¹Di Davide, quando si finse insensato davanti ad Abimelec e, cacciato da lui, se ne andò. Io benedirò l’Eterno in ogni tempo; la sua lode sarà del continuo nella mia bocca.

¹Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

²L’anima mia si glorierà nell’Eterno; gli umili l’udranno e si rallegreranno.

²Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

³Magnificate meco l’Eterno, ed esaltiamo il suo nome tutti insieme.

³Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

⁴Io ho cercato l’Eterno, ed egli m’ha risposto e m’ha liberato da tutti i miei spaventi.

⁴Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

⁵Quelli che riguardano a lui sono illuminati, e le loro facce non sono svergognate.

⁵Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

⁶Quest’afflitto ha gridato, e l’Eterno l’ha esaudito e l’ha salvato da tutte le sue distrette.

⁶De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

⁷L’Angelo dell’Eterno s’accampa intorno a quelli che lo temono, e li libera.

⁷Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

⁸Gustate e vedete quanto l’Eterno è buono! Beato l’uomo che confida in lui.

⁸HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

⁹Temete l’Eterno, voi suoi santi, poiché nulla manca a quelli che lo temono.

⁹Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

¹⁰I leoncelli soffron penuria e fame, ma quelli che cercano l’Eterno non mancano d’alcun bene.

¹⁰Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

¹¹Venite, figliuoli, ascoltatemi; io v’insegnerò il timor dell’Eterno.

¹¹Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

¹²Qual è l’uomo che prenda piacere nella vita, ed ami lunghezza di giorni per goder del bene?

¹²Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

¹³Guarda la tua lingua dal male a le tue labbra dal parlar con frode.

¹³Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

¹⁴Dipartiti dal male e fa’ il bene; cerca la pace, e procacciala.

¹⁴Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

¹⁵Gli occhi dell’Eterno sono sui giusti e le sue orecchie sono attente al loro grido.

¹⁵Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

¹⁶La faccia dell’Eterno è contro quelli che fanno il male per sterminare di sulla terra la loro memoria.

¹⁶HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

¹⁷I giusti gridano e l’Eterno li esaudisce e li libera da tutte le loro distrette.

¹⁷Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

¹⁸L’Eterno e vicino a quelli che hanno il cuor rotto, e salva quelli che hanno lo spirito contrito.

¹⁸När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

¹⁹Molte sono le afflizioni del giusto; ma l’Eterno lo libera da tutte.

¹⁹HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

²⁰Egli preserva tutte le ossa di lui, non uno ne è rotto.

²⁰Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

²¹La malvagità farà perire il malvagio, e quelli che odiano il giusto saranno condannati.

²¹Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

²²L’Eterno riscatta l’anima de’ suoi servitori, e nessun di quelli che confidano in lui sarà condannato.

²²Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

²³Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.