¹Então Jó respondeu:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Ainda hoje a minha queixa está em amargura; o peso da mão dele é maior do que o meu gemido.

²Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

³Ah, se eu soubesse onde encontrá-lo, e pudesse chegar ao seu tribunal!

³Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

⁴Exporia ante ele a minha causa, e encheria a minha boca de argumentos.

⁴Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

⁵Saberia as palavras com que ele me respondesse, e entenderia o que me dissesse.

⁵Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

⁶Acaso contenderia ele comigo segundo a grandeza do seu poder? Não; antes ele me daria ouvidos.

⁶Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

⁷Ali o reto pleitearia com ele, e eu seria absolvido para sempre por meu Juiz.

⁷Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

⁸Eis que vou adiante, mas não está ali; volto para trás, e não o percebo;

⁸Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

⁹procuro-o � esquerda, onde ele opera, mas não o vejo; viro-me para a direita, e não o diviso.

⁹har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

¹⁰Mas ele sabe o caminho por que eu ando; provando-me ele, sairei como o ouro.

¹⁰Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

¹¹Os meus pés se mantiveram nas suas pisadas; guardei o seu caminho, e não me desviei dele.

¹¹Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

¹²Nunca me apartei do preceito dos seus lábios, e escondi no meu peito as palavras da sua boca.

¹²Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

¹³Mas ele está resolvido; quem então pode desviá-lo? E o que ele quiser, isso fará.

¹³Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

¹⁴Pois cumprirá o que está ordenado a meu respeito, e muitas coisas como estas ainda tem consigo.

¹⁴Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

¹⁵Por isso me perturbo diante dele; e quando considero, tenho medo dele.

¹⁵Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

¹⁶Deus macerou o meu coração; o Todo-Poderoso me perturbou.

¹⁶Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

¹⁷Pois não estou desfalecido por causa das trevas, nem porque a escuridão cobre o meu rosto.

¹⁷ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.