1Então Jó respondeu:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Ouvi atentamente as minhas palavras; seja isto a vossa consolação.
2Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3Sofrei-me, e eu falarei; e, havendo eu falado, zombai.
3Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4É porventura do homem que eu me queixo? Mas, ainda que assim fosse, não teria motivo de me impacientar?
4Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5Olhai para mim, e pasmai, e ponde a mão sobre a boca.
5Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6Quando me lembro disto, me perturbo, e a minha carne estremece de horror.
6Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7Por que razão vivem os ímpios, envelhecem, e ainda se robustecem em poder?
7Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8Os seus filhos se estabelecem � vista deles, e os seus descendentes perante os seus olhos.
8De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9As suas casas estão em paz, sem temor, e a vara de Deus não está sobre eles.
9Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10O seu touro gera, e não falha; pare a sua vaca, e não aborta.
10När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11Eles fazem sair os seus pequeninos, como a um rebanho, e suas crianças andam saltando.
11Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12Levantam a voz, ao som do tamboril e da harpa, e regozijam-se ao som da flauta.
12De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13Na prosperidade passam os seus dias, e num momento descem ao Seol.
13De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
14Eles dizem a Deus: retira-te de nós, pois não desejamos ter conhecimento dos teus caminhos.
14Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15Que é o Todo-Poderoso, para que nós o sirvamos? E que nos aproveitará, se lhe fizermos orações?
15Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16Vede, porém, que eles não têm na mão a prosperidade; esteja longe de mim o conselho dos ímpios!
16Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17Quantas vezes sucede que se apague a lâmpada dos ímpios? que lhes sobrevenha a sua destruição? que Deus na sua ira lhes reparta dores?
17Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18que eles sejam como a palha diante do vento, e como a pragana, que o redemoinho arrebata?
18De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19Deus, dizeis vós, reserva a iniqüidade do pai para seus filhos, mas é a ele mesmo que Deus deveria punir, para que o conheça.
19»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20Vejam os seus próprios olhos a sua ruina, e beba ele do furor do Todo-Poderoso.
20Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21Pois, que lhe importa a sua casa depois de morto, quando lhe for cortado o número dos seus meses?
21Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22Acaso se ensinará ciência a Deus, a ele que julga os excelsos?
22»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23Um morre em plena prosperidade, inteiramente sossegado e tranqüilo;
23Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24com os seus baldes cheios de leite, e a medula dos seus ossos umedecida.
24hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25Outro, ao contrário, morre em amargura de alma, não havendo provado do bem.
25Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26Juntamente jazem no pó, e os vermes os cobrem.
26Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27Eis que conheço os vossos pensamentos, e os maus intentos com que me fazeis injustiça.
27Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28Pois dizeis: Onde está a casa do príncipe, e onde a tenda em que morava o ímpio?
28I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29Porventura não perguntastes aos viandantes? e não aceitais o seu testemunho,
29Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30de que o mau é preservado no dia da destruição, e poupado no dia do furor?
30att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31Quem acusará diante dele o seu caminho? e quem lhe dará o pago do que fez?
31Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32Ele é levado para a sepultura, e vigiam-lhe o túmulo.
32Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33Os torrões do vale lhe são doces, e o seguirão todos os homens, como ele o fez aos inumeráveis que o precederam.
33Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34Como, pois, me ofereceis consolações vãs, quando nas vossas respostas só resta falsidade?
34Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.