1Lâin jun cuînk quincßul nabal li raylal xban nak yô xjoskßil li Dios saß inbên.
1Jeg er den mann som har sett elendighet under hans vredes ris.
2Cßajoß li raylal xqßue saß inbên. Incßaß chic us nin-el. Chanchan nak yôquin chi bêc saß kßojyîn ut incßaß naxcutanobresi lin be.
2Mig har han ledet og ført i mørke og ikke i lys.
3Rajlal cutan junes raylal nincßul.
3Bare mot mig vender han atter og atter sin hånd den hele dag.
4Xban li raylal li yôquin chixcßulbal, chanchan nak tîxin chic chi us. Ut chanchan tokoleb lin bakel.
4Han lot mitt kjøtt og min hud fortæres; han knuste mine ben.
5Junes raylal ut chßaßajquilal nincßul. Sutsûquin xban li raylal.
5Han bygget en mur mot mig og omringet mig med bitterhet og møie.
6Xban li raylal li nincßul, chanchan nak cuanquin saß kßojyîn, joß eb li camenak li ac xeßcam najter.
6På mørke steder lot han mig bo som de for lenge siden døde.
7Chanchan nak sutsûquin saß tzßac re nak incßaß tinêlelik. Chanchan nak bacßbôquin riqßuin cadena kßaxal âl xban li raylal li yôquin chixcßulbal.
7Han murte igjen for mig, så jeg ikke kan komme ut; han gjorde mine lenker tunge.
8Usta xinjap cue chixtzßâmanquil intenkßanquil chiru, abanan li Kâcuaß incßaß xrabi lin tij.
8Om jeg enn ropte og skrek, lukket han sitt øre for min bønn.
9Chanchan nak eb li tzßac yîbanbil riqßuin pec nequeßramoc re lin be. Ut incßaß chic nintau cßaßru tinbânu.
9Han tilmurte mine veier med hugne stener, mine stier gjorde han krokete.
10Li Kâcuaß chanchan jun li oso malaj ut jun li cakcoj mukmu roybeninquil ani tixchap.
10En lurende bjørn var han mot mig, en løve i skjul.
11Chanchan nak quinixchap ut quinixrahobtesi ut quinixcanab injunes chi mâ ani natenkßan cue.
11Mine veier gjorde han til avveier, han sønderrev mig og ødela mig.
12Chanchan nak yô chintîcanquil riqßuin lix tzimaj.
12Han spente sin bue og stilte mig op til mål for sin pil.
13Chanchan nak quinixcut riqßuin lix tzimaj ut kßaxal cham qui-oc.
13Han lot sitt koggers sønner fare inn i mine nyrer.
14Chixjunileb li cuech tenamitil niquineßxhob. Rajlal cutan yôqueb chinseßenquil.
14Jeg er blitt til latter for alt mitt folk, til en spottesang for dem hele dagen.
15Junes raylal nincßul. Chanchan nak junes cßa chic li nintzaca.
15Han mettet mig med bitre urter, han gav mig rikelig malurt å drikke.
16Chanchan nak quinixcut chiru chßochß ut xeßtokeß li ruch cue. Ut chanchan nak quinixtolcßosi saß poks.
16Han knuste mine tenner, han gav mig småsten å ete, han trykte mig ned i asken.
17Mâcßaß chic tuktûquil usilal cuiqßuin. Ut mâcßaß chic li sahil chßôlejil.
17Du forkastet mig og tok bort min fred; jeg glemte det som godt er,
18Mâcßaß chic inmetzßêu. Ut nincßoxla nak mâcßaß chic nacuoybeni riqßuin li Kâcuaß.
18og jeg sa: Det er forbi med min kraft og mitt håp til Herren.
19Lâin nincßoxlac chirix chixjunil li raylal ut li rahil chßôlejil li nincßul. Nacuecßa tzßakal xmay li raylal li nincßul.
19Kom i hu min elendighet og min landflyktighet - malurt og galle!
20Incßaß na-el saß inchßôl. Ut yô chi chßinânc inchßôl.
20Min sjel kommer det i hu og er nedbøiet i mig.
21Abanan cuan jun li nacßojla cuiß inchßôl. Ut aßan li nacuoybeni.
21Dette vil jeg ta mig til hjerte, derfor vil jeg håpe:
22Xban nak junelic naruxtâna ku li Kâcuaß, joßcan nak incßaß xo-osoß. Junelic naril xtokßobâl ku.
22Herrens miskunnhet er det at det ikke er forbi med oss; for hans barmhjertighet har ennu ikke ende.
