1Ad nhuɣ tura imeqqranen di liman yellan gar-awen. Nekk yellan d ameqqran am nutni, nekk iḥedṛen i leɛtab n Lmasiḥ, ițekkan di tmanegt-is ara d-ibanen ; a ten weṣṣiɣ :
1Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:
2Ḥadret wid i wen-d-iwekkel Sidi Ṛebbi akken ițḥadar umeksa ɣef qeḍɛit-is ; lhit ihi yid-sen s lebɣi-nwen, mačči sennig n wulawen-nwen, xedmet ayagi ɣef wudem n Sidi Ṛebbi mačči s ṭṭmeɛ.
2Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.
3Ur ssimɣuṛet ara iman-nwen ɣef wid i wen-d-iwekkel Sidi Ṛebbi, meɛna ilit d lemtel ara tebɛen.
3Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden.
4Imiren asm' ara d-iban win yellan sennig imeqqranen meṛṛa, a wen d-tețțunefk tɛeṣṣabt n tmanegt ur nfennu.
4Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans.
5Ula d kunwi daɣen ay ilmeẓyen, qadṛet imeqqranen di liman ! Ddut s leqdeṛ d wannuz, axaṭer Sidi Ṛebbi ur iqebbel ara wid ițzuxxun, meɛna ițțak ṛṛeḥma-s i wid ițțanzen.
5Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd».
6Anzet ihi seddaw ufus iǧehden n Sidi Ṛebbi, iwakken a kkun-irfed di teswiɛt ilaqen.
6Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.
7Rret akk iɣeblan-nwen ger ifassen-is, axaṭer ițḥebbiṛ fell-awen.
7Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.
8Ḥadret, Ɛasset iman-nwen axaṭer aɛdaw-nwen d Cciṭan, ițezzi iṛeɛɛed am yizem, ițqellib anwa ara issebleɛ.
8Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.
9Ur s-țaǧǧat ara abrid, sɛut liman iǧehden ; axaṭer teẓram belli atmaten nwen di ddunit meṛṛa, akka i tdeṛṛu yid-sen am kunwi.
9Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra bröder här i världen.
10M'ara tenneɛtabem kra n wussan, Sidi Ṛebbi Bab n mkul ṛṛeḥma i kkun-ixtaṛen s Ɛisa Lmasiḥ iwakken aț-țilim di tmanegt-is ițdumun, a kkun-iheggi, a kkun iseggem, a kkun-isseǧhed, iwakken ur tɣellim ara.
10Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.
11I nețța lḥekma si lǧil ɣer lǧil. Amin !
11Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.
12S ufus n gma-tneɣ eɛzizen Silwan i ɣef nețkel, i wen-d-uriɣ kra n imeslayen-agi iwakken a kkun-nhuɣ yerna ad cehdeɣ belli ț-țagi i d ṛṛeḥma n tideț n Sidi Ṛebbi s wayes tumnem.
12Genom Silvanus, eder trogne broder -- för en sådan håller jag honom nämligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, för att förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds rätta nåd.
13Tajmaɛt n watmaten yumnen s Lmasiḥ, yellan di temdint n Babilun țsellimen-d fell-awen ; ula d mmi Maṛqus ițsellim fell-awen.
13Församlingen i Babylon, utvald likasom eder församling, hälsar eder. Så gör ock min son Markus.
14Msalamet wway gar-awen am atmaten ; talwit a d-ters fell-awen kunwi yumnen s Lmasiḥ.
14Hälsen varandra med en kärlekens kyss. Frid vare med eder alla som ären i Kristus.