1Av David, da han tedde sig som vanvittig for Abimelek, og denne jog ham fra sig, og han gikk bort.
1Chiklai peuhin leng Toupa tuh ka phat dinga: amah phatna ka kam ah a pawt gige ding hi.
2Jeg vil love Herren til enhver tid, hans pris skal alltid være i min munn.
2Ka hinna in Toupa a suang dinga: thunuailutten huai a za ding ua, a kipak ding uhi.
3Min sjel skal rose sig av Herren; de saktmodige skal høre det og glede sig.
3Aw, Toupa hon phatpih unla, a min pahtawi chiat ni.
4Pris Herrens storhet med mig, og la oss sammen ophøie hans navn!
4Toupa ka zonga huan aman hon dawnga, ka kihtaklam peuhmah lakah a hon humbit ahi.
5Jeg søkte Herren, og han svarte mig, og han fridde mig fra alt det som forferdet mig.
5Amah a en ua, huan, a hong vakta uhi; a melte uh chikmah in a zum kei ding.
6De så op til ham og strålte av glede, og deres åsyn rødmet aldri av skam.
6Hiai mi genthei a kikou a, huan Toupan a ja a, a mangbatna tengtengah a honkhe ta hi.
7Denne elendige ropte, og Herren hørte, og han frelste ham av alle hans trengsler.
7Amah laudansiamte tuh, a kim a vel uah Toupa angelin a om khuma, a humbit jel.
8Herrens engel leirer sig rundt omkring dem som frykter ham, og han utfrir dem.
8Aw, Toupa hoihdan chiam him dih ua: amaha muanna koih mi a hampha hi.
9Smak og se at Herren er god! Salig er den mann som tar sin tilflukt til ham.
9A mi siangthoute aw, Toupa laudansiam un: amah laudansiamte a ding in taksapna himhim a om louh jiak in.
10Frykt Herren, I hans hellige! For intet fattes dem som frykter ham.
10Humpinelkai lunlaite tuh a tasam un a gilkial naknak uhi: Toupa zongte jaw thil hoih himhim a tasam kei ding uhi.
11De unge løver lider nød og hungrer, men dem som søker Herren, fattes ikke noget godt.
11Kisa un, naupangte, ka thu ngaikhia un: Toupa laudan ka honhilh ding hi.
12Kom, barn, hør mig! Jeg vil lære eder Herrens frykt.
12Hoihna a muh theihna ding un, hinna deiha damsawt ut mi kua ahia!
13Hvem er den mann som har lyst til liv, som ønsker sig dager til å se lykke?
13Na lei tuh gilou lakah veng hoih inla, na muk tuh khemna thu genlou dingin veng hoih in.
14Hold din tunge fra ondt og dine leber fra å tale svik!
14Gilou paisan inla, thilhoih hih in; lemna zong inla, a delhin delh in.
15Vik fra ondt og gjør godt, søk fred og jag efter den!
15Toupa mit in mi diktatte lam a en gige a, a bilin a sap uh za ding in a ngaikhe gige hi.
16Herrens øine er vendt til de rettferdige, og hans ører til deres rop.
16Toupa melin thilhihkhialte a dou naknaka, amau theih gigena tuh lei akipana hihmangthang dingin.
17Herrens åsyn er imot dem som gjør ondt, for å utrydde deres ihukommelse av jorden.
17Mi diktatte a kikou ua, huan Toupan a naja a, a mangbatna tengteng uah a honkheta hi.
18Hine roper, og Herren hører, og av alle deres trengsler utfrir han dem.
18Toupan lungtang khasiate a vanaih jeljel a, lungsima kisik peuhmahte a hondam jeljel hi.
19Herren er nær hos dem som har et sønderbrutt hjerte, og han frelser dem som har en sønderknust ånd.
19Mi dik haksatnate a tama, himahleh Toupan huai tengtengah a honkhe gige ahi.
20Mange er den rettferdiges ulykker, men Herren utfrir ham av dem alle.
20A guh tengteng a kem hoih a, khat lel leng hihtan ahi kei hi.
21Han tar vare på alle hans ben, ikke ett av dem blir sønderbrutt.
21Thil hoihlou in mi gilou-saloute a hihlum dinga: dik hoten siamlouh a tang ding uhi.Toupan a sikhate hinna a tan ngitnget a; amaha muanna koihte tuh khat leng siamlouh tang a om kei ding uhi.
22Ulykke dreper den ugudelige, og de som hater den rettferdige, dømmes skyldige.
22Toupan a sikhate hinna a tan ngitnget a; amaha muanna koihte tuh khat leng siamlouh tang a om kei ding uhi.
23Herren forløser sine tjeneres sjel, og ingen av dem som tar sin tilflukt til ham, dømmes skyldig.