23Cuulaj cuulaj nocorosobtesi. Acß chic li kosobtesinquil xban nak kßaxal nim li rusilal saß kabên.
23Den er ny hver morgen, din trofasthet er stor.
24Li Kâcuaß, aßan li natenkßan cue. Ut aßan li ninyoßoni.
24Herren er min del, sier min sjel; derfor håper jeg på ham.
25Li Kâcuaß junelic châbil riqßuineb li nequeßyoßonin riqßuin. Ut naruxtâna ruheb li nequeßxsicß xtenkßanquil riqßuin.
25Herren er god mot dem som bier efter ham, mot den sjel som søker ham.
26Kßaxal us nak junak târoybeni nak tâtenkßâk xban li Kâcuaß. Ut incßaß yôk chixcuechßinquil li cßaßru naxbânu.
26Det er godt at en bier i stillhet efter Herrens frelse.
27Kßaxal us nak junak tixcanab rib chi taklâc xban li Kâcuaß chalen saß xsâjilal.
27Det er godt for en mann at han bærer åk i sin ungdom,
28Kßaxal us nak junak tixcßojob xchßôl ut incßaß tâcuechßînk xban nak li Kâcuaß, aßan li quiqßuehoc re chixcßulbal li raylal.
28at han sitter ene og tier, når han* legger byrder på ham, / {* Herren.}
29Chixcubsihak ban rib rubel xcuanquil li Kâcuaß, xban nak toj cuan cßaßru naroybeni.
29at han trykker sin munn i støvet og sier: Kanskje det ennu er håp -
30Chixqßuehak chi saqßuecß saß xnakß ru xbaneb li xicß nequeßiloc re usta tâcßutekß xxutân.
30at han vender sitt kinn til den som slår ham, lar sig mette med hån.
31Li Kâcuaß incßaß nocoxtzßektâna chi junaj cua.
31For Herren forkaster ikke til evig tid,
32Usta naxqßue xrahil kachßôl, abanan naruxtâna ku xban nak kßaxal nim li ruxtân saß kabên.
32men om han bedrøver, så forbarmer han sig igjen efter sin rike miskunnhet;
33Moco yal naraj ta xchßôl li Kâcuaß nak naxqßue li raylal saß kabên.
33for det er ikke av hjertet han plager eller bedrøver menneskenes barn.
34Li Kâcuaß incßaß nacuulac chiru nak teßrahobtesîk li cuanqueb rubel xcuanquil jalan tenamit.
34Når nogen knuser alle jordens fanger under sine føtter,
35Chi moco nacuulac chiru li Kâcuaß nak tâmakßekß chiruheb li cßaßru reheb.
35bøier mannens rett for den Høiestes åsyn
36Li Kâcuaß incßaß nacuulac chiru nak incßaß narakeß âtin saß tîquilal.
36eller gjør en mann urett i hans sak - mon Herren ikke ser det?
37¿Ani ta biß târûk tixye cßaßru tixcßul junak cui moco joßcan ta naraj li Dios?
37Hvem talte så det skjedde, uten at Herren bød det?
38Nakacßul li us joß ajcuiß li incßaß us xban nak joßcan naraj li Kâcuaß.
38Er det ikke fra den Høiestes munn både de onde og de gode ting utgår?
39¿Cßaßut nak târahokß xchßôl li cuînk xban li raylal li naxcßul, cui aßan ajcuiß li yô chi mâcobc?
39Hvorfor klager et menneske som lever? Enhver klage over sin egen synd!
40Chikaqßuehak retal chi us cßaßru takabânu. Chikajal li kacßaßux ut chosukßîk riqßuin li Kâcuaß.
40La oss ransake våre veier og granske dem, og la oss vende om til Herren!
41Chikayâba xcßabaß li Kâcuaß cuan saß choxa ut takaye:
41La oss løfte vårt hjerte og våre hender til Gud i himmelen!
42—Lâo xkakßet lâ cuâtin ut xomâcob châcuu. Ut lâat incßaß xacuy kamâc.
42Vi har syndet og vært gjenstridige; du har ikke tilgitt.
43Cßajoß lâ joskßil. Joßcan nak xaqßue li raylal saß kabên. Xoâcanab chi camsîc ut incßaß xacuil xtokßobâl ku.
43Du innhyllet dig i vrede og forfulgte oss; du slo ihjel, du sparte ikke.
44Chanchan nak xamuk âcuib saß chok re nak incßaß tâcuabi li katij.
44Du innhyllet dig i skyer, så ingen bønn trengte igjennem.
45Xban li raylal xaqßue saß kabên, chanchano aj chic mul ut mâcßaß chic noco-oc cuiß chiruheb chixjunileb li tenamit.
45Til skarn og utskudd gjorde du oss midt iblandt folkene.
46Chixjunileb li xicß nequeßiloc ke nocoeßxhob.
46De spilte op sin munn mot oss alle våre fiender.
47Kßaxal ra xkacßul. Xsacheß ru li katenamit. Ut yô kaxiu.—
47Gru og grav er blitt oss til del, ødeleggelse og undergang.
48Li xyaßal cuu natßululnac saß xnakß cuu xban nak queßsacheß ruheb lin tenamit.
48Bekker av tårer rinner fra mitt øie fordi mitt folks datter er gått under.
49Incßaß tincanab yâbac xban nak mâcßaß nacßojoban inchßôl,
49Mitt øie rinner og har ikke ro, det får ingen hvile,
50toj retal nak li Kâcuaß târil chak xtokßobâl ku saß choxa.
50før Herrens øie ser ned fra himmelen.
51Cßajoß nak nayotßeß inchßôl xban li raylal li xeßxcßul eb li ixk li cuanqueb Jerusalén.
51Mitt øie volder min sjel smerte for alle min stads døtres skyld.
52Eb li xicß nequeßiloc cue xineßxchap chi mâcßaß inmâc. Chanchanin li xul li quitßaneß saß jun li raßal ut incßaß naru tâêlelik.
52Hårdt jaget de mig som en fugl de som var mine fiender uten årsak.
53Xineßxcut chi yoßyo saß jun li chamal jul ut queßxtzßap li re riqßuin jun nimla pec.
53De vilde gjøre ende på mitt liv, de vilde kaste mig i brønnen, og de kastet sten på mig.
54Saß inchßôl lâin nak oc cue chi subûnc saß haß. Ut quinye: —Anakcuan xin-osoß.—
54Vannene strømmet over mitt hode; jeg sa: Jeg er fortapt.
55At Kâcuaß, lâin quinyâba lâ cßabaß nak cuanquin chak saß xchamal li jul.
55Jeg påkalte ditt navn, Herre, fra den dypeste brønn.
56Cacuabi li cßaßru quinye nak quintzßâma châcuu nak tinâcol. Incßaß xacanab yal chi joßcan li cßaßru quintzßâma châcuu.
56Du hørte min røst; lukk ikke ditt øre for mitt rop, men la mig få lindring!
57Saß li cutan nak quintzßâma intenkßanquil âcue, lâat caye cue: Matxucuac.
57Du var nær den dag jeg kalte på dig; du sa: Frykt ikke!
58At Kâcuaß, lâat cat-oquen chicuix ut quinâcol.
58Herre, du har ført min sjels sak, du har frelst mitt liv.
59At Kâcuaß, lâat caqßue retal li raylal yôquin chixcßulbal chi mâcßaß inmâc. Chacol rix lin yußam.
59Herre, du har sett den urett jeg har lidt; døm i min sak!
60Lâat nacanau nak xicß niquineßril. Nacaqßue retal nak yôqueb chixcßûbanquil chanru nak tineßxcamsi li xicß nequeßiloc cue.
60Du har sett all deres hevn, alle deres onde råd mot mig.
61Lâat xacuabi nak yôqueb chinhobbal. Nacanau chixjunil li cßaßru nequeßxcßûb chicuix.
61Du har hørt deres hån, Herre, alle deres onde råd mot mig,
62Nacanau cßaßru nequeßxye li xicß nequeßiloc cue. Rajlal chicuix nequeßâtinac.
62mine motstanderes tale og deres tanker mot mig den hele dag.
63Chaqßue retal li cßaßru nequeßxbânu. Chalen ekßela ut toj ecuu, junelic yôqueb chinhobbal.
63Akt på dem når de sitter, og når de står op! De synger spottesanger om mig.
64Chaqßueheb chixtojbal rix lix mâqueb, at Kâcuaß. Chabânu reheb joß xcßulubeb xcßulbal.
64Du vil gjøre gjengjeld mot dem, Herre, efter deres henders gjerning.
65Chacacuubresi lix chßôleb re nak incßaß teßxtau xyâlal ut chamajecuaheb.Chacßut lâ joskßil chiruheb ut chasach ruheb. Chacuisiheb saß li ruchichßochß, at Kâcuaß.
65Du vil legge et dekke over deres hjerte, din forbannelse vil bli dem til del.
66Chacßut lâ joskßil chiruheb ut chasach ruheb. Chacuisiheb saß li ruchichßochß, at Kâcuaß.
66Du vil forfølge dem i vrede og ødelegge dem, så de ikke mere finnes under Herrens himmel.