¹E prosseguindo Jó em seu discurso, disse:

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²Vive Deus, que me tirou o direito, e o Todo-Poderoso, que me amargurou a alma;

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

³enquanto em mim houver alento, e o sopro de Deus no meu nariz,

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

⁴não falarão os meus lábios iniqüidade, nem a minha língua pronunciará engano.

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁵Longe de mim que eu vos dê razão; até que eu morra, nunca apartarei de mim a minha integridade.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁶ë minha justiça me apegarei e não a largarei; o meu coração não reprova dia algum da minha vida.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁷Seja como o ímpio o meu inimigo, e como o perverso aquele que se levantar contra mim.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁸Pois qual é a esperança do ímpio, quando Deus o cortar, quando Deus lhe arrebatar a alma?

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁹Acaso Deus lhe ouvirá o clamor, sobrevindo-lhe a tribulação?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¹⁰Deleitar-se-á no Todo-Poderoso, ou invocará a Deus em todo o tempo?

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹¹Ensinar-vos-ei acerca do poder de Deus, e não vos encobrirei o que está com o Todo-Poderoso.

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹²Eis que todos vós já vistes isso; por que, pois, vos entregais completamente � vaidade?

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹³Esta é da parte de Deus a porção do ímpio, e a herança que os opressores recebem do Todo-Poderoso:

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹⁴Se os seus filhos se multiplicarem, será para a espada; e a sua prole não se fartará de pão.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁵Os que ficarem dele, pela peste serão sepultados, e as suas viúvas não chorarão.

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁶Embora amontoe prata como pó, e acumule vestes como barro,

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁷ele as pode acumular, mas o justo as vestirá, e o inocente repartirá a prata.

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁸A casa que ele edifica é como a teia da aranha, e como a cabana que o guarda faz.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁹Rico se deita, mas não o fará mais; abre os seus olhos, e já se foi a sua riqueza.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

²⁰Pavores o alcançam como um dilúvio; de noite o arrebata a tempestade.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²¹O vento oriental leva-o, e ele se vai; sim, varre-o com ímpeto do seu lugar:

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²²Pois atira contra ele, e não o poupa, e ele foge precipitadamente do seu poder.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²³Bate palmas contra ele, e assobia contra ele do seu lugar.

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.