¹Preghiera di Davide. O Eterno, ascolta la giustizia, attendi al mio grido; porgi l’orecchio alla mia preghiera che non viene da labbra di frode.

¹En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

²Dalla tua presenza venga alla luce il mio diritto, gli occhi tuoi riconoscano la rettitudine.

²Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

³Tu hai scrutato il mio cuore, l’hai visitato nella notte; m’hai provato e non hai rinvenuto nulla; la mia bocca non trapassa il mio pensiero.

³Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

⁴Quanto alle opere degli uomini, io, per ubbidire alla parola delle tue labbra, mi son guardato dalle vie de’ violenti.

⁴Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

⁵I miei passi si son tenuti saldi sui tuoi sentieri, i miei piedi non han vacillato.

⁵Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

⁶Io t’invoco, perché tu m’esaudisci, o Dio; inclina verso me il tuo orecchio, ascolta le mie parole!

⁶Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

⁷Spiega le maraviglie della tua bontà, o tu che con la tua destra salvi quelli che cercano un rifugio contro ai loro avversari.

⁷Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

⁸Preservami come la pupilla dell’occhio, nascondimi all’ombra delle tue ali

⁸Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

⁹dagli empi che voglion la mia rovina, dai miei mortali nemici che mi circondano.

⁹för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

¹⁰Chiudono il loro cuore nel grasso, parlano alteramente colla lor bocca.

¹⁰Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

¹¹Ora ci attorniano, seguendo i nostri passi; ci spiano per atterrarci.

¹¹Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

¹²Il mio nemico somiglia ad un leone che brama lacerare, ad un leoncello che s’appiatta ne’ nascondigli.

¹²Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

¹³Lèvati, o Eterno, vagli incontro, abbattilo; libera l’anima mia dall’empio con la tua spada;

¹³Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

¹⁴liberami, con la tua mano, dagli uomini, o Eterno, dagli uomini del mondo la cui parte è in questa vita, e il cui ventre tu empi co’ tuoi tesori; hanno figliuoli in abbondanza, e lasciano il resto de’ loro averi ai loro fanciulli.

¹⁴ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

¹⁵Quanto a me, per la mia giustizia, contemplerò la tua faccia, mi sazierò, al mio risveglio, della tua sembianza.

¹⁵Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.