1Nniɣ-awen-d akk annect-agi iwakken ur tɣellim ara.
1»Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.
2Axaṭer, a kkun-stixṛen si lǧwameɛ, yerna a d-yas lweqt anda wid ara kkun-inɣen ad ɣilen d asfel i fkan i Ṛebbi.
2Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud.
3Ad ssiwḍen ɣer wannect-agi imi ur iyi-ssinen nekk, ur ssinen Baba.
3Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig.
4Nniɣ-awen-d akk ayagi tura iwakken asm'ara ssiwḍen ɣer wannect-agi, a d-mektim belli nniɣ-awen-t-id uqbel a d-yedṛu. Ur a wen-t-id-nniɣ ara si tazwara axaṭer mazal-iyi lliɣ yid-wen.
4Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
5Tura ad ṛuḥeɣ ɣer win i yi-d iceggɛen ; atan yiwen deg-wen ur iyi-d-isteqsa ɣer wanda ara ṛuḥeɣ.
5Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av eder frågar mig vart jag går.
6Imi i wen-d-nniɣ akka, leḥzen yeččuṛ ulawen-nwen.
6Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har sagt eder detta.
7A wen-iniɣ tideț, yelha-yawen ma ṛuḥeɣ axaṭer m'ur ṛuḥeɣ ara, amɛiwen ur d-yețțas ara ɣuṛ-wen, meɛna ma ṛuḥeɣ a wen t-id-ceggɛeɣ.
7Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.
8M'ara d-yas, a d-isbeggen i yemdanen belli ɣelṭen ɣef wayen yeɛnan ddnub, lḥeqq, d lḥisab n Ṛebbi.
8Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:
9?elṭen ɣef wayen yeɛnan ddnub, imi ugin ad amnen yis-i ;
9i fråga om synd, ty de tro icke på mig;
10ɣef wayen yellan d lḥeqq imi tedduɣ ɣer Baba yerna ur tețțuɣalem ara a yi-twalim ;
10i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer;
11ɣelṭen ɣef wayen yeɛnan lḥisab n Ṛebbi, imi amesbaṭli n ddunit-agi yețțuḥaseb yakan.
11i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.
12Aṭas n lewṣayat i mazal a wen tent-id-iniɣ, lameɛna di teswiɛt-agi ur sent-tezmirem ara.
12Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.
13Asm'ara d-yas Ṛṛuḥ n tideț, a kkun-iseddu di tideț akken tella, ayen ara wen-d-yini mačči s ɣuṛ-es i d-yekka meɛna a d-immeslay ɣef wayen akk i gesla yerna a kkun id-ixebbeṛ ɣef wayen akk ara yedṛun ɣer zdat.
13Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall.
14A d-isbeggen tamanegt-iw axaṭer s ɣuṛ-i ara d-yawi wayen akk ara wen-d-yini.
14Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.
15Ayla n Baba d ayla-w ula d nekk. Daymi i wen-d-nniɣ s ɣuṛ-i ara d-yawi wayen akk ara wen-d-yini.
15Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall taga av mitt och förkunna det för eder.
16Di kra n lweqt ur iyi-tețwalim ara, kra n lweqt daɣen aț-țuɣalem a yi-twalim.
16En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.»
17Dɣa kra seg inelmaden-is țmesteqsayen, qqaṛen : D acu i gebɣa a ɣ-d-yini mi i d-yeqqaṛ : « Kra n lweqt ur iyi tețwalim ara, kra n lweqt daɣen aț-țuɣalem a yi-twalim », neɣ mi ɣ-d yenna : «Ad ṛuḥeɣ ɣer Baba»?
17Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»
18Nnan daɣen : D acu i d lmeɛna n «Kra n tallit kan» i ɣef i ɣ-d-yemmeslay ? Ur nefhim ara d acu i gebɣa a d-yini !
18De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi förstå icke vad han talar.»
19Sidna Ɛisa yefhem belli bɣan a t-steqsin, dɣa yenna-yasen : Tețmesteqsayem ɣef wayen i bɣiɣ a d-iniɣ s imeslayen-agi : « Tallit kan i mazal ur yi-tețwalim ara, tallit daɣen a yi-twalim » ;
19Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem: »I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'
20nniɣ-awen s tideț : kunwi aț-țețrum, aț-țmeǧdem, ma d imdanen n ddunit-a ad feṛḥen aṭas. Kunwi aț-țeṛwum lqeṛḥ meɛna lqeṛḥ-nwen ad yuɣal d lfeṛḥ.
20Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.
21M'ara d-tarew tmeṭṭut tețțenɛețțab aṭas di teswiɛt-nni, lameɛna akken kan ara twali llufan-is ilul-ed tețțu lqeṛḥ-is imi lfeṛḥ-is d ameqqran.
21När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
22Kunwi daɣen aql-ikkun tețwaqeṛḥem tura meɛna a d-uɣaleɣ a kkun-zṛeɣ, imiren ulawen-nwen ad ččaṛen d lfeṛḥ ; lfeṛḥ-agi yiwen ur izmir a wen t-yekkes.
22Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.
23M'ara d-yas wass-nni ur tețțuɣalem ara a yi-testeqsim. A wen iniɣ s tideț : ayen akk ara tessutrem i Baba s yisem-iw a wen-t-id-yeqbel.
23Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.
24Ar tura ur tessutrem acemma s yisem-iw. Ssutret a wen-d-yețțunefk akken lfeṛḥ-nwen ad yețwakemmel.
24Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
25Ayen akk i wen-d-nniɣ, nniɣ awen-t-id s lemtul. A d-yas lweqt ur a wen-d-țmeslayeɣ ara akka, a wend hedṛeɣ ɛinani ɣef wayen yeɛnan Baba.
25Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.
26Ass-nni aț-țdeɛɛum ɣer Baba s yisem-iw, yerna ur wen-d-qqaṛeɣ ara belli ad dɛuɣ ɣer Baba fell-awen.
26På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke att jag skall bedja Fadern för eder,
27Axaṭer Baba iḥemmel-ikkun imi iyi-tḥemmlem, yerna tumnem belli s ɣuṛ-es i d-kkiɣ.
27ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och haven trott att jag är utgången från Gud.
28?-țideț usiɣ-ed s ɣuṛ Baba, usiɣ-ed ɣer ddunit, ma ț-țura ad ǧǧeɣ ddunit ad uɣaleɣ ɣer Baba.
28Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern.»
29Inelmaden-is nnan-as : Atan tura tețmeslayeḍ-aɣ-d ɛinani mačči s lemtul.
29Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar inga förtäckta ord.
30Tura neẓra belli tessneḍ kullec imi uqbel a d-nehdeṛ teẓriḍ ɣef wacu i nebɣa a k-nesteqsi. ?ef wayagi i numen belli s ɣuṛ Ṛebbi i d-tusiḍ.
30Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för dig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången från Gud.»
31Sidna Ɛisa yerra-yasen : Tura tumnem !
31Jesus svarade dem: »Nu tron I?
32Atan iteddu-d lweqt yerna yewweḍ-ed, aț țemfaṛaqem ɣer mkul tama a yi teǧǧem iman-iw. Lameɛna ur lliɣ ara weḥd-i axaṭer Baba yella yid-i.
32Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.
33Ilaq-iyi a wen-d-iniɣ daɣen annect-agi akken aț-țafem deg-i talwit. Aț-țɛeddim si teswiɛin n ddiq di ddunit, aț-țneɛtabem meɛna ṣebṛet ! Nekk ɣelbeɣ ddunit.
33Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.»