1Moses svarte: De vil visst ikke tro mig og ikke høre på mig, de vil si: Herren har ikke åpenbaret sig for dig.
1Huchiin, Mosi in a dawnga, a hina a, ngai in, a hon um kei ding ua, ka aw leng a ngai khe sam kei ding uh: Toupa na kiangah a kilak kei, a chih ding jiak un, achia.
2Da sa Herren til ham: Hvad er det du har i hånden? Han svarte: En stav.
2Huan, Toupan a kiangah, na khut a bang ahia? Achia. Aman, chiang, achi.
3Da sa han: Kast den på jorden! Og han kastet den på jorden, og den blev til en slange; og Moses flyktet for den.
3Huan, aman, leiah khia in, achia. Huchiin, leiah a khia a, gulpi a hong suaka; huan, Mosi ama a kipan in a taita hi.
4Og Herren sa til Moses: Rekk ut din hånd og grip den i halen! Så rakte han ut hånden og grep fatt i den, og den blev til en stav i hans hånd.
4Huan, Toupa Mosi kiangah, na khut zan inla, gul a mei in la in, achia: (a khut a zana, gul amei in a manta a, a khut ah chiang a hong suak nawn leuleu hi):
5Så må de vel tro at Herren, deres fedres Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud og Jakobs Gud, har åpenbaret sig for dig.
5Hichia apipute uh Toupa Pathian, Abraham Pathian, Isaak Pathian leh Jakob Pathian, na kiangah a kilak chih a up na ding un, achi hi.
6Og Herren sa fremdeles til ham: Stikk din hånd i barmen! Og han stakk sin hånd i barmen; og da han drog den ut, se, da var hans hånd spedalsk, som sne.
6Huan, Toupan a kiangah, tu in na khut na angah koih in, a chi nawn a. Huchiin, a khut a angah a koih a: a zan khiah takin, ngaiin, a khut vuk bangin a phak ta hi.
7Og han sa: Stikk din hånd i barmen igjen! Og han stakk igjen sin hånd i barmen; og da han drog den ut av sin barm, se, da var den igjen blitt som hans legeme ellers.
7Huan, aman, na khut na angah koih nawnin, achia. (A khut a angah a koih nawna: a anga kipan a khah kheta, ngaiin, a khut khatlam bang a hongsuak nawn hi).
8Om de nu ikke tror dig eller akter på det første tegn, så vil de da visst tro på det andre tegn.
8Hichi ahi dinga, a hon gintak kei ua, chiamtehna khatna aw leng a ngaihkhiak sam kei uleh, chiamtehna nanung aw a up ding uh ahi ding.
9Men tror de ikke engang på disse to tegn, og vil de ikke høre på dig, da skal du ta vann av elven og helle det ut på jorden, og det vann du tar av elven, det skal bli til blod på jorden.
9Hichi a honghi dinga, hiai chiamtehna nihte a up kei lai ua, na aw leng a ngaihkhiak sam kei uleh, lui tui akipan na la dinga, gam keu ah na sung ding: huan, lui akipana na tui lak khiak gam keu ah sisan a honghi ding hi, a chi a.
10Men Moses sa til Herren: Hør mig, Herre! Jeg har aldri vært nogen ordets mann, hverken før, eller siden du begynte å tale til din tjener; jeg er tung i mæle og tung i tale.
10Huchiin, Mosiin Toupa kiangah, Aw Toupa, mi dangnal ka hi kei, chiklai mahin, na sikha kianga thu na gen nungsangin leng: mi dangawk leh pau zekai ka hi jaw hi, a chi a.
11Men Herren sa til ham: Hvem har gitt mennesket munn, og hvem gjør stum eller døv eller seende eller blind? Er det ikke jeg, Herren?
11Huan, Toupan a kiangah, mi kam bawl kua ahia? Ahihkeileh pautheiloute, bengngongte, muhnate, mittawte kua bawl ahia? Kei Toupan ka bawl ahi kei maw?
12Gå nu du, og jeg vil være med din munn og lære dig hvad du skal tale.
12Huaijiakin tuin kuan inla, na kam ka ompih ding, na gen ding ka honhilh ding hi, achia.
13Men han sa: Hør mig, Herre! Send bud med hvem du ellers vil!
13Huan, aman, Aw Toupa, sawlin, kon ngen hi, na sawldingpa khutin, a chi a.
14Da optendtes Herrens vrede mot Moses, og han sa: Har du ikke din bror Aron, levitten? Han, vet jeg, kan tale; og nu kommer han dig også i møte, og når han ser dig, blir han glad.
14Huchiin, Mosi tungah Toupa hehna a soutaa, Aron na unaupa a om kei maw? Hoihtakin thu a gen thei chih ka thei. Huailouin, ngaiin, nang kimuhpih dingin a hongpai khia: a hon muh chiangin a lungtangin a kipak ding hi.
15Og du skal tale til ham og legge ordene i hans munn, og jeg skal være med din munn og med hans munn og lære eder hvad I skal gjøre.
15A kiangah thu na gen dinga, a kamah thute na guang ding: na kam ka ompih dinga, na hih ding ka honhilh ding hi.
