¹Uciekają niezbożni, choć ich nikt nie goni: ale sprawiedliwi jako lwię młode są bez bojaźni.

¹De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.

²Dla przestępstwa ziemi wiele bywa książąt jej; ale dla człowieka roztropnego i umiejętnego trwałe bywa paóstwo.

²För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.

³Mąż ubogi, który uciska nędznych, podobny jest dżdżowi gwałtownemu, po którym chleba nie bywa.

³En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

⁴Którzy opuszczają zakon, chwalą niezbożnika; ale ci, którzy strzegą zakonu, są im odpornymi.

⁴De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

⁵Ludzie źli nie zrozumiewają sądu; ale którzy Pana szukają, rozumieją wszystko.

⁵Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

⁶Lepszy jest ubogi, który chodzi w uprzejmości swojej, niżeli przewrotny na drogach swych, chociaż jest bogaty.

⁶Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.

⁷Kto strzeże zakonu, jest synem roztropnym; ale kto karmi obżercę, czyni zelżywość ojcu swemu.

⁷Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

⁸Kto rozmnaża majętność swoję z lichwy i z płatu, temu ją zbiera, który ubogiemu szczodrze będzie dawał.

⁸De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.

⁹Kto odwraca ucho swe, aby nie słuchał zakonu, i modlitwa jego jest obrzydliwością.

⁹Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.

¹⁰Kto zawodzi uprzejmych na drogę złą, w dół swój sam wpadnie; ale uprzejmi odziedziczą rzeczy dobre.

¹⁰Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

¹¹Mąż bogaty zda się sobie być mądrym; ale ubogi roztropny dochodzi go.

¹¹En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

¹²Gdy się radują sprawiedliwi, wielka jest sława; ale gdy powstawają niepobożni, kryje się człowiek.

¹²När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.

¹³Kto pokrywa przestępstwa swe, nie poszczęści mu się; ale kto je wyznaje i opuszcza, miłosierdzia dostąpi.

¹³Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

¹⁴Błogosławiony człowiek, który się zawsze boi; ale kto zatwardza serce swoje, wpada w złe.

¹⁴Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.

¹⁵Pan niezbożny, panujący nad ludem ubogim jest jako lew ryczący, i jako niedźwiedź głodny.

¹⁵Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

¹⁶Książę bezrozumny wielkim jest drapieżcą: ale kto nienawidzi łakomstwa, przedłuży dni swoje.

¹⁶Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.

¹⁷Człowieka, który gwałt czyni krwi ludzkiej, choćby i do dołu uciekał, nikt nie zatrzyma.

¹⁷En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.

¹⁸Kto chodzi w uprzejmości, zachowany będzie; ale przewrotny na drogach swoich oraz upadnie.

¹⁸Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.

¹⁹Kto sprawuje ziemię swoję, chlebem nasycony bywa; ale kto naśladuje próżnujących, ubóstwem nasycony bywa.

¹⁹Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.

²⁰Mąż wierny przyczyni błogosławieóstwa; ale kto się prędko chce zbogacić, nie bywa bez winy.

²⁰En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

²¹Mieć wzgląd na osobę, rzecz niedobra; bo nie jeden dla kęsa chleba staje się przewrotnym.

²¹Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.

²²Prędko chce człowiek zazdrościwy zbogatnieć, a nie wie, iż nać niedostatek przyjdzie.

²²Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

²³Kto strofuje człowieka, większą potem łaskę znajduje, niż ten, co pochlebia językiem.

²³Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

²⁴Kto łupi ojca swego, albo matkę swoją, a mówi, iż to nie grzech: towarzyszem jest mężobójcy.

²⁴Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.

²⁵Wysokomyślny wszczyna zwadę; ale kto nadzieję ma w Panu, dostatek mieć będzie.

²⁵Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

²⁶Kto ufa w sercu swem, głupi jest; ale kto sobie mądrze poczyna, ten ujdzie nieszczęścia.

²⁶Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

²⁷Kto daje ubogiemu, nie będzie miał niedostatku; ale kto od niego odwraca oczy swe, wielkie przeklęstwa naó przyjdą.

²⁷Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.

²⁸Gdy niepobożni powstawają, kryje się człowiek; ale gdy giną, sprawiedliwi się rozmnażają.

²⁸När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.