1Ay atmaten, ur xeddmet ara lxilaf ger watmaten, d ayen ur nlaq ara ad yili ɣer wid yețțamnen s Ssid-nneɣ ameqqran, Ɛisa Lmasiḥ.
1Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.
2Yezmer lḥal a d-kecmen ɣer tejmaɛt-nwen sin yemdanen, yiwen d ameṛkanti yelsa llebsa ifazen yeqqen taxatemt n ddheb, wayeḍ d igellil llebsa-ines tcerreg ;
2Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,
3ma yella tuzzlem ɣer umeṛkanti-nni yelsan llebsa ifazen tefkam-as lqima tennam-as : eyya-d aț-țeqqimeḍ dagi, d amkan n lɛali ; ma d igellil-nni tennam-as : kečč bedd kan dagi neɣ qqim-ed dagi ɣer iḍaṛṛen-nneɣ.
3och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: »Sitt du här på denna goda plats», men däremot sägen till den fattige: »Stå du där», eller: »Sätt dig därnere vid min fotapall» --
4Ma yella akka, atan txeddmem lxilaf wway gar-awen, eɛni mačči d lbaṭel i d itekken seg yir ixemmimen-nwen ?
4haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?
5Ay atmaten-iw eɛzizen, ḥesset-ed : Sidi Ṛebbi yextaṛ igellilen n ddunit agi iwakken a ten-yerr d imeṛkantiyen di liman, yerna ad weṛten tagelda i gweɛɛed i wid akk i t-iḥemmlen.
5Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?
6Ma d kunwi tḥeqṛem igellil ! Tqudṛem imeṛkantiyen, wid i kkun yeṭṭalamen i kkun-yeẓẓuɣuṛen ɣer yexxamen n ccṛeɛ.
6I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?
7D nutni daɣen i greggmen isem eɛzizen s wayes i tneddhem ɣer Sidi Ṛebbi.
7Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?
8Ma yella txeddmem ayen i d-tenna ccariɛa n Sidi Ṛebbi : ?emmel wiyaḍ am yiman-ik, d ayen yelhan i txedmem.
8Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: »Du skall älska din nästa såsom dig själv», då gören I visserligen väl.
9Meɛna ma yella txeddmem lxilaf ger yemdanen, tdenbem yerna ccariɛa n Sidi Ṛebbi teḥkem fell-awen axaṭer tɛuṣam-ț.
9Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.
10Ma yella win i gteddun deg webrid n ccariɛa, ixulef ulamma d yiwen si lumuṛat-is, ihi yerẓa akk lumuṛat n ccariɛa.
10Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.
11Win i d-yennan : Ur zennu ara, yenna-d daɣen : Ur tneqqeḍ ara tamgeṛṭ. Ihi ma yella ur tezniḍ ara meɛna tenɣiḍ tamgerṭ, atan teṛẓiḍ ccariɛa n Sidi Ṛebbi.
11Densamme som sade: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», han sade ju ock: »Du skall icke dräpa.» Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.
12Ilaq aț-țeẓrem belli Sidi Ṛebbi a kkun-iḥaseb s ccariɛa-ines yețțaken tilelli ɣef kra n wayen i tețmeslayem d wayen i txeddmem ;
12Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.
13Sidi Ṛebbi ur yețḥunnu ara ɣef win ur nețḥunnu ɣef wiyaḍ meɛna win yețḥunnun ɣef wiyaḍ, ur yețțagad ara ass n lḥisab.
13Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.
14Ay atmaten, d acu n lfayda ara yesɛu wemdan ma yenna-d umneɣ s Ṛebbi, m'ur t-id-isbeggen ara s lecɣal-is ? Eɛni liman am wagi a t-isellek ?
14Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
15Yezmer lḥal ad yili yiwen seg watmaten neɣ si tyessetmatin xuṣṣen di llebsa, lluẓen ur sɛin ara ayen ara ččen ;
15Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
16ma yella yiwen deg-wen yenna-yasen kan : « qqimet di lehna, sseḥmut teččem aț-țeṛwum » yili nețța ur sen-yefki ara ayen ḥwaǧen, d acu n lfayda yellan deg imeslayen-agi ?
16och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
17Liman ɣer Ṛebbi akka i gella : ma yella ur t-id-sbeggnen ara lecɣal nwen, liman-agi yemmut
17Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
18Meɛna ma yenna walebɛaḍ : kečč tesɛiḍ liman ma d nekk xeddmeɣ lecɣal ; nekk a s-rreɣ i wagi : sken-iyi-d liman-inek mbla lecɣal, nekk a k-ed ssekneɣ liman-iw s lecɣal-iw yelhan.
18Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» -- »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.»
19Tumneḍ belli yiwen n Ṛebbi kan i gellan ? d ayen yelhan ; ula d ccwaṭen umnen yis yerna țergigin seg-s.
19Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
20Teggumam aț-țfehmem ay imdanen ! Ilaq aț-țeẓrem belli liman mbla lecɣal n lɛali, ur infiɛ ara.
20Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
21Mmektit-ed Ibṛahim baba-tneɣ yețwaḥesben d aḥeqqi ɣef ddemma n lecɣal-is m'akken i d-iddem mmi-s Isḥaq a t-yezlu d asfel i Sidi Ṛebbi.
21Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
22Twalam belli liman-is d lecɣal is ddukklen, s lecɣal-is i gennekmal liman-is.
22Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
23Akka i gedṛa wayen d-nnant tira iqedsen fell-as : Ibṛahim yesɛa liman di Ṛebbi, daymi yenneḥsab d aḥeqqi ; yețțusemma d aḥbib n Ṛebbi.
23och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän».
24Twalam ihi ! Amdan yețban-ed d aḥeqqi zdat Sidi Ṛebbi s lecɣal yelhan mačči kan s liman-is.
24I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.
25Ula d Raḥab yellan d yir tameṭṭut, tețwaḥseb ț-țaḥeqqit zdat Sidi Ṛebbi ɣef ddemma n ccɣel-nni n lɛali i texdem asm'akken i tesṭerḥeb s yemceggɛen n at Isṛail mi sen-temla abrid nniḍen ara yawin iwakken ad ṛuḥen.
25Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?
26Lǧețța ur nesɛi ara Ṛṛuḥ, temmut, akken daɣen, liman ur nesɛi ara lecɣal yelhan yemmut.
26Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.