¹Então respondeu Zofar, o naamatita:

¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

²Ora, os meus pensamentos me fazem responder, e por isso eu me apresso.

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

³Estou ouvindo a tua repreensão, que me envergonha, mas o espírito do meu entendimento responde por mim.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

⁴Não sabes tu que desde a antigüidade, desde que o homem foi posto sobre a terra,

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁵o triunfo dos iníquos é breve, e a alegria dos ímpios é apenas dum momento?

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁶Ainda que a sua exaltação suba até o ceu, e a sua cabeça chegue até as nuvens,

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁷contudo, como o seu próprio esterco, perecerá para sempre; e os que o viam perguntarão: Onde está?

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁸Dissipar-se-á como um sonho, e não será achado; será afugentado qual uma visão da noite.

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁹Os olhos que o viam não o verão mais, nem o seu lugar o contemplará mais.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

¹⁰Os seus filhos procurarão o favor dos pobres, e as suas mãos restituirão os seus lucros ilícitos.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹¹Os seus ossos estão cheios do vigor da sua juventude, mas este se deitará com ele no pó.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹²Ainda que o mal lhe seja doce na boca, ainda que ele o esconda debaixo da sua língua,

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹³ainda que não o queira largar, antes o retenha na sua boca,

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹⁴contudo a sua comida se transforma nas suas entranhas; dentro dele se torna em fel de áspides.

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁵Engoliu riquezas, mas vomitá-las-á; do ventre dele Deus as lançará.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁶Veneno de áspides sorverá, língua de víbora o matará.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁷Não verá as correntes, os rios e os ribeiros de mel e de manteiga.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁸O que adquiriu pelo trabalho, isso restituirá, e não o engolirá; não se regozijará conforme a fazenda que ajuntou.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁹Pois que oprimiu e desamparou os pobres, e roubou a casa que não edificou.

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

²⁰Porquanto não houve limite � sua cobiça, nada salvará daquilo em que se deleita.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²¹Nada escapou � sua voracidade; pelo que a sua prosperidade não perdurará.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²²Na plenitude da sua abastança, estará angustiado; toda a força da miséria virá sobre ele.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²³Mesmo estando ele a encher o seu estômago, Deus mandará sobre ele o ardor da sua ira, que fará chover sobre ele quando for comer.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²⁴Ainda que fuja das armas de ferro, o arco de bronze o atravessará.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁵Ele arranca do seu corpo a flecha, que sai resplandecente do seu fel; terrores vêm sobre ele.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁶Todas as trevas são reservadas paro os seus tesouros; um fogo não assoprado o consumirá, e devorará o que ficar na sua tenda.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁷Os céus revelarão a sua iniqüidade, e contra ele a terra se levantará.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁸As rendas de sua casa ir-se-ão; no dia da ira de Deus todas se derramarão.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁹Esta, da parte de Deus, é a porção do ímpio; esta é a herança que Deus lhe reserva.

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.