¹Izali wiesz czas rodzenia kóz skalnych, a kiedy rodzą łanie, postrzegłżeś?

¹Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

²Możeszże zliczyć miesiące, jako długo płód noszą? a czas rodzenia ich wieszże?

²när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

³Jako się kurczą, płód swój wyciskają, a rozstępując się z boleścią go pozbywają;

³Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

⁴Jako moc biorą dzieci ich, i odchowywują się po zbożach, a odszedłszy nie wracają się do nich.

⁴Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

⁵Któż wypuścił osła dzikiego na wolność? a pęta osła dzikiego któż rozwiązał?

⁵Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

⁶Któremu dał pustynię miasto domu jego, a miasto mieszkania jego miejsca słone.

⁶De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

⁷On się naśmiewa ze zgrai miejskiej, a na głos tego, co go goni, nic niedba.

⁷Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

⁸Patrzy po górach pastwy, a wszelkiej zielonej trawy szuka.

⁸Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

⁹Izalić będzie chciał jednorożec służyć, albo będzie nocował u jaśli twoich?

⁹Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

¹⁰Izali możesz zaprządz w powróz swój jednorożca do orania? izali powleka będzie brózdy za tobą?

¹⁰Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

¹¹Izali się spuścisz naó, przeto, że wielka moc jego? albo poruczyszli mu robotę twoję?

¹¹Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

¹²Powierzyszże mu się, żeby zwiózł nasienie twoje, a do gumna twojego zgromadził?

¹²Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

¹³Izaliś dał pawiowi piękne skrzydła, a pierze bocianowi i strusiowi?

¹³Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

¹⁴Który niesie na ziemi jajka swoje, a w prochu ogrzewa je.

¹⁴Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

¹⁵A nie pomni na to, że je noga zetrzeć, a zwierzę polne zdeptać może.

¹⁵Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

¹⁶Zatwardza się przeciwko dzieciom swoim, jakoby nie były jego, a żeby nie była próżna praca jego, nie obawia się.

¹⁶Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

¹⁷Bo mu nie dał Bóg mądrości, i nie udzielił mu wyrozumienia.

¹⁷Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

¹⁸Według czasu podnosi się ku górze, a naśmiewa się z konia i z jeźdźca jego.

¹⁸Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

¹⁹Izali możesz dać koniowi moc? izali rzaniem ozdobisz szyję jego?

¹⁹Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

²⁰Izali go ustraszysz jako szaraóczę? i owszem chrapanie nozdrzy jego jest straszne.

²⁰Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

²¹Kopie dół, a weseli się w mocy swej, i bieży przeciwko zbrojnym.

²¹Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

²²Śmieje się z postrachu, a ani się lęka, ani nazad ustępuje przed ostrzem miecza.

²²Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

²³Choć na nim chrzęści sajdak, i błyszczy się oszczep, i drzewce.

²³Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

²⁴Z grzmotem i z gniewem kopie ziemię, a nie stoi spokojnie na głos trąby.

²⁴Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

²⁵Między trąbami poryza, a z daleka czuje bitwę, krzyk książąt, i wołanie.

²⁵Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

²⁶Izali według twego rozumu lata jastrząb, i rozciąga skrzydła swe ku południowi?

²⁶Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

²⁷Izali na twoje rozkazanie wzbija się orzeł w górę, i składa na wysokich miejscach gniazdo swoje?

²⁷Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

²⁸Na opoce mieszka, i bawi się na ostrej skale, jako na zamku.

²⁸För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

²⁹Stamtąd upatruje sobie pokarm, a daleko oczy jego widzą.

²⁹Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

³⁰Dzieci też jego piją krew, a gdzie są pobici, tam on jest.

³⁰Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

³¹På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

³²Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

³³Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

³⁴Så svarade nu HERREN Job och sade:

³⁵Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

³⁶Job svarade HERREN och sade:

³⁷Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

³⁸En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.