¹(아삽의 시) 하나님이 참으로 이스라엘 중 마음이 정결한 자에게 선을 행하시나

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

²나는 거의 실족할 뻔 하였고 내 걸음이 미끄러질 뻔 하였으니

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³이는 내가 악인의 형통함을 보고 오만한 자를 질시하였음이로다

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴저희는 죽는 때에도 고통이 없고 그 힘이 건강하며

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵타인과 같은 고난이 없고 타인과 같은 재앙도 없나니

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶그러므로 교만이 저희 목걸이요 강포가 저희의 입는 옷이며

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷살찜으로 저희 눈이 솟아나며 저희 소득은 마음의 소원보다 지나며

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸저희는 능욕하며 악하게 압제하여 말하며 거만히 말하며

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹저희 입은 하늘에 두고 저희 혀는 땅에 두루 다니도다

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰그러므로 그 백성이 이리로 돌아와서 잔에 가득한 물을 다 마시며

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹말하기를 하나님이 어찌 알랴 지극히 높은 자에게 지식이 있으랴 하도다

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹²볼지어다 ! 이들은 악인이라 항상 평안하고 재물은 더 하도다

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³내가 내 마음을 정히 하며 내 손을 씻어 무죄하다 한 것이 실로 헛되도다

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴나는 종일 재앙을 당하며 아침마다 징책을 보았도다

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵내가 만일 스스로 이르기를 내가 이렇게 말하리라 하였더면 주의 아들들의 시대를 대하여 궤휼을 행하였으리이다

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶내가 어찌면 이를 알까 하여 생각한즉 내게 심히 곤란하더니

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷하나님의 성소에 들어갈 때에야 저희 결국을 내가 깨달았나이다

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸주께서 참으로 저희를 미끄러운 곳에 두시며 파멸에 던지시니

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹저희가 어찌 그리 졸지에 황폐되었는가 놀람으로 전멸하였나이다

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰주여, 사람이 깬 후에는 꿈을 무시함같이 주께서 깨신 후에 저희 형상을 멸시하시리이다

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹내 마음이 산란하며 내 심장이 찔렸나이다

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²²내가 이같이 우매 무지하니 주의 앞에 짐승이오나

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³내가 항상 주와 함께하니 주께서 내 오른손을 붙드셨나이다

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴주의 교훈으로 나를 인도하시고 후에는 영광으로 나를 영접하시리니

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵하늘에서는 주 외에 누가 내게 있리요 땅에서는 주 밖에 나의 사모할 자 없나이다

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶내 육체와 마음은 쇠잔하나 하나님은 내 마음의 반석이시요 영원한 분깃이시라

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷대저 주를 멀리하는 자는 망하리니 음녀 같이 주를 떠난 자를 주께서 다 멸하셨나이다

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸하나님께 가까이 함이 내게 복이라 내가 주 여호와를 나의 피난처로 삼아 주의 모든 행사를 전파하리이다

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.