¹Huan, buaina daih khit nungin, Paulain nungjuite a samsaka, a hasuana, kamphain a khaha, Masidonia gama hoh dingin a pawtta a.

¹Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

²Huan, thu tampia nungjuite hasuan jelin huai gam tuh a tawn suaka, Grik gam a tungta hi.

²Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

³Huan, huaiah kha thum a tam nungin Siria gamlam ah longin a hoh deka, Judaten amah a sawm jiak un Masidonia gamah paisuak a tum nawn zota hi.

³Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

⁴Huan, Pirha tapa Sopater Beria khuate, Thessalonia khuate Aristarkha leh Sekunda te, Darba khua te Gaia, Timothi te, Asia gama Tikika leh Trophima te a kiangah Asia gam phain a hoh uhi.

⁴Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

⁵Huaiten ka ma uh a kai ua, Troasi khua ah a honna ngak uh.

⁵Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

⁶Kou bel tanghou silngou sohlouh ni tengteng khitin Philippi khua akipan longin ka pawt ua, ni nga nungin Troasi khua ah a kiang uah ka tung ua; huaiah ni sagih ka tam uhi.

⁶Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

⁷Huan, ni sagih ni masa penin, tanghou balkham dinga ka kikhop lai un, Paulain ajinga pai a tup jiakin a kiang uah chihtaktakin thu a gen a; jan lai tanin thu a gen jel uhi.

⁷På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

⁸Huan, indan tungnung ka omkhawmna uah khawnvak tampi a om a.

⁸och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

⁹Huan, a min Iutika tangval khat tohlet ah a tu a, a na lusu, a na lusa a. Huan, Paulain thu a gen sawttak jiakin aman a ihmut suak a thuakzouta keia, inchial thumna akipanin a keta a, a sisain a tawm uhi.

⁹Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

¹⁰Himahleh, Paula a kumsuka, a tungah a bohkhuma, a poma, lunglau kei un, a laitat kei lai hi, a chi a.

¹⁰Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»

¹¹Huan, Paula a kahtou nawna, tanghou a balkhama, an a ne a, sawtpi, khovak pha hialin, a kiang uah thukhotang a gena, huai nungin a paita hi.

¹¹Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

¹²Huan, valnoupa tuh damin a pi ua, khamuan petmahin a khamuangta uhi.

¹²Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

¹³Huan, kou bel, long ah ka napaita ua, Asso khua juan dingin longin ka napawt masa ua, huaiah Paula tuansak ding ka tum ua; aman khea hong a tup jiakin huchi bangin aman a chi him ahia.

¹³Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

¹⁴Huan, Asso khua a a hontuah chiangin, ka tuangsakta ua, Mitilini khua ka tung ua.

¹⁴Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

¹⁵Huan, huai akipanin longin ka pain awn ua, a jingin Kio tuikulh jawn ka tung ua; huan, a jing nawnin Samo tuikulh ka tawn ua, huan, a jing nawn in Milita khua ka tung nawn uh.

¹⁵Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

¹⁶Huan, Paulain Asia gam a om sawt a ut louh jiakin, Ephesa khua longin khen a tupsa him ahia, a theih leh Jerusalem khua ah Pentikost ni huam a tuma, a kin pai ahi.

¹⁶Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

¹⁷Huan, Milita khua akipanin Ephesa khua ah mi a sawla, saptuam upate a kiangah a samsaka.

¹⁷Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

¹⁸Huan, a kiang a hongtun un, aman, a kiang uah, Asia gam ka tot chil ni akipan na kiang ua ka om sung tengin ka omdan na thei ua;

¹⁸Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

¹⁹thunuailut pen kawm leh, Judaten hon sawm jiak ua khitui kai leh, thil haksa ka tunga tungte thuak kawmin,

¹⁹huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

²⁰Toupa na ka sem hi; huchibangin a phatuam ding thu na kiang uah bangmah im ka neikeia, vantang lakah bang, in tengah bang thu kon hilh jel,

²⁰Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

²¹Judate leh Grikte kiangah leng Pathian lama lungsim ngat thu leh, i Toupa Jesu Kris lama ginna thu ka theisak jel ahi.

²¹Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

²²Huan, thei un, tuin, lungsima hoh lou theiloua ka kitheih jiakin, Jerusalem khua a hoh dia kisa ka hi, huaiah ka tunga thil hongtung ding khawng ka theikei;

²²Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

²³Kha Siangthouin, Henna leh haksatnain nang hondawn hi, chiin, kho tengah a honhilh jel hi, tuate kia ka theih ahi.

²³allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

²⁴Himahleh, ka kitaitehna lam ka maban tun ding leh, Toupa Jesu kianga huai nasepna ka muh, sem khin phot leng, ka hinna leng khiaklah tuakin ka sep kei hi.

²⁴Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵Huan, thei un, nou tengteng, Pathian gam thu tangkoupih jela ka vakvaknaten ka mel na mu nawnta kei ding uh chih ka thei hi.

²⁵Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

²⁶Huaijiakin, mi tengteng sisan ah ka hula hi chih tuniin ka hontheisak hi.

²⁶Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

²⁷Pathian vaihawm tengteng avekin na kiang uah im ka nei hi.

²⁷Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

²⁸Pathian saptuamte, amah sisana a leite, vak dingin, noumau leh na heute uh tengteng tungah pilvang un, Kha Siangthouin a tunguah nou heutuin a honbawl hi.

²⁸Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

²⁹Ka pai nungin nge hangte na lak uah a honglut ding ua, pawlte a hawi kei ding uh chih ka thei hi.

²⁹Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

³⁰Noumau laka mi nangawn, nungjui pawlte amau lama kai mang dingin thu tuam gen na hongom ding uhi.

³⁰Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

³¹Huaijiakin limsak unla; kum thum hilhial, khitui ke kawma, sun leh jana mi chih taihilh ka tawp louhdan, thei gige un.

³¹Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

³²Tunah Pathian leh a hehpihna thu kiangah nou ka honkemsak hi, huaiin nou a honbawllian theia, mi lungsim siangthoute lakah goutan a honneisak thei lai hi.

³²Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

³³Kuamah dangkate, dangkaengte, puansilhte ka eng ngeikei hi.

³³Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

³⁴Hiai khutten keimah leh ka lawmte taksap a khoihkhiak jel dan, noumau ngeiin na thei uhi.

³⁴I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

³⁵Bangkim ka hih peuhmah na chinding ua ka hih ahi, huchibanga sem gim leh, Toupa Jesu thu theigige kawmin mi hatloute na panpih ding uh ahi; amah mahin, Bangkhat lak sangin, piakin lukhawng a nei jaw, a chih, a chi a.

³⁵I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»

³⁶Huan, huchibang thu a gen khitin, a khukdina, a vek un a thumpih ua.

³⁶När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

³⁷Huan, a vek un a kap huphup ua, Paula ngawng ah kunin amah a tawp ua,a mel a muh nawn tak louh ding uh, thu a gen tuh a lungkhamna pen uh ahi. Huan, long phain amah a vakhata uhi.

³⁷Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

³⁸a mel a muh nawn tak louh ding uh, thu a gen tuh a lungkhamna pen uh ahi. Huan, long phain amah a vakhata uhi.

³⁸och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.