¹Eɛni ilaq ad zuxxeɣ ? Ayagi ur infiɛ ara ! Lameɛna a d-ḥkuɣ ɣef kra n leḥwayeǧ i yi-d-iweḥḥa Sidi Ṛebbi.

¹Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

²Ssneɣ yiwen wergaz yumnen s Lmasiḥ, yețwarfed alamma d igenni wis tlata ṛbeɛṭac iseggasen aya ; ur ẓriɣ ma yella yețwarfed nețța s yiman is neɣ d aweḥḥi kan i s-d-ițțuweḥḥa, anagar Sidi Ṛebbi i geẓran.

²Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

³ ?riɣ belli argaz-agi yețwarfed ɣer lǧennet, meɛna ur ẓriɣ ma yella yețwarfed nețța s yiman-is neɣ d aweḥḥi kan i s-d-ițțuweḥḥa, anagar Sidi Ṛebbi i geẓran ; yesla i yimeslayen iwumi ur yezmir yiwen a ten-id-yini, axaṭer ur ilaq i wemdan a ten-id-iɛawed.

³Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

⁵Argaz am wagi zemreɣ ad zuxxeɣ yis, ma d nekk ur sɛiɣ ara s wayes ara zuxxeɣ anagar s lqella n lǧehd-iw.

⁴jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

⁶Lemmer bɣiɣ ad zuxxeɣ, ur țțiliɣ ara d amehbul axaṭer anagar tideț ara d-iniɣ ; lameɛna ad ssusmeɣ, imi ur bɣiɣ ara imdanen a yi-ssalin ccan sennig n wayen țwalin xeddmeɣ-t neɣ ayen sellen qqaṛeɣ t-id.

⁵I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

⁷Yenta-yi yiwen usennan s wayes i yi-țmeḥḥin Cciṭan iwakken ur ssimɣuṛeɣ ara iman-iw yerna ur țzuxxuɣ ara s uweḥḥi-nni yesteɛǧiben i yi-d-ibeggen Sidi Ṛebbi.

⁶Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

⁸Tlata iberdan i dɛiɣ ɣer Sidi Ṛebbi iwakken ad issebɛed fell-i lmeḥna-agi,

⁷Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

⁹lameɛna yenna-yi-d : « steqneɛ kan s ṛṛeḥma-inu, axaṭer m'ara tfecleḍ imiren i d-tețban deg-k tezmert-iw ». Ihi bɣiɣ ad zuxxeɣ axiṛ s lqella n tezmert-iw iwakken tazmert n Lmasiḥ aț-țezdeɣ deg-i.

⁸Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

¹⁰?ef wannect-agi, feṛḥeɣ m'ara fecleɣ, m'ara iliɣ di lḥeṛs, di leqheṛ, di leḥzen, di ceddat neɣ m'ara yi-regmen ɣef ddemma n Lmasiḥ, axaṭer m'ara fecleɣ imiren i ǧehdeɣ.

⁹Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

¹¹D kunwi i yi-ḥeṛsen armi heddṛeɣ am umehbul ; d kunwi i glaqen a yi-tcekkṛem, axaṭer ɣas akken ur swiɣ acemma, ur iyi-ifen deg wacemma wid iḥețțben iman-nsen d ṛṛusul.

¹⁰Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

¹²Ayen akk i d-ițbegginen belli d ṛṛasul i lliɣ, yedṛa-d gar-awen : s ṣṣbeṛ ameqqran, s tezmert, s beṛhanat d licaṛat.

¹¹Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

¹³D acu i xedmeɣ i tejmuyaɛ nniḍen ur wen-t-xdimeɣ ara i kunwi, anagar imi ugiɣ ad iliɣ ț-țaɛkumt fell-awen ? Semmḥet-iyi ɣef wannect agi !

¹²De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

¹⁴Aql-iyi țedduɣ a n-aseɣ ɣuṛ wen tikkelt tis tlata, yerna ur țțiliɣ ara ț-țaɛekkumt fell-awen. Mačči d idrimen-nwen i bɣiɣ lameɛna d kunwi ; axaṭer mačči d dderya i glaqen ad jemɛen i lwaldin-nsen, lameɛna d lwaldin i glaq ad jemɛen i dderya-nsen.

¹³Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

¹⁵Ma d nekkini, zemreɣ ad ṣeṛṛfeɣ fell-awen seg ul ayen sɛiɣ, ad rnuɣ ad sebbleɣ ula ț-țudert-iw ɣef ddemma-nwen. Eɛni leḥmala-nwen ɣuṛ-i aț-țenqes imi i kkun-ḥemmleɣ aṭas ?

¹⁴Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

¹⁶?-țideț ur a wen-lliɣ ara ț țaɛekkumt, lameɛna kra deg-wen qqaṛen, imi ḥeṛceɣ, ṭṭfeɣ-kkun s tḥila !

¹⁵Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

¹⁷Eɛni kellxeɣ-awen mi wen-ceggɛeɣ kra seg watmaten ?

¹⁶Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

¹⁸Asmi ḥelleleɣ Tit a n-yas ɣuṛ-wen akk-d gma-tneɣ nniḍen, yella wayen i d-istenfeɛ seg-wen Titus ? Eɛni ur neddi ara nekk yid-es s yiwet n lɛeqliya akk d yiwet n tikli ?

¹⁷Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

¹⁹Acḥal aya kunwi tɣilem nețnadi amek ara ndafeɛ ɣef yiman-nneɣ zdat-nwen. Lameɛna zdat Sidi Ṛebbi, nukni nheddeṛ-awen-d s lebɣi n Lmasiḥ. Annect-agi meṛṛa a wid eɛzizen fell-aɣ, nxeddem-it iwakken aț-țennernim di liman.

¹⁸Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

²⁰Axaṭer uggadeɣ m'ara n-aseɣ ɣuṛ-wen, ur kkun-țțafeɣ ara akken bɣiɣ, kunwi daɣen ur iyi-tețțafem ara akken tenwam ; uggadeɣ a n-afeɣ gar-awen amennuɣ, tismin, zzɛaf, amḥezwer, zzux, ccwal, aqeṛṛeḍ, wid yekkaten deg wiyaḍ.

¹⁹Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

²¹Uggadeɣ m'ara n-aseɣ ɣuṛ-wen, ad ssetḥiɣ yis-wen zdat Sidi Ṛebbi ; uggadeɣ ad țruɣ ɣef waṭas deg-wen iɛacen zik-nni di ddnub yerna ar ass-a ur tuben, ur rrin aḍar ɣef lefsed-nsen, ɣef yir tikli-nsen akk-d ticmatin i xeddmen.

²⁰Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

²¹Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.