1Chirix lix camic laj Saúl, laj David quisukßi Siclag nak ac xnumta saß xbêneb laj Amalec ut aran quicuan cuib cutan.
1Da Saul var død, og David var vendt tilbake efterat han hadde slått amalekittene, blev David ennu to dager i Siklag.
2Saß rox li cutan quicuulac jun li sâj cuînk riqßuin laj David. Li cuînk aßan xcomoneb lix soldados laj Saúl. Pejel li rakß ut cuan li poks saß xjolom retalil lix rahil xchßôl. Quixcuikßib rib saß chßochß re xqßuebal xlokßal laj David.
2Da hendte det den tredje dag at det kom en mann fra Sauls leir med sønderrevne klær og jord på sitt hode; og da han kom til David, kastet han sig ned på jorden for ham.
3Laj David quixye re: —¿Bar xatchal chak? chan. Li cuînk quixye re: —Yal xinêlelic chak saß xyânkeb lix soldados laj Saúl, chan.
3David spurte ham: Hvor kommer du fra? Han svarte: Jeg har flyktet fra Israels leir.
4Laj David quixye re: —Ye cue cßaßru xcßulman.— Li cuînk quixye re: —Eb li soldados aj Israel queßêlelic saß li plêt. Nabaleb li xeßcamsîc. Xeßxcamsi laj Saúl ut xeßxcamsi ajcuiß laj Jonatán li ralal, chan.
4Da sa David til ham: Hvorledes er det gått? Fortell mig det! Han svarte: Folket flyktet fra striden; mange av folket falt og døde, og Saul og hans sønn Jonatan er også død.
5Laj David quixye re li sâj cuînk li quicßamoc re li esilal: —¿Chanru nak nacanau nak xeßcamsîc laj Saúl ut laj Jonatán? chan re.
5Da sa David til den gutt som kom med denne tidende til ham: Hvorledes vet du at Saul og hans sønn Jonatan er død?
6Li cuînk quixye re: —Lâin yôquin chi numecß aran saß li tzûl Gilboa nak xcuil nak laj Saúl xakxo aran. Yô chixcûtunquil rib riqßuin lix lâns. Ut eb li soldados li xicß nequeßiloc re yôqueb chi châlc saß xcarruaje ut yôqueb ajcuiß chi châlc chirix cacuây.
6Gutten, han som var kommet med tidenden til ham, svarte: Ved en hendelse kom jeg op på Gilboafjellet, og der fikk jeg se Saul som stod og støttet sig på sitt spyd, mens vognene og hestfolket satte hårdt inn på ham.
7Quixsukßisi rib laj Saúl chicuilbal ut quixye cue, “Quim arin.” Ut lâin côin riqßuin ut quinye re, “Cueßquin. ¿Cßaßru tâcuaj tinbânu?” chanquin re.
7Han vendte sig om, og da han så mig, ropte han på mig. Jeg svarte: Her er jeg.
8Quixye cue, “¿Anihat lâat?” chan. Ut lâin quinye re, “Lâin xcomoneb laj Amalec” chanquin re.
8Så spurte han: Hvem er du? Jeg svarte: Jeg er en amalekitt.
9Ut aßan quixye cue, “Hilon chak cuiqßuin ut chinâcamsi. Toj yoßyôquin, abanan kßaxal ra cuanquin,” chan laj Saúl.
9Da sa han til mig: Kom hit til mig og drep mig! For krampen har grepet mig, men jeg har ennu min fulle livskraft.
10Joßcan nak quinnachßoc riqßuin ut quincamsi xban nak quinqßue retal nak incßaß chic tâcuânk xyußam xban nak ac xtßaneß saß rukßeb li xicß nequeßiloc re. Chirix aßan quinxoc lix corona li cuan saß xjolom ut quinxoc ajcuiß li chßîchß li cuan saß xtel ut quincßam chak chokß âcue, at kâcuaß David, chan li sâj cuînk.
10Så gikk jeg bort til ham og drepte ham, for jeg visste at han ikke vilde overleve sitt fall; og jeg tok kongesmykket som han hadde på hodet, og ringen han bar på armen, og tok dem med hit til min herre.
11Laj David, joß eb ajcuiß chixjunileb li cuînk li cuanqueb rochben, queßxpej li rakßeb xban xrahil xchßôleb.
11Da tok David og sønderrev sine klær, og det samme gjorde alle de menn som var hos ham.
12Queßyâbac xban xrahil xchßôleb ut queßxbânu x-ayûn toj qui-ecuu xban nak queßcamsîc laj Saúl ut laj Jonatán ut xban ajcuiß nak kßaxal nabaleb laj Israel, lix tenamit li Dios, queßcamsîc saß li plêt.
12Og de klaget og gråt og fastet helt til aftenen over Saul og hans sønn Jonatan og over Herrens folk og over Israels hus, fordi de var falt for sverdet.
13Ut laj David quiâtinac riqßuin li cuînk li quiyehoc re nak quicamsîc laj Saúl. Quixye re: —¿Bar âtenamit? chan. Li cuînk quixye: —Lâin saß jalan tenamit xinchal chak. Lâin xcomoneb laj Amalec, chan.
13Så spurte David gutten som var kommet med tidenden til ham: Hvor er du fra? Han svarte: Jeg er sønn av en amalekitt som er flyttet inn her.
