1Et menneske, født av en kvinne, lever en kort tid og mettes med uro.
1 Boro kaŋ wayboro ga hay, a jirbey ya ikaynayaŋ no, Toonante mo no nda taabi.
2Som en blomst skyter han op og visner, han farer bort som skyggen og holder ikke stand.
2 Tuuri boosi cine no a ga bangay, A ga ye ka lakaw koyne. Sanda mate kaŋ cine bi go no, A ga bisa, a si duumi bo.
3Endog over en sådan holder du dine øine åpne, og mig fører du frem for din domstol!
3 To, woone dumi boŋ no ni ga ni mo sinji, wala? Ni ga konda ay, iri ma ciiti nda care no?
4Kunde det bare komme en ren av en uren! Ikke én!
4 May no ga hin ka hari hanno kaa haŋ kaŋ si hanan ra? A koy si no!
5Når hans dager er fastsatt, hans måneders tall bestemt hos dig, når du har satt ham en grense som han ikke kan overskride,
5 Za kaŋ ni na boro jirbey waadu a se, A handey lasaabuyaŋo mo go ni do, Ni na hirri daŋ a se mo kaŋ a si hin ka bisa a gaa.
6så vend ditt øie bort fra ham, så han kan ha ro så vidt at han kan glede sig som en dagarbeider ved sin dag!
6 Kala ni ma ni boŋ bare a se, a ma fulanzam, Hal a ma nga zaaro kubandi, Sanda boro kaŋ goono ga sufuray goy te.
7For treet er det håp; om det hugges, så spirer det igjen, og på nye skudd mangler det ikke;
7 Tuuri kaŋ i pati, I ga du ka laakal dake a gaa hal a ga te kobto koyne, Daahir kay, i si jaŋ a gaa kobto kaynayaŋ.
8om dets rot eldes i jorden, og dets stubb dør ut i mulden,
8 Baa day kaŋ a kaajey zeen ganda, A tiksa mo bu noodin laabo ra,
9så setter det allikevel knopper ved eimen av vannet og skyter grener som et nyplantet tre.
9 Kulu nda yaadin hari kaani maayaŋ do no a ga te kobto, Ka kambayaŋ salle sanda tuuri cindey.
10Men når en mann dør, så ligger han der, når et menneske opgir ånden, hvor er han da?
10 Amma Adam-ize wo, a ga bu no, ka kani ganda. Oho, a ga nga fulanzama taŋ, man no a go koyne?
11Som vannet minker bort i en sjø, og som en elv efterhånden blir grunnere og tørker ut,
11 Sanda mate kaŋ cine hari ga ziji ka daray teeko ra, Wala sanda gooru kaŋ koogu cine, A haro ga sundu ka ban,
12så legger et menneske sig ned og reiser sig ikke igjen; så lenge himmelen er til, våkner de ikke - de vekkes ikke op av sin søvn.
12 Yaadin cine no boro mo ga kani, Kaŋ a si ye ka tun koyne. A si ye ka mo hay koyne, kala beeney ma ban. I s'a tunandi nga jirbo gaa mo.
13Å om du vilde gjemme mig i dødsriket og skjule mig der til din vrede var over - om du vilde sette mig et tidsmål og så komme mig i hu!
13 Hala day ni yadda, doŋ m'ay tugu Alaahara ra, M'ay tugu hala waati kaŋ ni futa bisa. Ma zaari kosu ay se mo, gaa i ma ye ka fongu ay gaa.
14Når en mann dør, lever han da op igjen? Alle min krigstjenestes dager skulde jeg da vente, til min avløsning kom;
14 Da boro bu, a ga ye ka funa koyne, wala? Ay tangami jirbey kulu kala ya batu, Hala waati kaŋ ni n'ay barmay.
15du skulde da rope, og jeg skulde svare dig; efter dine henders verk skulde du lenges.
15 Ni ga ce, ay mo ga tu ni se. Ni ga yalla-yalla nda ni kambe goyey.
16Men nu teller du mine skritt og akter stadig på min synd.
16 Amma sohõ ni go g'ay gana, ce daara fo-fo. Manti ni goono g'ay guna no, Zama ni m'ay zunubo fonnay?
17Forseglet i en pung ligger min brøde, og du syr til over min misgjerning.
17 Ni n'ay taalo daabu zika ra, Ni g'ay laala daabu-daabu mo.
18Men som et fjell faller og smuldres bort, og en klippe flyttes fra sitt sted,
18 Amma tondi kuuku kaŋ kaŋ, kal a ma halaci. I ga tondi daari hibandi ka kaa nga nango ra.
19som vannet huler ut stener og flommen skyller bort mulden, således gjør du menneskets håp til intet;
19 Hari zuru do haray tond'ize yaŋ ga barmay, Hari yaa mo ga ganda laabo nyun ka kusa ku, Yaadin cine no ni mo, ni ga boro beeje wi.
20du overvelder ham for alltid, og han farer bort; du forvender hans åsyn og lar ham fare.
20 Ni bis'a gaabi duumi, kal a ma ban. Ni g'a moyduma barmay k'a sallama.
21Kommer hans barn til ære, da vet han det ikke, og blir de ringeaktet, da blir han det ikke var.
21 A izey ga du beeray, amma nga ya s'a bay. I ga di kayna mo, a si bay a gaa.
22Bare over ham selv kjenner hans legeme smerte, og bare over ham selv sørger hans sjel.
22 Nga boŋ se no a ga maa doori nga gaahamo ra, Nga boŋ se mo no a bine ga sara.»