1Mi d-yenna imeslayen-agi, Sidna Ɛisa yerfed allen-is ɣer igenni, yenna : -- A Baba, yewweḍ-ed lweqt ! Sbeggen-ed tamanegt n Mmi-k iwakken ula d nețța a d-isbeggen tamanegt-ik !
1Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig,
2Tefkiḍ-as tazmert ɣef yemdanen n ddunit meṛṛa akken ad yefk tudert n dayem i wid akk i s-d-tefkiḍ.
2eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom.
3Tudert n dayem : d asm'ara issinen yemdanen belli d kečč i d Ṛebbi awḥid, Illu n tideț, ad issinen daɣen Ɛisa Lmasiḥ, win akken i d-tceggɛeḍ.
3Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.
4Sbeggneɣ-ed tamanegt-ik di ddunit mi kfiɣ ccɣel-nni i ɣef iyi-twekkleḍ.
4Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra.
5Tura a Baba, ɛuzz-iyi s tmanegt-ik, tin akken i sɛiɣ asmi lliɣ ɣuṛ-ek uqbel a d-texleq ddunit !
5Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
6Sbeggneɣ-d isem-ik i yemdanen akk i yi-d-tefkiḍ si ddunit. Llan d ayla-k, tuɣaleḍ tefkiḍ-iyi-ten-id ; nutni ḥerzen awal-ik.
6Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.
7Tura ẓran belli ayen akk i yi-d-tefkiḍ s ɣuṛ-ek i d-yekka ;
7Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.
8axaṭeṛ ṣṣawḍeɣ-asen-d awal-ik akken yella, yerna qeblen-t. ?ran ț-țideț s ɣuṛ-ek i d-kkiɣ yerna umnen d kečč i yi-d-iceggɛen.
8Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.
9Deɛɛuɣ ɣuṛ-ek fell-asen. Ur deɛɛuɣ ara ɣef yemdanen nniḍen lameɛna ɣef wid i yi-d-tefkiḍ, axaṭer nutni d ayla-k.
9Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
10Ayen yellan d ayla-w inek, ayen yellan d ayla-k inu. Tamanegt-iw tețfeǧǧiǧ deg-sen.
10-- såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt -- och jag är förhärligad i dem.
11Qṛib tura ad ffɣeɣ si ddunit, a n-ṛuḥeɣ ɣuṛ-ek meɛna nutni ad qqimen di ddunit. A Baba, ay Imqeddes ! ?erz-iten s tezmert n yisem-ik, isem-nni i yi-d-tefkiḍ iwakken ad uɣalen d yiwen, akken nella nekk yid-ek d yiwen.
11Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har förtrott åt mig -- för att de må vara ett, likasom vi äro ett.
12Seg wasmi lliɣ gar-asen, ḥerzeɣ-ten s tezmert n yisem-ik, isem-agi i yi-d-tefkiḍ. ?erzeɣ-ten, yiwen deg-sen ur yeɛṛiq anagar win i glaqen ad yeɛṛeq, iwakken tira iqedsen ad nnekmalent.
12Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.
13Tura a n-uɣaleɣ ɣuṛ-ek, qqaṛeɣ-ed akk annect-agi skud mazal-iyi di ddunit, akken ad ččaṛen wulawen-nsen d lfeṛḥ am lfeṛḥ-iw ikemlen.
13Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.
14Fkiɣ-asen awal-ik meɛna at ddunit keṛhen-ten axaṭer am nekk am inelmaden-iw ur nelli ara n at ddunit.
14Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.
15Ur k-d-ssutreɣ ara akken a ten tekkseḍ si ddunit, meɛna a ten tmenɛeḍ si Cciṭan.
15Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.
16Nutni mačči n ddunit, akken ula d nekk ur lliɣ ara n ddunit.
16De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.
17?erz-iten di tideț ; d awal-ik i ț-țideț.
17Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.
18Akken i yi-d-tceggɛeḍ ɣer ddunit, nekk daɣen a ten-ceggɛeɣ.
18Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i världen.
19?ef yisem-ik ad sebbleɣ iman-iw fell-asen, iwakken ula d nutni ad sebblen iman-nsen ɣef tideț.
19Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade.
20Mačči fell-asen kan i deɛɛuɣ, deɛɛuɣ daɣen ɣef wid akk ara yamnen yis-i s cchada n inelmaden-iw.
20Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig;
21A k-ssutreɣ a Baba ad uɣalen akk d yiwen. Akken telliḍ deg-i a Baba nekk daɣen lliɣ deg-k, ad uɣalen d yiwen iwakken at ddunit ad amnen belli d kečč i yi-d-iceggɛen.
21jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.
22Fkiɣ-asen tamanegt i yi-d-tefkiḍ iwakken ad uɣalen d yiwen, akken nella nekk yid-ek d yiwen :
22Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett
23nekk deg-sen, kečč deg-i. Ad uɣalen akk d yiwen, iwakken at ddunit meṛṛa ad setɛeṛfen belli d kečč i yi-d-iceggɛen, yerna tḥemmleḍ-ten akken i yi tḥemmleḍ !
23-- jag i dem, och du i mig -- ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig.
24A Baba bɣiɣ wid meṛṛa i yi-d tefkiḍ ad ilin yid-i anda ara yiliɣ, ad walin tamanegt i yi-d-tefkiḍ axaṭer tḥemmleḍ-iyi uqbel a d-texleq ddunit.
24Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.
25A Baba, Kečč yellan d aḥeqqi at ddunit ur k-ssinen ara ma d nekk ssneɣ-k, wigi ẓran belli d kečč i yi-d-iceggɛen.
25Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.
26Sbeggneɣ-k-id ɣuṛ-sen yerna mazal a k-id-sbeggneɣ, iwakken tayri akk i yi-d-tefkiḍ aț-țili deg-sen, nekk daɣen ad iliɣ deg-sen.
26Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.»