1¶ He waiata; he pikitanga. I tangi, ahau ki a Ihowa i toku matenga; a i whakahoki kupu mai ia ki ahau.
1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2E Ihowa, whakaorangia toku wairua i te ngutu teka, i te arero hianga.
2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3Ko te aha e hoatu ki a koe? ko te aha hoki e tapiritia atu mau, e te arero hianga?
3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4Ko nga pere koi a te hunga nunui, me nga waro hunipa.
4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5¶ Aue, toku mate, to te manene i Meheke, toku hoki e noho nei i nga teneti o Kerara!
5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6Kua roa te nohoanga tahitanga o toku wairua ki te tangata e kino ana ki te ata noho.
6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7Mo te ata noho ahau, engari ka korero ahau, ka anga ratou ka whawhai.
7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.