1Dette er et utsagn om Ninive - en bok om elkositten Nahums syn.
1Ninevi kho puak gik. Elkos mi Nahum kilakna bu
2En nidkjær og hevnende Gud er Herren, en hevner er Herren og full av harme; en hevner er Herren mot sine motstandere og en som gjemmer på vrede mot sine fiender.
2TOUPa mullit hat Pathian leh phu lak ching ahi; TOUPAN phu a laa, hehnain a dim hi; TOUPAN amah doumite tungah hu a laa, a melmate adingin hehna a khol khawm ahi.
3Herren er langmodig, men han er stor i kraft, og ustraffet lar han aldri den skyldige være. I hvirvelvind og storm har Herren sin vei, og skyer er støvet under hans føtter.
3TOUPA a sin a nela, nakpi taka thilhihthei ahia, mi mohte siam a tang sak mahmah kei ding; TOUPAN pingpei leh huihpi ah a lampi a nei a, meipite a khe leivui ahi.
4Han truer havet og tørker det ut, og alle elvene gjør han tørre; Basan visner og Karmel, og Libanons blomst visner bort.
4Tuipi a sala, a kangtat saka, lui tengteng leng a kang sak khina; Basan gam a baha, Karmel tang leh Lebanon tang pak a bah uhi.
5Fjellene skjelver for ham, og haugene smelter, og jorden hever sig for hans åsyn, jorderike og alle som bor der.
5Tang liante amah jiakin a ling ua, tang neute a zul mang ua; amaah lei a vuaka, ahi khovel leh a sunga om tengteng tohin.
6Hvem holder stand for hans harme, og hvem utholder hans brennende vrede? Hans harme strømmer frem som ild, og fjellene styrter sammen for ham.
6A lunghih louhna maiah kua ahia ding theidinga, a hehna thupi tak ah kua ahia om thei ding? a hehna mei banga sunbuak ahi a, suangpite a kek jak sak vek hi.
7Herren er god, et vern på trengselens dag, og han kjenner dem som tar sin tilflukt til ham.
7Toupa jaw a hoiha, mangbat nia kulh kip ahi; amaha a ginnna uh koihmite a thei hi.
8Men med en overskyllende flom skal han tilintetgjøre grunnen det* står på, og mørket skal forfølge hans fiender. / {* Ninive.}
8Ahihhangin tui khang luang let zang in huai mun manthat vekna a tungsak dinga a melmate kho mial a delh lut ding.
9Hvad er det I tenker ut mot Herren? Han skal gjøre ende på eder; trengselen skal ikke komme to ganger.
9TOUPA kalhin bang na gel ua? bei sipsipna a tungsak ahi, haksa nihveina a tung kei ding.
10For er de enn så sammenflettet som torner og så fulle som deres fullskap kan gjøre dem, så blir de like fullt aldeles fortært som tørr halm.
10Ling nok banga omin a uain dawn un diah kawt dimdem bangin om mahleh, buhpawl keu bang maia hihman vekin a om ding uh.
11Fra dig* gikk det ut en** som tenkte ut ondt mot Herren, som la op ugudelige råd. / {* Ninive.} / {** Sankerib; 2KG 18, 13 fg.}
11Nanga pawt mi khat TOUPa kalha thil gilou ngaihtuahmi, gitlouhna thu hilhmi a om.
12Så sier Herren: Er de enn i full kraft og mange i tall, skal de allikevel bli nedmeiet som de er, og borte er de. Har jeg plaget dig*, så vil jeg ikke plage dig mere; / {* Jerusalem.}
12TOUPAN hichiin a chi: a hat theih tawp un hat mah le uh, tam leng tampi hi mah le uh, huchi piin leng vat pukin a om ding ua, a mangthang ding. Honna hihgim khin mah leng ka honhihgim nawnta kei ding.
13men nu vil jeg bryte det åk han la på dig, og sønderrive dine bånd.
13Tunjaw na kiang akipan a hakkol ka kitansak ding, nang gakna khaute ka kitat sak vek ding.
14Men om dig* byder Herren så: Det skal ikke mere fødes nogen som bærer ditt navn; av din guds hus vil jeg utrydde både utskårne og støpte billeder; jeg vil gjøre i stand en grav for dig, for du er funnet for lett**. / {* Assyrias konge.} / {* DNL 5, 27.}
14TOUPAN na tungtang thuah thu a piaa, na min chi banga theh ahi nawnta kei dinga: na pathiante in akipan milim bawl tawm leh milim sunte ka hihmangthang ding a; na han ka bawl ding; na gilou ngala.Tangtea tanchin hoih tuna, lepna thu tangkoupihte khe en dih; Aw Juda, na ankuangluite tang inla, na thuchiamte tangtun in; mi thuginalouin lah a hon pak paisuak nawn sin ngal keia; hihmanthat vek a hita hi.
15Tangtea tanchin hoih tuna, lepna thu tangkoupihte khe en dih; Aw Juda, na ankuangluite tang inla, na thuchiamte tangtun in; mi thuginalouin lah a hon pak paisuak nawn sin ngal keia; hihmanthat vek a hita hi.