1Til sangmesteren; av Korahs barn; en salme.
1Mi khempeuhte aw, hiai ngaikhia unla; khovela om tengtengte aw, bil na doh un.
2Hør dette, alle folk, vend øret til, alle I som bor i verden,
2Mi neu leh mi lian, mi hau leh mi jawng in leng.
3både lave og høie, rike og fattige, alle tilsammen!
3Ka kamin pilna thu a gen dinga; ka lungtang ngaihtuah tuh theihsiamna thu ahi ding hi.
4Min munn skal tale visdom, og mitt hjertes tanke er forstand.
4Genteh thu ah ka bil ka doh dinga: ka thugil gen tuh kaihging in ka gentel ding hi.
5Jeg vil bøie mitt øre til tankesprog, jeg vil fremføre min gåtefulle tale til citaren.
5Ni hoihloute ah, ka khetul bula thulimlouhna in honum suak inleng, bangdingin ka lau dia!
6Hvorfor skal jeg frykte i de onde dager, når mine forfølgeres ondskap omgir mig,
6Amau sum muanga, amau hauhna thupitak suangten.
7de som setter sin lit til sitt gods og roser sig av sin store rikdom?
7Kuamah in a unau leng a tan theikei hial ding uh, Pathian kiangah tatna leng a piaksak thei sam kei ding uhi.
8En mann kan ikke utløse en bror, han kan ikke gi Gud løsepenger for ham
8(A hinna uh tatna dingin thil thupi zat ding ahi a, khantawn a leng a ngimangim louh mai ding ahi).
9- for deres livs utløsning er for dyr, og han må avstå derfra til evig tid -
9A dam gige a, muatna a muhlouhna ding in.
10så han skulde bli ved å leve evindelig og ikke se graven.
10Mi pilte leng a si ua, mi hai leh mi mawlte leng a mang tuaktuak ua, a sum uh midangte a nawtsiat jelte utuh a thei ngala.
11Nei, han vil få se den. De vise dør, dåren og den uforstandige omkommer tilsammen og overlater sitt gods til andre.
11A lungsim ngaihtuah dan utuh, a inte uh khantawna om ding bang leh, a om nate uh suan tengteng tana om ding bang in ahi; a gamte uh amau min mah a tamsak uhi.
12Deres hjertes eneste tanke er at deres hus skal stå til evig tid, deres boliger fra slekt til slekt; de kaller sine jorder op efter sine navn.
12Himahleh mihing pahtawi in a om gige kei ua: gamsa mangthangte bang phet ahi uhi.
13Og dog blir et menneske i herlighet ikke stående; han er lik dyrene, som går til grunne.
13Hiai tuh kihaimuante tuah ahia, a tan ua kipakte tawpna. Selah.
14Således går det dem som er fulle av selvtillit, og dem som følger dem efter og har behag i deres tale. Sela.
14Belam hon bangin Sheol a dinga seh ahi ua, sihna amau in a kivak ding hi: jingsang lamin mi diktatten a tunguah thu a nei ding ua; a omna himhim uh a omlouh na dingin, a kilawmna uh Sheol hihsiat ding ahi ding hi.
15Som en fårehjord føres de ned i dødsriket, døden vokter dem, og de opriktige hersker over dem, når morgenen bryter frem, og deres skikkelse blir ødelagt av dødsriket, så de ikke har nogen bolig mere.
15Ka hinna bel Pathianin Sheol khua akipan a tan khe dinga; aman honkipahpih ding ahi ngala. Selah.
16Men Gud skal forløse min sjel av dødsrikets vold, for han skal ta mig til sig. Sela.
16Mi hihhauha a hong oma, a insung thupina a hongthupi huthut inleng, lau ken.
17Frykt ikke når en mann blir rik, når hans huses herlighet blir stor!
17A sih hun chiang in bangmah a keng kei ding hi; a thupina in jui khe lou ding ahi ngala.
18For han skal intet ta med sig når han dør; hans herlighet skal ikke fare ned efter ham.
18A damlaiin nuamsa kisa mahleh, amah adia hoih a hih laiin phat loh mahleh.
19Om han enn velsigner sin sjel i sitt liv, og de priser dig fordi du gjør dig til gode,
19A suangte suante lam ah a pai dia, vak a mu ngeikei ding uh.Mihing, pahtawia oma, theihsiamna nei tuanlou jaw, gamsa mangthang jelte bang phet ahi uhi.
20så skal du dog komme til dine fedres slekt; de ser ikke lyset evindelig.
20Mihing, pahtawia oma, theihsiamna nei tuanlou jaw, gamsa mangthang jelte bang phet ahi uhi.
21Et menneske i herlighet, som ikke har forstand, er lik dyrene, som går til grunne.