1Sidna Ɛisa yuli s yiɣil uzemmur ;
1Och Jesus gick ut till Oljeberget.
2azekka-nni, ssbeḥ zik yuɣal ɣer lǧameɛ iqedsen. Lɣaci meṛṛa uzzlen-d ɣuṛ-es. Sidna Ɛisa yeqqim gar-asen, yebda yesselmad iten deg ufrag n lǧameɛ.
2Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen.
3Atnaya lɛulama n ccariɛa akk-d ifariziyen wwin-as-d yiwet n tmeṭṭut ṭṭfen-ț txeddem zzna. Sbedden-ț ger lɣaci akken a ț iwali Sidna Ɛisa.
3Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne fram,
4Nnan-as : A Sidi, neṭṭef tameṭṭut-agi mi txeddem zzna.
4sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit beträdd med äktenskapsbrott.
5Di ccariɛa, Sidna Musa yumeṛ-aɣ-d a neṛjem s yedɣaɣen tameṭṭut am tagi alamma temmut. I keččini d acu ara d-tiniḍ ?
5Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då du?»
6Steqsan-t iwakken a t-jeṛṛben, țnadin sebba s wacu ara ccetkin fell-as. Sidna Ɛisa yekna, yețțaru s uḍad-is di lqaɛa.
6Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev med fingret på jorden.
7Imi t-ḥeṛṣen s usteqsi, yekker yenna-yasen : Win deg-wen werǧin yednib a ț-yeṛjem d amezwaru !
7Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.»
8Yekna daɣen yețțaru di lqaɛa.
8Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.
9Lɣaci-nni, mi slan annect-agi, bdan tixxiṛen yiwen yiwen, seg umɣaṛ armi d ameẓyan. ?ǧan dinna Sidna Ɛisa weḥd-es di tlemmast n wefrag n lǧameɛ iqedsen, nețța ț-țmeṭṭut-nni.
9När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som stod där kvar.
10Dɣa yerfed allen-is, yenna-yas : A tameṭṭut, anda-ten widak-nni i d-icetkan fell-am ? Ulac win iḥekmen fell-am ?
10Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har ingen dömt dig?»
11Tenna-yas : Ulac a Sidi ! Sidna Ɛisa yenna-yas : Ula d nekk ur ḥekkmeɣ ara fell-am. Ṛuḥ, meɛna sya d asawen xḍu i ddnub.
11Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»]
12Sidna Ɛisa iheddeṛ i lɣaci yenna yasen : D nekk i ț-țafat n ddunit, win ara yi-tebɛen ur iteddu ara di ṭṭlam, lameɛna ad yesɛu tafat n tudert.
12Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»
13Ifariziyen nnan-as : Tețcehhiḍeḍ ɣef yiman-ik, cchada-inek ur tṣeḥḥa ara.
13Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt vittnesbörd gäller icke.»
14Sidna Ɛisa yenna-yasen : ?-țideț, țcehhideɣ ɣef yiman-iw, lameɛna cchada-inu tṣeḥḥa, axaṭer ?riɣ ansi d-kkiɣ, ẓriɣ daɣen ɣer wanda tedduɣ. Ma d kunwi ur te?rim ansi d-kkiɣ ur teẓrim anda tedduɣ.
14Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag kommer, eller vart jag går.
15Kunwi tḥekkmem ɣef wiyaḍ s lɛeqliya n wemdan, ma d nekk ur ḥekkmeɣ ɣef yiwen.
15I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16Ma yella yewwi-d lḥal ad ḥekmeɣ, ad ḥekkmeɣ s lḥeqq axaṭer ur lliɣ ara weḥd-i, Baba Ṛebbi i yi-d-iceggɛen yella yid-i.
16Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
17Yura di ccariɛa-nwen belli ma ddukklen sin inigan ɣef yiwet n cchada, cchada-nsen tețwaqbel.
17I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.
18Atan nekk cehdeɣ-ed ɣef yiman-iw, Baba i yi-d-iceggɛen d inigi fell-i.
18Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.
19Nutni nnan-as : Anda yella Baba-k ? Yerra-yasen : Ur iyi-tessinem, ur tessinem Baba. Lemmer i yi-tessinem, tili tesnem Baba.
19Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»
20Sidna Ɛisa yenna-d annect-agi mi gesselmad deg wefrag n lǧameɛ iqedsen, zdat wemkan anda srusun lweɛdat. Ula d yiwen ur yesris afus-is fell-as axaṭer urɛad d-yewwiḍ wass-is.
20Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.
21Sidna Ɛisa yerna yenna-yasen : Atan ad ṛuḥeɣ, aț-țqellbem fell-i lameɛna aț-țemtem di ddnub-nwen, ur tezmirem ara a d-tasem ɣer wanda ara ṛuḥeɣ.
21Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen I icke komma.»
22At Isṛail qqaṛen wway gar-asen : Ahat yebɣa ad ineɣ iman-is imi ɣ-d-yenna ur tezmirem ara a d-tasem ɣer wanda ara ṛuḥeɣ ?
22Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»
23Sidna Ɛisa yerra-yasen : Kunwi n lqaɛa nekk n igenwan ; kunwi n ddunit-agi nekk mačči-yines.
23Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.
24Daymi i wen-d-nniɣ aț-țemtem di ddnub-nwen. Atan m'ur tuminem ara belli nekk « d Win yellan, » aț-țemtem di ddnub-nwen.
24Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.»
25Nnan-as : Anwa-k keččini ? Sidna Ɛisa yerra-yasen : D win akken i wen-d-qqaṛeɣ si tazwara.
25Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.
26?ef wayen i kkun-yeɛnan sɛiɣ aṭas ara d-iniɣ, aṭas ara ḥasbeɣ ; win i yi-d-iceggɛen d Bab n tideț, d ayen i sliɣ ɣuṛ-es i d-țɛawadeɣ di ddunit.
26Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av honom, det talar jag ut inför världen.»
27Imi ur fhimen ara belli ɣef Baba Ṛebbi i sen-d-iheddeṛ,
27Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.
28yenna-yasen daɣen : Asm'ara tessaɛlim Mmi-s n bunadem, imiren aț-țfiqem belli nekk « d Win yellan !» Aț-țɛeqlem belli ur xeddmeɣ acemma s yiman-iw, lameɛna qqaṛeɣ-ed ayen i yi-iselmed Baba Ṛebbi.
28Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig.
29Win i yi-d-iceggɛen yella yid-i, ur yi-țțaǧa ara weḥd-i imi dayem xeddmeɣ lebɣi-s.
29Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.»
30Mi d-yenna imeslayen-agi, aṭas i gumnen yis.
30När han talade detta, kommo många till tro på honom.
31Sidna Ɛisa yenna i wat Isṛail i gumnen yis : Ma teṭṭfem s tideț deg awal-iw aț-țilim d inelmaden-iw n ṣṣeḥ.
31Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;
32Aț-țissinem tideț, tideț ara kkun isuffɣen ɣer tlelli.
32Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.»
33Nnan-as : Nukni ț-țarwa n Sidna Ibṛahim. Di leɛmeṛ ur nelli d aklan n walebɛaḍ ; amek i tzemreḍ a d-tiniḍ : « Aț-țesɛum tilelli »?
33De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?»
34Sidna Ɛisa yerra-yasen : S tideț qqaṛeɣ-awen : kra n win ixeddmen ddnub d akli n ddnub.
34Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.
35Aklan ur țwaḥsaben ara n at wexxam ma d mmi-s n wexxam yețwaḥseb dayem n at wexxam.
35Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.
36Ma yella d Mmi-s i wen-d-yefkan tilelli, aț-țilim s tideț di tlelli.
36Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.
37?riɣ belli kunwi ț-țarwa n Ibṛahim, lameɛna tețnadim a yi tenɣem axaṭer awal-iw ur ikeččem ara ulawen-nwen.
37Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder.
38Nekk qqaṛeɣ-ed ayen ẓriɣ ɣer Baba, ma d kunwi txeddmem ayen i tlemdem s ɣuṛ Baba-twen !
38Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.»
39At Isṛail rran-as : Baba-tneɣ nukkni, d Sidna Ibṛahim. Sidna Ɛisa yenna-yasen : Lemmer ț-țideț d arraw n Ibṛahim i tellam , tili txeddmem lecɣal i gxeddem Ibṛahim ;
39De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar.
40kunwi tețqellibem a yi-tenɣem, acuɣeṛ ? Axaṭer qqaṛeɣ-awen-d tideț akken i ț-sliɣ ɣer Baba Ṛebbi. Ibṛahim di leɛmeṛ ur yexdim am kunwi !
40Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham.
41Kunwi txeddmem akken i gxeddem Baba twen ! Nutni rran-as : Ur nelli ara d arraw n leḥṛam ; nesɛa yiwen n Baba-tneɣ kan : d Ṛebbi !
41Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.»
42Sidna Ɛisa yenna-yasen : Lemmer ț-țideț d Ṛebbi i d Baba twen tili tḥemmlem-iyi axaṭer s ɣuṛ-es i d-kkiɣ, s ɣuṛ-es i d-usiɣ ɣuṛ-wen. Ur d-usiɣ ara s yiman-iw lameɛna d nețța i yi-d-iceggɛen.
42Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig.
43Acuɣeṛ ur tfehhmem ara ayen i wen-d-qqaṛeɣ ? Axaṭer ur tezmirem ara aț-țqeblem imeslayen-iw.
43Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord.
44Baba-twen d Cciṭan yerna tebɣam aț-țxedmem lebɣi-s. Nețța d bu-tmegṛaḍ si tazwara, ur yeṭṭif ara di tideț axaṭer ulac deg-s tideț. M'ara yeskiddib, yețmeslay-ed seg ul-is imi d ameskaddab i gella ; d nețța i d bab n lekdeb.
44I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.
45Lameɛna nekk qqaṛeɣ-d tideț, daymi ur iyi-tețțamnem ara.
45Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.
46Anwa deg-wen ara yi-d-issuksen ula yiwet n lɣelṭa ? Ma nniɣ-ed tideț, iwacu ur iyi-tețțamnem ara ?
46Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke?
47Win yellan n Ṛebbi yesmeḥsis i wawal n Ṛebbi. Kunwi ur tellim ara n Ṛebbi, daymi ur tesmeḥsisem ara i wawal-is.
47Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.
48At Isṛail nnan-as : Nesɛa lḥeqq mi d-nenna kečč d asamari, yerna izdeɣ-ik uṛuḥani !
48Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?»
49Sidna Ɛisa yerra-yasen : Ur iyi-izdiɣ ara uṛuḥani. Nekk țɛuzzuɣ Baba Ṛebbi, kunwi tḥeqṛem-iyi.
49Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig.
50Ur țqellibeɣ ara ccan i yiman-iw, yella win yețḥebbiṛen fell-i, d nețța ara yi-d-yefken lḥeqq.
50Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.
51A wen-iniɣ tideț : win iḥerzen awal-iw ur yețmețțat ara maḍi.
51Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.»
52At Isṛail nnan-as : Atan tura iban izdeɣ-ik uṛuḥani ! Sidna Ibṛahim yemmut, lenbiya mmuten, kečč teqqaṛeḍ : win iḥerzen awal-iw ur yețmețțat ara maḍi !
52Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.'
53Tugareḍ baba-tneɣ Ibṛahim neɣ lenbiya meṛṛa i gemmuten ? D acu i tḥesbeḍ iman-ik ?
53Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?»
54Sidna Ɛisa yerra-yasen : Ma fkiɣ ccan i yiman-iw, ccan-iw ur yesɛi ara azal. Win i yi-d-yețțaken ccan d Baba, win akken i teqqaṛem « d Ṛebbi-nneɣ.»
54Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud.
55Kunwi ur t-tessinem ara, nekkini ssneɣ-t. Ma nniɣ-ed ur t-ssineɣ ara ad uɣaleɣ d akeddab am kunwi. Lameɛna ssneɣ-t yerna xeddmeɣ lebɣi-s.
55Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.
56Baba-twen Ibṛahim yefṛeḥ mi geẓra iteddu-d wass-iw, tura mi t-yeẓra yefṛeḥ aṭas.
56Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.»
57At Isṛail nnan-as : Amek, urɛad tesɛiḍ xemsin iseggasen teqqaṛeḍ walaɣ Ibṛahim ?
57Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!»
58Sidna Ɛisa yenna-yasen : Uqbel a d-ilal Ibṛahim, lliɣ !
58Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.»
59?ef wannect-agi i d-ddmen wat Isṛail iblaḍen iwakken a t-ṛeǧmen. Sidna Ɛisa yekcem ger lɣaci, yeffeɣ seg wefrag n lǧameɛ iqedsen.
59Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.