¹Huan, amaute toh ka kikhen ua, longin ka pawt ua, huai khitin tangtakin Kos tuikulh ka tung ua, huan, a jingin Rodi tuikulh ka tung nawn ua, huai akipanin ka pai jel ua, Patara khua ka tung ua.

¹Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.

²Huan, Phinisia gam kai ding long khat ka mu ua, ka tuang ua, ka pai jel ua,

²Där funno vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien; på det gingo vi ombord och lade ut.

³Huan, Kupra tuikulh ka mu ua, veilam pangah ka kheng ua, Suria gam lamah ka pai jel ua, Tair khua ah ka kumta dih ua; huaiah long van nawn khiak ding ahi a.

³Och när vi hade fått Cypern i sikte, lämnade vi denna ö på vänster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty där skulle skeppet lossa sin last.

⁴Huan, nungjuite ka zongkhia ua, huaiah ni sagih ka tam ua; huan, amau Kha hilhin, Paula kiangah, Jerusalem khua tot louh ding chih, a chi ua.

⁴Och vi uppsökte där lärjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.

⁵Himahleh, huai ni khitin ka pawt ua, ka paita ua, unauten a vek un, a ji a tate utoh dainawl phain hongkha ua; huan, tuipi geiah ka khukdin ua, ka thum uhi.

⁵Men när vi hade stannat där de dagarna ut, bröto vi upp därifrån och gåvo oss i väg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, ända utom staden. Och på stranden föllo vi ned på våra knän och bådo

⁶Huan, Mangpha, ka kikhak ua, long ah ka tuang ua, amau bel a in uah a pai nawnta uh.

⁶och togo sedan avsked av varandra. Därefter stego vi ombord på skeppet, och de andra vände tillbaka hem igen.

⁷Huan, Tair khua akipan longa ka pai khit un Tolemai khua ka tung ua, unaute chibai ka buk ua, a kiang uah ni khat ka nituang uh.

⁷Från Tyrus kommo vi till Ptolemais, och därmed avslutade vi sjöresan. Och vi hälsade på hos bröderna där och stannade hos dem en dag.

⁸Huan, a jingin ka pawt ua, Kaisaria khua ka tung ua, huan, Tanchin Hoih genpa, Philip in ah ka lut ua, amah tuh sagihte laka khat ahi a, a kiangah ka tam ua.

⁸Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.

⁹Huai miin tanu li a neia, nungak siangthou ahi ua, Pathian thu a gen jel uhi.

⁹Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva.

¹⁰Huan, huaiah ni tampi tak ka tam ua, huai lain Judia gam akipan a min Agaba jawlnei khat a hongsuk a.

¹⁰Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.

¹¹Huan, ka kiang uah a honga, Paula kawnggak a la a, a khete, a khutte amahin a kigaka, huan, Jerusalem khua a Judaten hichi bangin hiai kawnggak neipa a gak ding uh, Jentelte khut ah a pe lai ding uhi, Kha Siangthouin a chi hi, a chi a.

¹¹När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'»

¹²Huan, huai thu ka jak tak un, kou leh huai khua a miten Paula Jerusalem khua a hohtou lou dingin ka ngen chiat ua.

¹²När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.

¹³Huan, Paulain, a dawnga, Bangchi na hi ua, na kahlah uh, na honkhasiatsak uh? Toupa Jesu min jiakin Jerusalem khua a hen kia hilouin, sih leng ka ngap ahi, a chi a.

¹³Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.»

¹⁴Huan, khem zoh vual ahih louh takin, Toupa thuthu hi heh aw, ka chi ua, ka tawpta uhi.

¹⁴Då han alltså icke lät övertala sig, gåvo vi oss till freds och sade: »Ske Herrens vilja.»

¹⁵Huan, huai nungin ka van uh ka bawl ua, Jerusalem khua ah ka hohtou ua.

¹⁵Efter de dagarnas förlopp gjorde vi oss i ordning och begåvo oss upp till Jerusalem.

¹⁶Kaisaria khua a mi nungjuite kuate hiam, ka kiang uah a pai ua, amau, a min Mnason, nungjui masa pawl Kupra tuikulh a mi khat ka tuna dingpa uh a pi sam uhi.

¹⁶Från Cesarea följde också några av lärjungarna med oss, och dessa förde oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge, som vi skulle gästa hos.

¹⁷Huan, Jerusalem khua ka tun uh unauten nuam takin a honna kipahpih ua.

¹⁷Och när vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje.

¹⁸A hingin Paula toh Jakob kiangah ka lut ua; huaiah saptuam upate tengteng leng a om uh.

¹⁸Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.

¹⁹Huan, Paulain amau chibai a buk khitin, a nasepna zanga Pathianin Jentelte laka thil a hihsak peuhmah anen ahamin a gena.

¹⁹Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.

²⁰Huan, unauten huai thu a jak un Pathian a pahtawi uh; huan Paula kiangah, Unaupa, Judate laka gingta mi tamdan na mu a; a vek un dan tungah phatuam a ngai lai uhi;

²⁰När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.

²¹huan, nang Jentelte laka Juda omte tengteng kiangah a tate uh zeksum louh ding leh, dan banga om louh ding, chiin, Mosi paihkhiakna ding na thuhilh jel chih mi kam ah na thu a thei uh.

²¹Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.

²²Bangchi hita ding ahia le? Na hongtung chih a za ngal ding ua.

²²Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.

²³Huaijiakin na kianga ka gen bang un hihin; Thuchiam nei pasal li ka kiang uah a om ua;

²³Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.

