1Da tok Job til orde og sa:
1Huchiin Jobin a dawnga, hichiin a chi a:
2Ja sannelig, I er de rette folk, og med eder dør visdommen ut.
2Ginlelh vuallouhin mite jaw na hi hi peuhmah ua, huan nou toh pilnaa si ding hi.
3Også jeg har forstand, likesom I, jeg står ikke tilbake for eder, og hvem vet ikke dette?
3Himahleh noute bangmahin theihsiamna ka nei hi; nou sangin ka niamzo kei hi: ahi, hiaite bang thilte kuan a theikei a?
4Til spott for mine venner er jeg, jeg som ropte til Gud og fikk svar; til spott er jeg, den rettskafne og ulastelige.
4Kei jaw mi a inveng adia nuihzabuk ka hi a, kei, huai Pathian sama, hua aman amah dawnpa, mi dik, mi hoihkim, nuihzabuk kana hi.
5Ulykken fortjener bare forakt efter de trygges mening; forakt venter dem hvis fot vakler.
5Omnuama om ngaihtuahnaah vangsiatna muhsitna a oma; ahihhangin, a khe uh teute adingin mansain a om hi.
6Ødeleggeres telt blir i ro, og trygge er de som egger Gud til vrede, de som fører sin gud i sin hånd*. / {* HAB 1, 11.}
6Suamhatmite puaninte a lohchinga, Pathian hehsakte akip ua; a khut uh pathiana neite Pathian in tampi a pia.
7Men spør du dyrene, de skal lære dig, og himmelens fugler, de skal si dig det,
7Himahleh gamsate dongin, huan amau nang a honsinsak ding uh; huan huihkhuaa vasate, huchiin nang a honhilh ding uh:
8eller tal til jorden, og den skal lære dig, og havets fisker skal fortelle dig det.
8Ahihkeileh lei kiangah thu genin, nang a honsinsak dinga; huan tuipia ngasaten na kiangah a phuang ding uhi.
9Hvem skjønner ikke av alt dette at det er Herrens hånd som har skapt det,
9Hiaite tengteng ah, TOUPA khutin a hihkhin chih kua ahia theilou?
10han som har i sin hånd hver levende sjel og hvert menneskelegemes ånd?
10Amah khut ah thil hing chiteng kha leh, mihing tengteng hatna a om hi.
11Mon ikke øret prøver ord, likesom ganen smaker mat?
11Bilin thute a enchian kei maw, dangtungin a an achiam bangin?
12Hos gråhårede er visdom, og langt liv gir forstand.
12Mi upate kiangah pilna a om, huan nite sauna ah theihsiamna a om hi.
13Hos ham er visdom og velde, ham hører råd og forstand til.
13Amah kiangah pilna leh hatna a om; aman thupha leh theihsiamna a nei.
14Se, han river ned, og det bygges ikke op igjen; han stenger for en mann, og det lukkes ikke op.
14Ngaiin, a kai puka, a kilam nawn theikei ding; mihing a khak binga, kuaman a hong theikei ding.
15Han demmer for vannene, og de tørker bort, og han slipper dem løs, og de velter om jorden.
15Ngaiin, tui a chinga a kang; a khahkhiaa lei a tum vek.
16Hos ham er styrke og visdom; i hans makt er både den som farer vill, og den som fører vill.
16A kiangah hatna leh pilna a oma; khema omte leh khempa amaha ahi.
17Han fører rådsherrer bort som fanger, og dommere gjør han til dårer.
17Thuhilhmite lohsamin a pi manga, huan vaihawmmite mihaiin a bawl hi.
18Kongers tvangsbånd løser han og binder rep om deres lender.
18Kumpipate kolte a suta, huan kawnggakin a kawng uh a gak hi.
19Han fører prester bort som fanger, og mektige menn støter han ned.
19Siampute lohsamin a pimanga, huan mi hatte a zou hi.
20Han fratar prøvede menn mælet og oldinger deres innsikt.
20Muante thugen a suana, upate theihsiamna a la mang hi.
21Han utøser forakt over fyrster, og de sterkes belte løser han.
21Lalte tungah muhsitna a buaka, mihatte kawnggak a phel hi.
22Han drar det skjulte frem av mørket og fører dødsskygge frem i lyset.
22Mial akipanin thil thukte a mukhiaa, huan sihna limliap khovakah a honla khia hi.
23Han lar folkene bli store, og han lar dem gå til grunne; han gir folkene vidt rum, og han fører dem bort.
23Namte a pungsaka, huan amau a hihsia: namte a theh-jaka, huan a lakhawm nawn hi.
24Høvdingene i landet fratar han forstanden og lar dem fare vill i et uveisomt øde;
24Leia mite hausate lungtang a la manga, huan gamdaia lampi omlouhna ah amau a vakvai sak hi.Vakna beiin khomial ah a mai ua, huan zukhammi bangin amau a hoisak hi.
25de famler i mørke uten lys, og han lar dem rave likesom drukne.
25Vakna beiin khomial ah a mai ua, huan zukhammi bangin amau a hoisak hi.