¹Então respondeu Elifaz, o temanita:

¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

²Porventura responderá o sábio com ciência de vento? E encherá do vento oriental o seu ventre,

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

³argüindo com palavras que de nada servem, ou com razões com que ele nada aproveita?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

⁴Na verdade tu destróis a reverência, e impedes a meditação diante de Deus.

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁵Pois a tua iniqüidade ensina a tua boca, e escolhes a língua dos astutos.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁶A tua própria boca te condena, e não eu; e os teus lábios testificam contra ti.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁷És tu o primeiro homem que nasceu? Ou foste dado � luz antes dos outeiros?

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁸Ou ouviste o secreto conselho de Deus? E a ti só reservas a sabedoria?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁹Que sabes tu, que nós não saibamos; que entendes, que não haja em nós?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

¹⁰Conosco estão os encanecidos e idosos, mais idosos do que teu pai.

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹¹Porventura fazes pouco caso das consolações de Deus, ou da palavra que te trata benignamente?

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹²Por que te arrebata o teu coração, e por que flamejam os teus olhos,

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹³de modo que voltas contra Deus o teú espírito, e deixas sair tais palavras da tua boca?

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹⁴Que é o homem, para que seja puro? E o que nasce da mulher, para que fique justo?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁵Eis que Deus não confia nos seus santos, e nem o céu é puro aos seus olhos;

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁶quanto menos o homem abominável e corrupto, que bebe a iniqüidade como a água?

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁷Escuta-me e to mostrarei; contar-te-ei o que tenho visto

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁸(o que os sábios têm anunciado e seus pais não o ocultaram;

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁹aos quais somente era dada a terra, não havendo estranho algum passado por entre eles);

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

²⁰Todos os dias passa o ímpio em angústia, sim, todos os anos que estão reservados para o opressor.

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²¹O sonido de terrores está nos seus ouvidos; na prosperidade lhe sobrevém o assolador.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²²Ele não crê que tornará das trevas, mas que o espera a espada.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²³Anda vagueando em busca de pão, dizendo: Onde está? Bem sabe que o dia das trevas lhe está perto, � mão.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²⁴Amedrontam-no a angústia e a tribulação; prevalecem contra ele, como um rei preparado para a peleja.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁵Porque estendeu a sua mão contra Deus, e contra o Todo-Poderoso se porta com soberba;

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁶arremete contra ele com dura cerviz, e com as saliências do seu escudo;

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁷porquanto cobriu o seu rosto com a sua gordura, e criou carne gorda nas ilhargas;

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁸e habitou em cidades assoladas, em casas em que ninguem deveria morar, que estavam a ponto de tornar-se em montões de ruínas;

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁹não se enriquecerá, nem subsistirá a sua fazenda, nem se estenderão pela terra as suas possessões.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

³⁰Não escapará das trevas; a chama do fogo secará os seus ramos, e ao sopro da boca de Deus desaparecerá.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³¹Não confie na vaidade, enganando-se a si mesmo; pois a vaidade será a sua recompensa.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³²Antes do seu dia se cumprirá, e o seu ramo não reverdecerá.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³³Sacudirá as suas uvas verdes, como a vide, e deixará cair a sua flor como a oliveira.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³⁴Pois a assembléia dos ímpios é estéril, e o fogo consumirá as tendas do suborno.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁵Concebem a malícia, e dão � luz a iniqüidade, e o seu coração prepara enganos.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.