1En sang ved festreisene. Av det dype kaller jeg på dig, Herre!
1Toupa aw, tui thupi akipanin kon sama.
2Herre, hør min røst, la dine ører akte på mine inderlige bønners røst!
2Toupa, ka aw ngaikhia in: hehpih ka ngetna aw na bilin ngaikhia in.
3Dersom du, Herre, vil gjemme på misgjerninger, Herre, hvem kan da bli stående?
3Toupa, nang thulimlouhnate na chiamteh leh, Toupa aw, kua a ding zouta dia?
4For hos dig er forlatelsen, forat du må fryktes.
4Himahleh na kiangah ngaihdamna a om ahi, kihtaka na om theihna dingin.
5Jeg bier efter Herren, min sjel bier, og jeg venter på hans ord.
5Toupa tuh ka ngak gigea, ka hinnain a ngak gigea, a thu leng ka lamen ahi.
6Min sjel venter på Herren mere enn vektere på morgenen, vektere på morgenen.
6Avengmin jingsang khovak a ngaklah sangin, ka hinnain Toupa a ngaklah ahi. A hi, avengmin jingsang khovak a ngaklah sangin.
7Vent på Herren, Israel! For hos Herren er miskunnheten, og megen forløsning er hos ham,
7Israelte aw, Toupa lamen un, Toupa kiangah lah chitna a om ngala, a kiangah tatna tampi leng a om hi.Huchiin aman Israelte tuh a thulimlouhna tengteng ua kipan a honkhe ding hi.
8og han skal forløse Israel fra alle dets misgjerninger.
8Huchiin aman Israelte tuh a thulimlouhna tengteng ua kipan a honkhe ding hi.