¹내가 내 눈과 언약을 세웠나니 어찌 처녀에게 주목하랴

¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

²그리하면 위에 계신 하나님의 내리시는 분깃이 무엇이겠으며 높은 곳에서 전능자의 주시는 산업이 무엇이겠느냐 ?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³불의자에게는 환난이 아니겠느냐 ? 행악자에게는 재앙이 아니겠느냐 ?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴그가 내 길을 감찰하지 아니하시느냐 ? 내 걸음을 다 세지 아니하시느냐 ?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵언제 나의 행위가 허탄하였으며 내 발이 궤휼에 빨랐던가

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶그리하였으면 내가 공평한 저울에 달려서 하나님이 나의 정직함을 아시게 되기를 원하노라

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷언제 내 걸음이 길에서 떠났던가, 내 마음이 내 눈을 따라갔던가, 내 손에 더러운 것이 묻었던가,

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸그리하였으면 나의 심은 것을 타인이 먹으며 나의 소산이 뿌리까지 뽑히는 것이 마땅하니라

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹언제 내 마음이 여인에게 유혹되어 이웃의 문을 엿보아 기다렸던가

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰그리하였으면 내 처가 타인의 매를 돌리며 타인이 더불어 동침하는 것이 마땅하니라

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹이는 중죄라 재판장에게 벌받을 악이요

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹²멸망하도록 사르는 불이라 나의 모든 소산을 뿌리까지 없이할 것이니라

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³남종이나 여종이 나로 더불어 쟁변할 때에 내가 언제 그의 사정을 멸시하였던가

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴그리하였으면 하나님이 일어나실 때에는 내가 어떻게 하겠느냐 ? 하나님이 국문하실 때에는 내가 무엇이라 대답하겠느냐 ?

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵나를 태 속에 만드신 자가 그도 만들지 아니하셨느냐 ? 우리를 뱃속에 지으신 자가 하나가 아니시냐 ?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶내가 언제 가난한 자의 소원을 막았던가 과부의 눈으로 실망케 하였던가

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷나만 홀로 식물을 먹고 고아에게 먹이지 아니하였던가

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸실상은 내가 젊었을 때부터 고아를 기르기를 그의 아비처럼 하였으며 내가 모태에서 나온 후로 과부를 인도하였었노라

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹내가 언제 사람이 의복이 없이 죽게 된 것이나 빈궁한 자가 덮을 것이 없는 것을 보고도

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰나의 양털로 그 몸을 더웁게 입혀서 그로 나를 위하여 복을 빌게 하지 아니하였던가

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹나를 도와 주는 자가 성문에 있음을 보고 내가 손을 들어 고아를 쳤던가

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²²그리하였으면 내 어깨가 어깨뼈에서 떨어지고 내 팔 뼈가 부러짐이 마땅하니라

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³나는 하나님의 재앙을 심히 두려워하고 그 위엄을 인하여 아무 것도 할 수 없느니라

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴내가 언제 금으로 내 소망을 삼고 정금더러 너는 내 의뢰하는 바라 하였던가

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵언제 재물의 풍부함과 손으로 얻은 것이 많음으로 기뻐하였던가

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶언제 태양의 빛남과 달의 명랑하게 운행되는 것을 보고

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷내 마음이 가만히 유혹되어 손에 입맞추었던가

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸이 역시 재판장에게 벌 받을 죄악이니 내가 그리하였으면 위에 계신 하나님을 배반한 것이니라

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹내가 언제 나를 미워하는 자의 멸망을 기뻐하였으며 그의 재앙 만남을 인하여 기운을 뽐내었던가

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰실상은 내가 그의 죽기를 구하는 말로 저주하여 내 입으로 범죄케 아니하였느니라

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹내 장막 사람의 말이 주인의 고기에 배부르지 않은 자가 어디 있느뇨 하지 아니하였었는가

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³²나그네로 거리에서 자게 하지 아니하고 내가 행인에게 내 문을 열어 주었었노라

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³내가 언제 큰 무리를 두려워하며 족속의 멸시를 무서워함으로 잠잠하고 문에 나가지 아니하여 타인처럼 내 죄악을 품에 숨겨 허물을 가리었었던가

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴(33절과 같음)

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵누구든지 나의 변백을 들을지니라 나의 서명이 여기 있으니 전능자가 내게 대답하시기를 원하노라 내 대적의 기록한 소송장이 내게 있으면

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶내가 어깨에 메기도 하고 면류관처럼 머리에 쓰기도 하며

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷내 걸음의 수효를 그에게 고하고 왕족처럼 그를 가까이 하였으리라

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸언제 내 토지가 부르짖어 나를 책망하며 그 이랑이 일시에 울었던가

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹언제 내가 값을 내지 않고 그 소산물을 먹고 그 소유주로 생명을 잃게 하였던가

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰그리하였으면 말 대신에 찔레가 나고 보리 대신에 잡풀이 나는 것이 마땅하니라 하고 욥의 말이 그치니라

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.