¹E aqueles três homens cessaram de responder a Jó; porque era justo aos seus próprios olhos.

¹De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

²Então se acendeu a ira de Eliú, filho de Baraquel, o buzita, da família de Rão; acendeu-se a sua ira contra Jó, porque este se justificava a si mesmo, e não a Deus.

²Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

³Também contra os seus três amigos se acendeu a sua ira, porque não tinham achado o que responder, e contudo tinham condenado a Jó.

³och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

⁴Ora, Eliú havia esperado para falar a Jó, porque eles eram mais idosos do que ele.

⁴Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

⁵Quando, pois, Eliú viu que não havia resposta na boca daqueles três homens, acendeu-se-lhe a ira.

⁵Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

⁶Então respondeu Eliú, filho de Baraquel, o buzita, dizendo: Eu sou de pouca idade, e vós sois, idosos; arreceei-me e temi de vos declarar a minha opinião.

⁶Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

⁷Dizia eu: Falem os dias, e a multidão dos anos ensine a sabedoria.

⁷Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

⁸Há, porém, um espírito no homem, e o sopro do Todo-Poderoso o faz entendido.

⁸Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

⁹Não são os velhos que são os sábios, nem os anciãos que entendem o que é reto.

⁹Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

¹⁰Pelo que digo: Ouvi-me, e também eu declararei a minha opinião.

¹⁰Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹¹Eis que aguardei as vossas palavras, escutei as vossas considerações, enquanto buscáveis o que dizer.

¹¹Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

¹²Eu, pois, vos prestava toda a minha atenção, e eis que não houve entre vós quem convencesse a Jó, nem quem respondesse �s suas palavras;

¹²Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

¹³pelo que não digais: Achamos a sabedoria; Deus é que pode derrubá-lo, e não o homem.

¹³Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

¹⁴Ora ele não dirigiu contra mim palavra alguma, nem lhe responderei com as vossas palavras.

¹⁴Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

¹⁵Estão pasmados, não respondem mais; faltam-lhes as palavras.

¹⁵Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

¹⁶Hei de eu esperar, porque eles não falam, porque já pararam, e não respondem mais?

¹⁶Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

¹⁷Eu também darei a minha resposta; eu também declararei a minha opinião.

¹⁷Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹⁸Pois estou cheio de palavras; o espírito dentro de mim me constrange.

¹⁸Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

¹⁹Eis que o meu peito é como o mosto, sem respiradouro, como odres novos que estão para arrebentar.

¹⁹Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

²⁰Falarei, para que ache alívio; abrirei os meus lábios e responderei:

²⁰Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

²¹Que não faça eu acepção de pessoas, nem use de lisonjas para com o homem.

²¹Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

²²Porque não sei usar de lisonjas; do contrário, em breve me levaria o meu Criador.

²²Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!