1-- D nekk i ț-țara n tideț, yerna d Baba i ț-ixeddmen.
1»Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
2Yal isegmi yeṭṭfen deg-i ur d-nețțak ara lfakya, ige??em-it, ma d isegman i d-ițakken lfakya, iferres iten akken a d-efken lfakya s waṭas.
2Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.
3Akka ula d kunwi i teṣfam s uselmed i wen-d-fkiɣ.
3I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.
4Ilit deg-i, nekk ad iliɣ deg-wen. Isegmi ur yezmir ara a d-yefk lfakya weḥd-es m'ur yeṭṭif ara ɣer tara. Akken daɣen kunwi, m'ur teṭṭifem ara deg-i ur tețțizmirem ara a d-tefkem lfakya.
4Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.
5Nekk ț-țara, kunwi d isegman-is. Win yellan deg-i nekk lliɣ deg-s, a d-yefk lfakya s waṭas, axaṭer mbla nekk ur tețțizmirem aț-țxedmem acemma.
5Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.
6Win ur neṭṭif ara deg-i ad yețwaḍeggeṛ ɣer beṛṛa n tfeṛṛant am isegmi yețwagezmen. M'ara qqaṛen isegman, ad țwajemɛen iwakken a sen-ceɛlen times ad ṛɣen.
6Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.
7Ma teṭṭfem deg-i yerna awal-iw yezdeɣ deg-wen, ssutret ayen i tebɣam a kkun-id-yaweḍ.
7Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
8Ma tețțakem-d lfakya s tugeț tesbegginem-d belli ț-țideț d inelmaden-iw i tellam ; akka ara d-tban tmanegt n Baba i yemdanen.
8Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.
9Akken i yi-iḥemmel Baba i kkun ḥemmleɣ ula d nekk ; dumet di tayri-inu.
9Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek.
10Ma tḥerzem lumuṛat-iw aț țdumem di tayri-w, akken ḥerzeɣ lumuṛ n Baba yerna dumeɣ di tayri-s.
10Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.
11Nniɣ-awen-d akk ayagi iwakken lfeṛḥ-iw a kkun-yeččaṛ ula d kunwi, dɣa lfeṛḥ-nwen ad yennekmal.
11Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
12Atan ihi lameṛ ara wen-d-fkeɣ : « Myeḥmalet wway gar-awen akken i kkun-ḥemmleɣ nekkini.»
12Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder.
13Ulac tayri yugaren tin n win ara isebblen tudert-is ɣef yeḥbiben-is.
13Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.
14Aql-ikkun d iḥbiben-iw ma txeddmem ayen i wen d-umṛeɣ.
14I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.
15Sya ɣer zdat ur kkun-ḥețțbeɣ ara d iqeddacen, axaṭer aqeddac ur yeẓri ara d acu i gxeddem Bab-is. Tura aql-ikkun d iḥbiben-iw axaṭer slemdeɣ-awen ayen akk i d-lemdeɣ ɣer Baba.
15Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.
16Mačči d kunwi i yi-ixtaṛen meɛna d nekk i kkun ixtaṛen ; ceggɛeɣ-kkun iwakken a d-tefkem lfakya, lfakya ara idumen. S wakka, Baba Ṛebbi a wen-yeqbel kra n wayen ara s-tessutrem s yisem-iw.
16I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
17Atan ihi lameṛ ara wen-d-fkeɣ : « Myeḥmalet wway gar-awen».
17Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.
18Ma yella tekṛeh-ikkun ddunit ilaq aț-țeẓrem belli tekṛeh-iyi uqbel-nwen.
18Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder.
19Lemmer n ddunit i tellam tili tḥemmel-ikkun imi d ayla-s. Lameɛna kunwi mačči n ddunit, axaṭer d nekk i kkun-id yextaṛen si tlemmast n ddunit, daymi i kkun-tekṛeh.
19Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.
20Mmektit-ed ayen i wen-d nniɣ : aqeddac werǧin yugar Bab-is. Ma qehṛen-iyi a kkun-qehṛen ula d kunwi ; ma ḥerzen imeslayen-iw ad ḥerzen imeslayen-nwen.
20Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är icke förmer än sin herre.' Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.
21?ef ddemma-w ara xedmen akka, axaṭer ur ssinen ara win i yi-d-iceggɛen.
21Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull, eftersom de icke känna honom som har sänt mig.
22Lemmer ur d-usiɣ ara, lemmer ur sen-d-mmeslayeɣ ara tili ulac ddnub fell-asen lameɛna tura ddnub i yirawen-nsen.
22Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.
23Win i yi-keṛhen yekṛeh daɣen Baba.
23Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
24Lemmer ur xdimeɣ ara gar-asen ayen weṛǧin yexdem yiwen, tili ulac ddnub fell-asen. Meɛna tura, ɣas akken ẓran kullec, țkemmilen keṛhen-iyi am nekk am Baba.
24Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.
25Axaṭer ilaq ad yețwakemmel wayen yuran di ccariɛa : Keṛhen-iyi mbla sebba.
25Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.'
26M'ara d-yas umɛiwen, win akken ara wen-d-ceggɛeɣ s ɣuṛ Baba Ṛebbi, Ṛṛuḥ n tideț ara d-yasen s ɣuṛ-es, nețța s yiman-is ara d-icehden fell-i.
26Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.
27Kunwi daɣen aț-țuɣalem d inigan-iw imi tellam yid-i si tazwara.
27Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen.»