1Di Davide. O Eterno, contendi con quelli che contendono meco, combatti con quelli che combattono meco.
1Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2Prendi lo scudo e la targa e lèvati in mio aiuto.
2Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3Tira fuori la lancia e chiudi il passo ai miei persecutori; di’ all’anima mia: Io son la tua salvezza.
3drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4Sian confusi e svergognati quelli che cercano l’anima mia; voltin le spalle e arrossiscano quei che macchinano la mia rovina.
4Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5Sian come pula al vento e l’angelo dell’Eterno li scacci.
5Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6Sia la via loro tenebrosa e sdrucciolevole, e l’insegua l’angelo dell’Eterno.
6Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7Poiché, senza cagione, m’hanno teso di nascosto la loro rete, senza cagione hanno scavato una fossa per togliermi la vita.
7Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8Li colga una ruina improvvisa e sian presi nella rete ch’essi stessi hanno nascosta; scendano nella rovina apparecchiata per me.
8Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9Allora l’anima mia festeggerà nell’Eterno, e si rallegrerà nella sua salvezza.
9Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10Tutte le mie ossa diranno: O Eterno, chi è pari a te che liberi il misero da chi è più forte di lui, il misero e il bisognoso da chi lo spoglia?
10Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11Iniqui testimoni si levano; mi domandano cose delle quali non so nulla.
11Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12Mi rendono male per bene; derelitta è l’anima mia.
12De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13Eppure io, quand’eran malati, vestivo il cilicio, affliggevo l’anima mia col digiuno, e pregavo col capo curvo sul seno…
13Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14Camminavo triste come per la perdita d’un amico, d’un fratello, andavo chino, abbrunato, come uno che pianga sua madre.
14såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15Ma, quand’io vacillo, essi si rallegrano, s’adunano assieme; s’aduna contro di me gente abietta che io non conosco; mi lacerano senza posa.
15Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16Come profani buffoni da mensa, digrignano i denti contro di me.
16Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17O Signore, fino a quando vedrai tu questo? Ritrai l’anima mia dalle loro ruine, l’unica mia, di fra i leoncelli.
17Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18Io ti celebrerò nella grande assemblea, ti loderò in mezzo a gran popolo.
18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19Non si rallegrino di me quelli che a torto mi sono nemici, né ammicchino con l’occhio quelli che m’odian senza cagione.
19Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20Poiché non parlan di pace, anzi macchinan frodi contro la gente pacifica del paese.
20Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21Apron larga la bocca contro me e dicono: Ah, ah! l’occhio nostro l’ha visto.
21De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22Anche tu hai visto, o Eterno; non tacere! O Signore, non allontanarti da me.
22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23Risvegliati, destati, per farmi ragione, o mio Dio, mio Signore, per difender la mia causa.
23Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24Giudicami secondo la tua giustizia o Eterno, Iddio mio, e fa’ ch’essi non si rallegrino su me;
24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25che non dicano in cuor loro: Ah, ecco il nostro desiderio! che non dicano: L’abbiamo inghiottito.
25Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26Siano tutti insieme svergognati e confusi quelli che si rallegrano del mio male; sian rivestiti d’onta e di vituperio quelli che si levano superbi contro di me.
26Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27Cantino e si rallegrino quelli che si compiacciono della mia giustizia, e dican del continuo: Magnificato sia l’Eterno che vuole la pace del suo servitore!
27Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28E la mia lingua parlerà della tua giustizia, e dirà del continuo la tua lode.
28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.