1Atan a n-aseɣ ɣuṛ-wen tikkelt tis tlata, mkul taluft aț-țefru s sin neɣ tlata inigan akken yura di tira iqedsen.
1Det är nu tredje gången som jag skall komma till eder; »efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras».
2Asmi i n-usiɣ ɣuṛ-wen tikkelt tis snat nniɣ-awen-t-id, tura daɣen ɣas ur lliɣ ara yid-wen, a t-id-ɛiwdeɣ ama i wid-nni yeɣlin di ddnub deg wayen iɛeddan, ama i wiyaḍ : asm'ara n-aseɣ ɣuṛ-wen ur țqileɣ ula d yiwen,
2Till dem som förut hava syndat och till alla de andra har jag redan i förväg sagt, och jag säger nu åter i förväg -- nu då jag är borta ifrån eder, likasom förut då jag för andra gången var hos eder -- att jag icke skall visa någon skonsamhet, när jag kommer igen.
3imi tebɣam aț-țetḥeqqeqem belli d Lmasiḥ i d-iheddṛen seg-i ; nețța ur nelli ara d win ifeclen ɣuṛ-wen lameɛna isbeggen-ed tazmert-is gar awen.
3I viljen ju hava ett bevis för att det är Kristus som talar i mig, han som icke är svag mot eder, utan är stark bland eder.
4?-țideț yețwaṣleb ɣef ddemma n wefcal-ines, lameɛna yedder s tezmert n Sidi Ṛebbi ; ula d nukni nefcel imi nella di Lmasiḥ lameɛna a nidir yid-es s tezmert n Sidi Ṛebbi di leqdic-nneɣ gar-awen.
4Ty om han än blev korsfäst i följd av svaghet, så lever han dock av Guds kraft. Också vi äro ju svaga i honom, men av Guds kraft skola vi leva med honom och bevisa det på eder.
5Jeṛṛbet tmeyyzem deg iman-nwen iwakken aț-țwalim ma tețțeddum s liman neɣ ala ; eɛni ur teɛqilem ara belli Ɛisa Lmasiḥ yella deg-wen ? Neɣ ahat tfeclem mi tețțujeṛbem ?
5Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva att Jesus Kristus är i eder? Varom icke, så hållen I ej provet.
6Lameɛna ssarameɣ aț-țestɛeṛfem belli nukni nbeggen-ed liman-nneɣ di teswiɛt n ujeṛṛeb !
6Att vi för vår del icke äro av dem som ej hålla provet, det hoppas jag att I skolen få lära känna.
7Ndeɛɛu ɣer Sidi Ṛebbi iwakken ur txeddmem ara cceṛ, mačči iwakken a d-nbeggen belli nesɛa lḥeqq, lameɛna nebɣa kan aț-țxedmem lxiṛ, ɣas ma nban-ed belli nefcel deg ujeṛṛeb.
7Men vi bedja till Gud att I icke mån göra något ont, detta icke för att vi å vår sida skola synas hålla provet, utan för att I själva verkligen skolen göra vad gott är. Sedan må vi å vår sida gärna anses icke hålla provet.
8Axaṭer ur nesɛi ara tazmert iwakken a nxalef tideț, lameɛna nesɛa kan tazmert s wayes ara neqdec ɣef tideț.
8Ty icke mot sanningen, utan allenast för sanningen förmå vi något.
9Nfeṛṛeḥ s wefcal-nneɣ ma yella kunwi tǧehdem ; m'ara ndeɛɛu ɣer Sidi Ṛebbi fell-awen, nessaram aț-țennernim di liman.
9Och vi glädja oss, när vi äro svaga, men I ären starka. Just detta bedja vi också om, att I mån alltmer fullkomnas.
10Atah iwacu i wen-țaruɣ akkagi m'ara beɛdeɣ fell-awen, iwakken asm'ara iliɣ gar-awen, ur țiwɛiṛeɣ ara ɣuṛ-wen s tezmert i yi-d-ifka Sidi Ṛebbi, iwakken a kkun-sǧehdeɣ mačči iwakken a kkun-sseɣliɣ.
10Och medan jag ännu är borta ifrån eder, skriver jag detta, för att jag icke, när jag är hos eder, skall nödgas uppträda med stränghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig, till att uppbygga och icke till att nedbryta.
11Tura ay atmaten ilit di lfeṛḥ, ssimɣuṛet liman-nwen, nadit amek ara tawḍem ɣer lekmal, mseǧhadet wway gar-awen, msefhamet, ɛicet di lehna, imiren Sidi Ṛebbi Bab n talwit akk-d leḥmala ad yili yid-wen.
11För övrigt, mina bröder, varen glada, låten fullkomna eder, låten förmana eder, varen ens till sinnes, hållen frid; då skall kärlekens och fridens Gud vara med eder.
12?emsalamet wway gar-awen s sslam n tegmaț. Atmaten meṛṛa țsellimen fell-awen.
12Hälsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsa eder.
13Ṛṛeḥma n Sidna Ɛisa Lmasiḥ, leḥmala n Sidi Ṛebbi ț-țdukli i d-ițțak Ṛṛuḥ iqedsen ad ilin yid-wen meṛṛa !
13Herrens, Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med eder alla.