¹Então Jó respondeu, dizendo:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Tenho ouvido muitas coisas como essas; todos vós sois consoladores molestos.

²Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

³Não terão fim essas palavras de vento? Ou que é o que te provoca, para assim responderes?

³Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

⁴Eu também poderia falar como vós falais, se vós estivésseis em meu lugar; eu poderia amontoar palavras contra vós, e contra vós menear a minha cabeça;

⁴Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

⁵poderia fortalecer-vos com a minha boca, e a consolação dos meus lábios poderia mitigar a vossa dor.

⁵Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

⁶Ainda que eu fale, a minha dor naõ se mitiga; e embora me cale, qual é o meu alívio?

⁶Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

⁷Mas agora, ó Deus, me deixaste exausto; assolaste toda a minha companhia.

⁷Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

⁸Tu me emagreceste, e isso constitui uma testemunha contra mim; contra mim se levanta a minha magreza, e o meu rosto testifica contra mim.

⁸Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

⁹Na sua ira ele me despedaçou, e me perseguiu; rangeu os dentes contra mim; o meu adversário aguça os seus olhos contra mim.

⁹I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

¹⁰Os homens abrem contra mim a boca; com desprezo me ferem nas faces, e contra mim se ajuntam � uma.

¹⁰Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

¹¹Deus me entrega ao ímpio, nas mãos dos iníquos me faz cair.

¹¹Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

¹²Descansado estava eu, e ele me quebrantou; e pegou-me pelo pescoço, e me despedaçou; colocou-me por seu alvo;

¹²Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

¹³cercam-me os seus flecheiros. Atravessa-me os rins, e não me poupa; derrama o meu fel pela terra.

¹³från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

¹⁴Quebranta-me com golpe sobre golpe; arremete contra mim como um guerreiro.

¹⁴Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

¹⁵Sobre a minha pele cosi saco, e deitei a minha glória no pó.

¹⁵Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

¹⁶O meu rosto todo está inflamado de chorar, e há sombras escuras sobre as minhas pálpebras,

¹⁶Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

¹⁷embora não haja violência nas minhas maos, e seja pura a minha oração.

¹⁷Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

¹⁸ó terra, não cubras o meu sangue, e não haja lugar em que seja abafado o meu clamor!

¹⁸Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

¹⁹Eis que agora mesmo a minha testemunha está no céu, e o meu fiador nas alturas.

¹⁹Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

²⁰Os meus amigos zombam de mim; mas os meus olhos se desfazem em lágrimas diante de Deus,

²⁰Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

²¹para que ele defenda o direito que o homem tem diante de Deus e o que o filho do homem tem perante, o seu proximo.

²¹Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

²²Pois quando houver decorrido poucos anos, eu seguirei o caminho por onde não tornarei.

²²Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.