1Til sangmesteren; av David. Til Herren tar jeg min tilflukt; hvorledes kan I da si til min sjel: Fly til eders fjell som en fugl?
1Toupa ah ka ginna ka nga jela: bangchidan ahia ka hinna kianga, Na mual uah vasa bangin leng mang un:
2For se, de ugudelige spenner buen, de legger sin pil på strengen for å skyte i mørket på de opriktige av hjertet.
2En dih ua, lungtang diktakpu mial nuaia a kap theihna ding un, mi gilou-salouten thalpeu a lai ua, a thal utuh a khau ah a bulh chiat uhi;
3Når grunnvollene nedbrytes, hvad makter da den rettferdige?
3Suangphumte hihsiata om leh, mi diktatin bang ahia a hih theih ding? na chih uh.
4Herren er i sitt hellige tempel, Herrens trone er i himmelen, hans øine skuer, hans blikk prøver menneskenes barn.
4TOUPA tuh a biakin siangthou ah a oma, TOUPA tuh a laltutphah leng van ah a om; mihing tate a mitin a ena, a mitvunin a hihchian jel hi.
5Herren prøver den rettferdige; men den ugudelige og den som elsker vold, hater hans sjel.
5TOUPAN tuh mi diktat a hihchian jela: mi gilou-salou leh hiamgamna deihte bel a hinnain a ho nak hi.
6Han lar snarer regne ned over de ugudelige; ild og svovel og glødende vind er deres begers del.
6Mi gilou-saloute tungah thangte a ke sak dinga; mei leh kat leh huih mulkimhuai tak tuh anou tan ding uh ahi ding hi.TOUPA lah a diktat ngala; diktatna a deih naknak hi mi diktatten a mel a mu ding uhi.
7For Herren er rettferdig, elsker rettferdighet; på den opriktige ser hans åsyn.
7TOUPA lah a diktat ngala; diktatna a deih naknak hi mi diktatten a mel a mu ding uhi.