1Nekk Yeɛqub aqeddac n Sidi Ṛebbi akk-d Sidna Ɛisa Lmasiḥ, sslam-iw i tnac leɛṛac n wegdud n Sidi Ṛebbi yenwezzaɛen di ddunit meṛṛa !
1Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
2Ay atmaten, feṛḥet m'ara țɛeddayent fell-awen teswiɛin ujeṛṛeb,
2Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3axaṭer teẓram belli ajeṛṛeb n liman nwen yețțawi-d ṣṣbeṛ.
3och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4Meɛna ilaq ṣṣbeṛ-nwen a kkun issiweḍ aț-țxedmem lecɣal yelhan iwakken aț-țilim d wid yennekmalen, aț-țǧehdem ur kkun-yețxaṣṣa ula d acemma.
4Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5Ma yella yiwen deg-wen ixuṣṣ di lefhama, a ț-yessuter i Sidi Ṛebbi i d-yețțaken i yemdanen meṛṛa mbla cceḥḥa d ulummu, a s-ț-id-yefk.
5Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6Lameɛna Ilaq a ț-yessuter s liman mbla ccekk ; axaṭer win yețcukkun icuba ɣer lemwaji n lebḥeṛ i greffed yesrusu waḍu.
6Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7Amdan am wagi ɣas ur iṭṭamaɛ ara di Sidi Ṛebbi a s-d-yefk kra,
7En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8axaṭer d amdan ur nesɛi ara yiwen n ṛṛay, lecɣal-is ur seḥḥan ara.
8en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9Lameɛna igellil ilaq ad ifṛeḥ imi i t-irfed Sidi Ṛebbi ;
9Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10ma d ameṛkanti ad ifṛeḥ imi t-id-issers Sidi Ṛebbi axaṭer ad ifnu akken ifennu ujeǧǧig n lexla.
10Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11 M'ara d-yali yiṭij s leḥmu-ines yesseṛɣayen, imɣi ad iqqaṛ, ajeǧǧig-is ad iɣli, ccbaḥa-ines a s-tṛuḥ. Akka ara tedṛu d umeṛkanti , ad iṛuḥ a d-yeǧǧ deffir-es wayen akk yesɛa.
11Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12D aseɛdi wemdan i gteṭṭfen deg ujeṛṛeb ur iɣelli ara ; axaṭer m'ara iɛeddi seg ujeṛṛeb, a s-d-tețțunefk tɛeṣṣabt n tudert i gewɛed Sidi Ṛebbi i wid i t-iḥemmlen.
12Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13M'ara tețwaɣuṛṛem, ɣuṛ-wat aț-ținim : d Ṛebbi i ɣ-iɣuṛṛen axaṭer Ṛebbi ur yezmir ara a t-iɣuṛṛ wemcum yerna Nețța s yiman-is ur yețɣuṛṛu ula yiwen.
13Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14Lameɛna yal yiwen deg-nneɣ yețɛedday deg ujeṛṛeb axaṭer d ccehwat n tnefsit-nneɣ i ɣ-ițɣuṛṛun.
14Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15Lebɣi n tnefsit yețțawi-d ddnub, ddnub mi gețwaxdem, yețțawi-d lmut.
15Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16Ay atmaten-iw eɛzizen ur ɣellṭet ara deg wayagi :
16Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17kra n tikci yelhan tețțas-ed seg igenwan, s ɣuṛ baba Ṛebbi i d-ixelqen tafat n igenwan, win akken ur nețbeddil, ur nețɣab am yiṭij iwakken a d-yeǧǧ ṭṭlam.
17Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18Yehwa-yas a ɣ-d-yefk tudert s wawal-is n tideț, iwakken a nili d imezwura deg wayen akk i d-yexleq.
18Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19Ay atmaten-iw eɛzizen, teẓram belli yal yiwen deg-wen ilaq ad yesmeḥsis, ur ilaq ara ad ireffu neɣ ad yețḥawal ameslay ;
19Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20axaṭer amdan ireffun ur ixeddem ara ayen yellan d lḥeqq ɣer Sidi Ṛebbi.
20Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21Daymi i glaq aț-țḍeggṛem seg ulawen-nwen ayen akk ur nzeddig ara, d wayen yellan d cceṛ deg-wen ; meɛna qeblet s wannuz awal i geẓẓan deg-wen i gzemren ad isellek lerwaḥ nwen.
21Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22Mačči d asmeḥses kan n wawal n Sidi Ṛebbi i ɣer tella, lameɛna sbeggnet-ț-id di lecɣal-nwen ; neɣ m'ulac ț-țikellax kan i tețkellixem iman-nwen.
22Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23Axaṭer win yesmeḥsisen i wawal n Sidi Ṛebbi ur t-yexdim ara, icuba ɣer wemdan yețwalin udem-is di lemri akken yella.
23Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24Mi gwala iman-is, iṛuḥ, yețțu imiren kan amek akken i gella.
24när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25Ma d win yețmeyyizen akken ilaq ccariɛa iṣeḥḥan, ccariɛa i d yețțaken tilelli, iteṭṭfen deg-s mačči s usmeḥses kan ad yuɣal a ț-yețțu, meɛna ixeddem ayen i d-tenna, wagi ad yili d aseɛdi di lecɣal-is meṛṛa.
25Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26Ma yella win iḥesben iman-is yetbeɛ abrid n Sidi Ṛebbi yili ur yețțaṭṭaf ara iles-is, yesseɣlaḍ deg iman-is, abrid-agi i gewwi ur iṣeḥḥa ara.
26Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27Atan webrid iṣeḥḥan yellan ț-țideț zdat Sidi Ṛebbi baba-tneɣ : d m'ara terzum ɣef igujilen ț-țuǧǧal m'ara ilin di lmeḥna, d uḥader n yiman-nwen ɣef wayen n diri ara d-yekken si ddunit.
27En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.