14Laj David quixye ajcuiß re: —¿Ma incßaß xatxucuac chixcamsinquil li rey? ¿Cßaßut nak xacamsi li rey li sicßbil ru xban li Dios? chan.
14Da sa David til ham: Hvorledes kunde du driste dig til å utrekke din hånd og ta livet av Herrens salvede?
15Ut laj David quixbok jun li cuînk riqßuin ut quixye re: —Camsi li cuînk aßin, chan. Ut aßan quixcamsi li cuînk aj Amalec.
15Og David kalte på en av sine menn og sa: Kom hit og hugg ham ned! Og han slo ham ihjel.
16Ut laj David quixye re li cuînk aj Amalec: —Xmâc nak xaye nak xacamsi li rey li sicßbil ru xban li Dios, joßcan nak xatcamsîc lâat, chan.
16Men David sa til ham: Ditt blod komme over ditt hode; for din egen munn vidnet mot dig da du sa: Jeg har drept Herrens salvede.
17Laj David quixbicha jun li bich re rahil chßôlej chirix lix camiqueb laj Saúl ut laj Jonatán, li ralal.
17Og David kvad denne klagesang over Saul og hans sønn Jonatan,
18Ut quixye nak chixjunileb li ralal xcßajol laj Judá teßxtzol. Li bich aßin tzßîbanbil saß li hu li quixtzßîba laj Jaser. Aßan aßin li bich:
18og han bød at Judas barn skulde lære den; "buen"* heter den, og den er opskrevet i Den rettskafnes bok**: / {* således kaltes den efter ordet bue, 2SA 1, 22.} / {** JOS 10, 13.}
19Quisacheß ru lix lokßal li tenamit Israel saß xbêneb li tzûl. Li kßaxal cauheb rib chi pletic queßcamsîc.
19Din pryd, Israel, ligger ihjelslått på dine hauger; o, at heltene skulde falle!
20Mêye resil aran Gat, chi moco têye resil saß eb li be aran Ascalón, re nak incßaß teßsahokß saß xchßôleb lix rabineb laj filisteo. Mêye resil re nak incßaß teßpiscßok xban xsahileb xchßôl li ixk li incßaß nequeßxpâb li Dios.
20Forkynn det ikke i Gat, meld det ikke på gatene i Askalon, at ikke filistrenes døtre skal glede sig, de uomskårnes døtre juble!
21Lâex li tzûl li cuanquex Gilboa, incßaß ta chic chitßanekß li hab saß êbên, chi moco li xchußque. Ut incßaß ta chic chiêlk li acuîmk chiru li chßochß xban nak saß êbên lâex xeßsacheß xcuanquileb lix chßîchßeb li cauheb rib chi pletic. Ut saß êbên ajcuiß lâex quisacheß xcuanquil lix chßîchß laj Saúl. Chanchan ta li incßaß sicßbil ru xban li Dios.
21I Gilboa-fjell! Ikke falle det dugg eller regn på eder, ei heller være der marker som bærer offergaver! For der blev heltes skjold plettet med blod, Sauls skjold, ei salvet med olje.
22Mâ jun sut queßsukßi saß li plêt laj Saúl ut laj Jonatán chi incßaß ta nequeßxcamsi chak nabaleb riqßuineb lix tzimaj ut riqßuin lix chßîchßeb.
22Fra falnes blod, fra heltes kjøtt vek Jonatans bue aldri tilbake, aldri kom Sauls sverd umettet hjem.
23Laj Saúl ut laj Jonatán kßaxal châbileb ut rarôqueb. Laj Saúl ut laj Jonatán incßaß queßxcanab ribeb nak toj yoßyôqueb. Chi moco nak queßcam queßxcanab ribeb. Kßaxal sêbeb joß li xul tßiu xcßabaß. Ut kßaxal cauheb rib joß li cakcoj.
23Saul og Jonatan, elskelige og milde i livet, blev heller ikke skilt i døden; hurtigere var de enn ørner, sterkere enn løver.
24Ex ixk aj Israel, chexyâbak chirix lix camic laj Saúl xban nak aßan natikiban êre riqßuin li châbil tßicr púrpura. Ut aßan ajcuiß naxqßue li oro chokß xsahob ru lê rakß.
24I Israels døtre! Gråt over Saul som klædde eder yndig i purpur, som satte smykker av gull på eders klædebon!
25Qßuehomak retal. Xeßcamsîc li cauheb rib chi pletic ut xcamsîc ajcuiß laj Jonatán saß xbên li tzûl.
25O, at heltene skulde falle i striden! Jonatan ligger ihjelslått på dine hauger!
26At Jonatán, lâat chanchanat li cuas. Cßajoß xrahil inchßôl xban nak kßaxal rarôcat inban. Kßaxal lokß chokß cue nak xinâra. Kßaxal lokß nak xinraheß âban chiru nak xinraheß xbaneb li ixk.Xeßosoß li cauheb rib chi pletic ut eb lix chßîchß mâcßaß chic nequeßoc cuiß, chan laj David saß lix bich.
26Hjertelig bedrøvet er jeg over dig, min bror Jonatan! Du var mig inderlig kjær; din kjærlighet var mig dyrebarere enn kvinners kjærlighet.
27Xeßosoß li cauheb rib chi pletic ut eb lix chßîchß mâcßaß chic nequeßoc cuiß, chan laj David saß lix bich.
27O, at heltene skulde falle, og krigens redskaper omkomme!