¹Chiama pure! C’è forse chi ti risponda? E a qual dei santi vorrai tu rivolgerti?

¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

²No, il cruccio non uccide che l’insensato e l’irritazione non fa morir che lo stolto.

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

³Io ho veduto l’insensato prender radice, ma ben tosto ho dovuto maledirne la dimora.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

⁴I suoi figli van privi di soccorso, sono oppressi alla porta, e non c’è chi li difenda.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁵L’affamato gli divora la raccolta, gliela rapisce perfino di tra le spine; e l’assetato gli trangugia i beni.

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁶Ché la sventura non spunta dalla terra né il dolore germina dal suolo;

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁷ma l’uomo nasce per soffrire, come la favilla per volare in alto.

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁸Io però vorrei cercar di Dio, e a Dio vorrei esporre la mia causa:

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁹a lui, che fa cose grandi, imperscrutabili, maraviglie senza numero;

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

¹⁰che spande la pioggia sopra la terra e manda le acque sui campi;

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹¹che innalza quelli ch’erano abbassati e pone in salvo gli afflitti in luogo elevato;

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹²che sventa i disegni degli astuti sicché le loro mani non giungono ad eseguirli;

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹³che prende gli abili nella loro astuzia, sì che il consiglio degli scaltri va in rovina.

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹⁴Di giorno essi incorron nelle tenebre, in pien mezzodì brancolan come di notte;

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁵ma Iddio salva il meschino dalla spada della lor bocca, e il povero di man del potente.

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁶E così pel misero v’è speranza, mentre l’iniquità ha la bocca chiusa.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁷Beato l’uomo che Dio castiga! E tu non isdegnar la correzione dell’Onnipotente;

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁸giacché egli fa la piaga, poi la fascia; egli ferisce, ma le sue mani guariscono.

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁹In sei distrette egli sarà il tuo liberatore e in sette il male non ti toccherà.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

²⁰In tempo di carestia ti scamperà dalla morte, in tempo di guerra dai colpi della spada.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²¹Sarai sottratto al flagello della lingua, non temerai quando verrà il disastro.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²²In mezzo al disastro e alla fame riderai, non paventerai le belve della terra;

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²³perché avrai per alleate le pietre del suolo, e gli animali de’ campi saran teco in pace.

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²⁴Saprai sicura la tua tenda; e, visitando i tuoi pascoli, vedrai che non ti manca nulla.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁵Saprai che la tua progenie moltiplica, che i tuoi rampolli crescono come l’erba de’ campi.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁶Scenderai maturo nella tomba, come la bica di mannelle che si ripone a suo tempo.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁷Ecco quel che abbiam trovato, riflettendo. Così è. Tu ascolta, e fanne tuo pro".

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.