²⁴huai mite piin la, a kiang uah kisiangsak sam inla, a sam uh a met theihna ding un amau din sum sengin; huchiin, mi tengtengin, mi kama na thu a jak teng uh; chihtak ahi kei chih a thei ding ua, nangmah mah Dan zomin kichian takin na om jaw chih a thei ding uhi.

²⁴Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.

²⁵Jentelte laka gingtate thu jaw, milim biakna thil neklam ah, sa sisan neklam ah, sa heklup nek lam ah, kingaihlam khawng akipanin a kihulsak ding uh ahi, chiin, ka gen ua, ka gelhta uhi, a chi ua.

²⁵Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»

²⁶Huan, a jingin Paulain pasalte a pia, a kiang uah a kisiangsaka, Pathian biakin ah a luta, amau dia sa goh chiat ding a piaksak masiah kisiansakna ni a nei phot ding uh ahi chih, siampu kiangah a hilh a.

²⁶Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.

²⁷Huan, ni sagih a chin dekdek takin Asia gama Judaten Pathian biakin ah Paula a mu ua, mipi tengteng a hasuan ua, amah a man ua, a kikou ua..

²⁷När de sju dagarna nästan voro ute, fingo judarna från provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade då allt folket. Och de grepo honom

²⁸Israel mite aw, honghuh un! Hiai mi, gam tenga mi tengteng kianga, Juda mite, dan te, hiai inte khawng gensepa ahi; huai lou leng, Pathian biakin ah Grik mite a lutpiha, hiai in siangthou a hihbuah khin ahi, a chi ua.

²⁸och ropade: »I män av Israel, kommen till hjälp! Här är den man som allestädes lär alla sådant som är emot vårt folk och emot lagen och emot denna plats. Därtill har han nu ock fört greker in i helgedomen och oskärat denna heliga plats.»

²⁹Huai main khua ah Ephesa khua a mi Trophima a kiangah a mu ua, Paulain huai mi Pathian biakin ah a lutpih a gingta uhi.

²⁹De hade nämligen förut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade fört denne in i helgedomen.

³⁰Huan, a khuain a kissing kheukhou ua, mite khawng a tai khawm ua; Paula a man ua, Pathian biakin akipan a kaikhia ua; kongkhakte a khak pah ngal uhi.

³⁰Och hela staden kom i rörelse, och folket skockade sig tillsammans. Och då de nu hade gripit Paulus, släpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stängdes igen.

³¹Huan, amah hihlup a tup laitak un Jerusalem khua a mi tengteng a buai uh chih sepaih pawl heutu lalpen kiang a tungtou a.

³¹Men just som de stodo färdiga att dräpa honom, anmäldes det hos översten för den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.

³²Huan, aman sepaihte leh sepaih za heutute a pi pah ngala, a kiang uah a tai suk ua; huan, amau heutu lianpen leh sepaihte a muh tak un Paula vuak a tawpta uhi.

³²Denne tog då strax med sig krigsmän och hövitsmän och skyndade ned till dem. Och när de fingo se översten och krigsmännen, upphörde de att slå Paulus

³³Huan, heutu lalpenin a honnaiha, Paula a lena, khainiang nih butsak ding thu a pia a; kua ahia a hih a, bang ahia a hih, a dong a.

³³Översten gick då fram och tog honom i förvar och bjöd att man skulle fängsla honom med två kedjor. Och han frågade vem han var och vad han hade gjort.

³⁴Huan, mipi lakah a khen thu khatin a kikou ua, a khen thu dangin a kikou uh; huan, buai jiakin a dan a theikeia, kulha pilut thu a pia hi.

³⁴Men bland folket ropade den ene så, den andre så. Då han alltså för larmets skull icke kunde få något säkert besked, bjöd han att man skulle föra honom till kasernen.

³⁵Huan, Paula kellei a tun lain mipi ahiamgam jiak un sepaihten amah a domkang jel uhi;

³⁵Och när han kom fram till trappan, trängde folket så våldsamt på, att han måste bäras av krigsmännen,

³⁶Mi tengtengin, hihmangthang un, chia kikouin, a jui huthut ngal ua.

³⁶ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»

³⁷Huan, Paula tuh kulhpi a a pilut dek laitak un, aman, sepaih heutu lalpe kiangah, na kiangah thu kam khat ka gen thei diam? a chi a.

³⁷Då nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »Tillstädjes det mig att säga något till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?

³⁸Huan, aman, Grik pau na thei maw? Tuma a mite hasuana, mihing suamte sang li gamdaia pi heap Aigupta mi na hi kei maw? a chi a.

³⁸Är du då icke den egyptier som för en tid sedan ställde till 'dolkmännens' uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»

³⁹Paulain Juda mi, Silisia gama Tarsa khua a mi ka hi, kho namai a om ka hi kei; honhehpih inla, mi tengteng kiangah thu hon gensakin, a chi a.Huan, a lemsak takin, kellei ah Paula a dinga, mi tengteng daihna dingin a khutin a japa; huan, a daih duamtak un Hebru pauin a kiang uah,

³⁹Då svarade Paulus: »Nej, jag är en judisk man från Tarsus, medborgare alltså i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstäd mig att tala till folket.»

⁴⁰Huan, a lemsak takin, kellei ah Paula a dinga, mi tengteng daihna dingin a khutin a japa; huan, a daih duamtak un Hebru pauin a kiang uah,

⁴⁰Och han tillstadde honom det. Då gav Paulus från trappan, där han stod, med handen ett tecken åt folket. Och sedan där hade blivit helt tyst, talade han till dem på hebreiska och sade: