1Laj Job quixye:
1Da tok Job til orde og sa:
2—Cui ta tâbisekß saß junak bisleb chixjunil li raylal yôquin chixcßulbal,
2Gid min gremmelse blev veid, og min ulykke samtidig lagt på vekten!
3kßaxal raj cuißchic âl chiru râlal li samaib li cuan chire li palau. Joßcan nak yôquin chixyebal li âtin aßin chi kßaxal ra saß inchßôl.
3For nu er den tyngre enn havets sand; derfor var mine ord tankeløse.
4Chanchan nak li Dios yô chincutbal riqßuin lix tzimaj nak yôquin chixcßulbal li raylal aßin. Ut chanchan nak lix may li tzimaj xjeqßui rib saß intibel. Li Dios yô chixqßuebal inxiu nak yô chixqßuebal li raylal aßin saß inbên.
4For den Allmektiges piler sitter i mig, og min ånd drikker deres gift; Guds redsler stiller sig op imot mig.
5¿Ma tixjap ta biß re li bûr nak cuânk richaj chiru? Ut, ¿ma tixjap ta biß re li cuacax nak cuânk xcua chiru?
5Skriker vel et villesel midt i det grønne gress? Eller brøler en okse foran sitt fôr?
6¿Ma cuan ta biß junak cristian tixtzaca li cßaßak re ru chi mâcßaß ratzßamil? ¿Ma sa ta biß xtzacanquil li cßaßak re ru chi mâcßaß xsahil? ¿Ma sa ta biß lix sakal li mol yal xjunes?
6Hvem vil ete det som det ingen smak er i, uten salt? Eller er det smak i eggehvite?
7Li raylal li incßaß raj nacuaj xcßulbal, aßan chic li yôquin chixcßulbal anakcuan. Chanchan junes aßan chic nintzaca.
7Det byr mig imot å røre ved det*; det er for mig som utskjemt mat. / {* d.e. ved mine lidelser.}
8Târabi taxak li Dios nak yôquin chi tijoc chiru. Ut tixqßue taxak cue li cßaßru yôquin chixtzßâmanquil chiru.
8Gid min bønn måtte bli hørt, og Gud vilde opfylle mitt håp!
9Us raj nak tixsach ta cuu li Dios chi junaj cua. Chi-osokß ta lin yußam.
9Og måtte det behage Gud å knuse mig, å slippe løs sin hånd og avskjære min livstråd!
10Cui ta li Dios tixsach cuu, tincßojob raj inchßôl. Usta kßaxal ra yôquin chixcßulbal mâcßaß raj nacuaj re. Ninnau nak incßaß chic najt tincßul li raylal. Lâin junelic xinbânu li cßaßru naraj li Dios santo.
10Da hadde jeg ennu en trøst, og jeg skulde springe av glede midt i den skånselløse smerte; for jeg har ikke fornektet den Helliges ord.
11Lâin nacuecßa nak mâcßaß chic inmetzßêu re xcßulbal li raylal. ¿Cßaß chic ru aj e nak yoßyôkin cui mâcßaß chic ninyoßoni?
11Hvad kraft har jeg, så jeg kunde holde ut, og hvad blir enden med mig, så jeg kunde være tålmodig?
12¿Ma chanchan ta biß xcacuil li pec lin tibel nak tixcuy xcßulbal li raylal aßin? Ut, ¿ma chanchan ta biß xcacuil li chßîchß bronce?
12Er da min kraft som stenens kraft? Eller er mitt kjøtt av kobber?
13Mâcßaß chic inmetzßêu re tincol cuib chiru li raylal. Ut mâ ani aj iqßuin nintau intenkßanquil.
13Er jeg da ikke aldeles hjelpeløs? Er ikke all utsikt til frelse fratatt mig?
14Junak cristian yô chi cßuluc raylal, tento nak li ramîg tixcßojob xchßôl usta ac xtzßektâna li Dios usta incßaß.
14Den ulykkelige burde møte kjærlighet hos sin venn, selv om han opgir frykten for den Allmektige.
15Abanan eb li cuamîg lâin incßaß nequeßraj intenkßanquil. Chanchaneb li rok haß yal nanumeß.
15Men mine brødre har sviktet som en bekk, som strømmer hvis vann skyller over,
16Chanchaneb li rok haß tzßaptzßo xbên xban li nieve. Ut chanchaneb li nimaß mukmu xban li hielo li cuan saß xbên.
16som er grumset av is, og som det skjuler sig sne i;
17Nak natikcuoß ru li cutan, nahaßoß li hielo. Ut nak nachal li sakßehil, nachaki li rok haß.
17men på den tid de treffes av solens glød, tørkes de ut; når det blir hett, svinner de bort.
18Eb li nequeßnumeß aran nequeßxic saß jalan naßajej xsicßbal lix haßeb xban nak ac xchakic li rok haß. Nequeßxbeni rib saß li chaki chßochß toj retal nequeßcam xban chaki el.
18Karavaner som er på veien til dem, bøier av; de drar op i ørkenen og omkommer.
19Queßnumeß laj cßay li nequeßchal chak Temán. Queßxsicß li haß ut incßaß queßxtau. Ut queßnumeß ajcuiß laj cßay li nequeßchal chak Sabá. Queßxsicß xhaßeb ut incßaß queßxtau ut aßan raj lix yoßoneb.
19Temas karavaner speidet efter dem, Sjebas reisefølger satte sitt håp til dem;
20Abanan sachsôqueb xchßôl queßcana xban nak incßaß queßxtau li haß.
20de blev til skamme, fordi de stolte på dem; de kom dit og blev skuffet.
21Relic chi yâl nak lâex chanchanex li haß aßan xban nak incßaß niquinêtenkßa. Xucuac chic nequebânu xban li raylal li yôquin chixcßulbal.
21Således er I nu blitt til intet; I ser ulykken og blir redde.
22¿Ma yôquin ta biß xyebal êre nak têqßue intumin re tinêcol?
22Har jeg vel bedt eder at I skulde gi mig noget eller bruke noget av eders gods til beste for mig,
23¿Ma xinye ta biß êre nak tinêcol chiruheb li xicß nequeßiloc cue? Ut, ¿ma xinye ta biß êre nak tinêrisi saß rukßeb li incßaß useb xnaßleb?
23at I skulde frelse mig av fiendens hånd og løskjøpe mig fra voldsmenn?
24Yehomak cue cßaßru inmâc. Lâin mâcßaß tinye. Yehomak cue cßaßru incßaß us xinbânu.
24Lær mig, så skal jeg tie, og vis mig hvori jeg har faret vill!
25Lâin incßaß naru nintzßektâna li naßleb têqßue cui châbil. Abanan lâex yôquex chinkßabanquil chi mâcßaß rajbal.
25Hvor kraftige er ikke rettsindige ord! Men hvad gagn er det i en refselse fra eder?
26¿Cßaßut nak yôquex chixcuechßbal rix li cßaßru ninye? Yôquin chixyebal aßan xban nak incßaß chic nintau cßaßru tinbânu.
26Tenker I på å refse ord? Ord av en fortvilet mann hører jo vinden til.
27Lâex têraj xbânunquil cue joß nequeßxbânu reheb li mâcßaß xnaß xyucuaß. Têraj inbalakßinquil joß nak nequeßxbalakßiheb li ramîg.
27Endog om en farløs kunde I kaste lodd og kjøpslå om eders venn.
28Ilomak li xnakß cuu. Ut têye cue ma ticßtiß li yôquin chixyebal.
28Men gjør nu så vel å se på mig! Skulde jeg vel ville lyve eder midt op i ansiktet?
29Canabomak incuechßinquil. Mêbânu li incßaß us cue. Lâin mâcßaß inmâc. Tîc ban inchßôl.¿Ma lâin ta biß aj ticßtiß? ¿Ma incßaß ta biß ninqßue retal li cßaßru ninye?
29Vend om, la det ikke skje urett! Vend om, jeg har ennu rett i dette.
30¿Ma lâin ta biß aj ticßtiß? ¿Ma incßaß ta biß ninqßue retal li cßaßru ninye?
30Er det urett på min tunge, eller skulde min gane ikke merke hvad som er ondt?