi nascano spine, invece d’orzo mi crescano zizzanie!" Qui finiscono i discorsi di Giobbe.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.