16Og han skal tale til folket for dig; han skal være din munn, og du skal være Gud for ham.
16Huchiin amah mite kianga na thugenpa ahi ding: amah nang dingin kam tang ahi dinga, huan nang amaha dingin Pathian tang na hi ding hi.
17Og du skal ta denne stav i din hånd; med den skal du gjøre tegnene.
17Huan, chiamtehnate na hihna dingin, na khutin hiai chiang na tawi ding hi, a chi a.
18Så gikk Moses, og da han kom tilbake til Jetro, sin svigerfar, sa han til ham: Kjære, la mig få dra tilbake til mine brødre i Egypten og se om de ennu er i live. Og Jetro sa til Moses: Dra bort i fred!
18Huchiin, Mosi a kisa a a sungpa Jethro kiangah a kika, a kiangah, ka hon ngen hi, hon paisak inla Aigupta gama om ka unaute kiangah ka kik ding, a dam lailai na u hiam kava thei ding, achia. Huan, Jethro in Mosi kiangah, damtak in vahoh in, achi hi.
19Og Herren sa til Moses i Midian: Dra avsted og vend tilbake til Egypten! Nu er de døde alle de som stod dig efter livet.
19Huan, Toupan Midian gam Mosi kiangah, pai inla, Aigupta gamah kik nawn in; thah hontum pasal te teng lah a sita ngal ua, achia.
20Så tok Moses sin hustru og sine sønner og satte dem på asenet og vendte tilbake til Egyptens land; og Moses tok Guds stav i sin hånd.
20Huchiin, Mosi in a ji leh a tate a pi a, sabengtung tungah a tuangsak a Aigupta gamah a kik nawnta hi; huan, Mosi in a khutin Pathian chiang a tawi hi.
21Og Herren sa til Moses: Når du nu vender tilbake til Egypten, så se til at du gjør alle de under som jeg har gitt dig makt til å gjøre, for Faraos øine; men jeg vil forherde hans hjerte, så han ikke lar folket fare.
21Toupan Mosi kiangah, Aigupta gama kik dinga na kuan chiangin, na khuta ka koih huai thil lamdangte tengteng Pharo maah hih ngei-ngei in: a hihhangin a lungtang ka saksak dinga, huchiin mite a paisak kei ding hi, achia.
22Da skal du si til Farao: Så sier Herren: Min sønn, min førstefødte, er Israel,
22Huan, Pharo kiangah, hichiin Toupan, Israel ka tapa ahi, ka ta masapen pen, achi:
23og jeg sa til dig: La min sønn fare, så han kan tjene mig, men du vilde ikke la ham fare; derfor vil jeg nu slå ihjel din sønn, din førstefødte.
23Ka honchi ahi, na honsepsak theihna dingin, ka tapa paisakin: paisak na nial leh, ngaiin, na tapa ka that ding, na ta masapen mahmah, na chi ding.
24Underveis, på et hvilested, hendte det at Herren kom imot ham og søkte å ta hans liv.
24Huan, lampia khualbukah hichi a hong hita, Toupan amah ana tuaka, thah dingin a zongta hi.
25Da tok Sippora en skarp sten og skar bort sin sønns forhud og kastet den for hans føtter og sa: Sannelig, du er mig en blodbrudgom.
25Huchihlai in Zipporain suanghiam a la a, a tapa zek mukvum a atkhia a, a khe bulah a khia a, kei dingin si kai pasal na hi mahmah hi, achia.
26Så lot han ham være; da sa hun: En blodbrudgom for omskjærelsens skyld.
26Huchiin amah a paisaka: huan, zekvum jiak in, sisan kai pasal na hi, achia.
27Og Herren sa til Aron: Gå Moses i møte i ørkenen! Og han gikk og traff ham ved Guds berg og kysset ham.
27Huan, Toupan Aron kiangah, Mosi tuak dingin gamdai ah hoh in, achia. Huchiin, a hohta a, Pathian tangah amah a tuaka, a tawpta hi.
28Og Moses forkynte Aron alt hvad Herren, som sendte ham, hadde talt, og alle de tegn han hadde pålagt ham å gjøre.
28Huan, Mosiin amah sawl Toupa thu tengteng Aron a hilh a, amah a piak chiamtehna tengteng toh.
29Så gikk Moses og Aron; og de samlet alle de eldste av Israels barn.
29Huan, Mosi leh Aron a paita ua Israel suante upate tengteng a kaikhawm vek ua:
30Og Aron bar frem alle de ord Herren hadde talt til Moses, og han gjorde tegnene for folkets øine.
30Mosi kianga toupan thu a gen tengteng leh, mite mitmuh achiamtehna a hih tengteng Aron in a genta hi.Huchiin miten a gingta uh: huan, Toupan Israel suante a hongveha, a gimna uh a mute chih a jaktakun, a lu uh akun ua, a beta uhi.
31Og folket trodde; og da de hørte hvorledes Herren hadde sett til Israels barn og gitt akt på deres nød, bøide de sig og tilbad.
31Huchiin miten a gingta uh: huan, Toupan Israel suante a hongveha, a gimna uh a mute chih a jaktakun, a lu uh akun ua, a beta uhi.