¹욥이 또 비사를 들어 가로되

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²내가 이전 달과 하나님이 나를 보호하시던 날에 지내던 것 같이 되었으면

²Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

³그 때는 그의 등불이 내 머리에 비취었고 내가 그 광명을 힘입어 흑암에 행하였었느니라

³då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

⁴나의 강장하던 날과 같이 지내었으면 그 때는 하나님의 우정이 내 장막 위에 있었으며

⁴Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

⁵그 때는 전능자가 오히려 나와 함께 계셨으며 나의 자녀들이 나를 둘러 있었으며

⁵då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

⁶뻐터가 내 발자취를 씻기며 반석이 나를 위하여 기름 시내를 흘러 내었으며

⁶då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

⁷그 때는 내가 나가서 성문에 이르기도 하며 내 자리를 거리에 베풀기도 하였었느니라

⁷När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

⁸나를 보고 소년들은 숨으며 노인들은 일어나서 서며

⁸då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

⁹방백들은 말을 참고 손으로 입을 가리우며

⁹Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

¹⁰귀인들은 소리를 금하니 그 혀가 입 천장에 붙었었느니라

¹⁰furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

¹¹귀가 들은즉 나를 위하여 축복하고 눈이 본즉 나를 위하여 증거하였었나니

¹¹Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

¹²이는 내가 부르짖는 빈민과 도와줄 자 없는 고아를 건졌음이라

¹²ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

¹³망하게 된 자도 나를 위하여 복을 빌었으며 과부의 마음이 나로 인하여 기뻐 노래하였었느니라

¹³Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

¹⁴내가 의로 옷을 삼아 입었으며 나의 공의는 도포와 면류관 같았었느니라

¹⁴I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

¹⁵나는 소경의 눈도 되고 절뚝발이의 발도 되고

¹⁵Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

¹⁶빈궁한 자의 아비도 되며 생소한 자의 일을 사실하여 주었으며

¹⁶Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

¹⁷불의한 자의 어금니를 꺽고 그 잇사이에서 겁탈한 물건을 빼어 내었었느니라

¹⁷Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

¹⁸내가 스스로 말하기를 나는 내 보금자리에서 선종하리라 나의 날은 모래 같이 많을 것이라

¹⁸Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

¹⁹내 뿌리는 물로 뻗어나가고 내 가지는 밤이 맞도록 이슬에 젖으며

¹⁹Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

²⁰내 영광은 내게 새로와지고 내 활은 내 손에서 날로 강하여지느니라 하였었노라

²⁰Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

²¹무리는 내 말을 들으며 나의 가르치기를 잠잠히 기다리다가

²¹Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

²²내가 말한 후에 그들이 말을 내지 못하였었나니 나의 말이 그들에게 이슬 같이 됨이니라

²²Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

²³그들이 나 바라기를 비 같이 하였으며 입을 벌리기를 늦은 비 기다리듯 하였으므로

²³De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

²⁴그들이 의지 없을 때에 내가 함소하여 동정하면 그들이 나의 얼굴 빛을 무색하게 아니하였었느니라

²⁴När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

²⁵내가 그들의 길을 택하고 으뜸으로 앉았었나니 왕이 군중에 거함도 같았고 애곡하는 자를 위로하는 사람도 같았었느니라

²⁵Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.